PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

”En vägg som man inte vet någonting om, jag menar, där finns det ju någon risk
och det är ju det som är lite spännande, att överlämna sig själv, att lämna sin
trygghet, att utgången inte är helt viss.”
”Många utav de turerna man kommer ihåg… det är ju de turerna där man har gjort
någon slags riskbedömning, va. Där man har så att säga riskerat någonting… ett
fall… eller någonting… som man egentligen inte vet utgången av.”
Inbegripet i begreppet oviss utgång finns också en reell risk, låt vara inte alltid så stor, för
att man själv eller någon annan i replaget ska skadas eller förolyckas. Flera informanter
uttrycker en tydlig övertygelse om att risken är en väsentlig och integrerad del av sporten,
utan vilken klättringen blir en ganska ointressant och tråkig aktivitet:
”[Jag tycker att] risken är en grundläggande… egenskap. Och då menar jag
verkligen grundläggande, det är en hörnsten som finns där. Tar du bort den så är
det inte intressant längre.”
Riskelementet i klättring hanterar informanterna med olika strategier. Ett sätt är att helt
enkelt välja bort berg eller turer som bedöms som alltför farliga:
”Men så här allmänt så tror jag inte klättring är, eller det är klart klättring i stora
berg, det är ju verkligen en risk, för då är det så mycket som är utanför ens egen
kontroll. Det är som att sätta dig och köra bil och så är alla andra förare rattfulla.
Medan vanlig klättring, inte bara sportklättring, utan [all klippklättring] är ju oftast
ganska säker. Det blir ju fler och fler faror ju större berg man rör sig i…”
Ett annat sätt att hantera riskerna är att med kunskap och erfarenhet skaffa sig en
medvetenhet om farorna och därigenom även ett visst mått av kontroll över dem. Just
denna känsla av att kontrollera riskerna beskriver flera informanter som särskilt
belönande:
”Klättringen, i alla fall som jag har bedrivit den, den handlar om så fundamentala
situationer. Jag ska inte säga att det handlar om liv och död, men jag menar, du är i
sådana situationer där du upplever äkta risk. Och där du liksom då måste leva i
den, handla i den miljön, va.”
”Det här att gå in i en risksituation och med hjälp av erfarenheten bedöma läget,
va. Och genomföra någonting, det är som att hantera… ja, det är ett slags kontroll
då kan man säga. […] Det är en ganska fantastisk känsla just det här med att hålla sin
egen rädsla och risken under kontroll.”
29
Integrativ faktor
Alla de faktorer som redogjorts för hittills sammanförs i denna sista, den integrativa
faktorn. Praktiskt taget alla informanter uttrycker på olika sätt sin syn att det inte finns en
enda förklaring till varför de klättrar. Det finns för var och en en hel rad motiv som de kan
räkna upp. I de allra flesta fall tycker de också att de flesta av deras behov skulle kunna
tillgodoses i andra aktiviteter. Problemet, menar informanterna, är att det knappast finns
någon annan aktivitet som är så mångdimensionell som klättringen, och som härigenom är
en aktivitet som kan tillgodose de flesta önskemål på en och samma gång. Man skulle
alltså kunna säga att en stor del av de faktorer informanterna anger som motiv för
utövande av olika aktiviteter integreras i klättringen:
”Jag gillar när det är… både spänning och… ansträngning, både fysiskt och
mentalt och jag gillar att vara ute. Och ibland gillar jag att vara ensam, och ibland är