PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

”Framför allt det där att när man sitter där uppe så vet man att de som sitter här
vet hur det är. Inga andra har en susning. […] Och det är ju bara vi som har varit
där som förstår vad det är som har hänt. Och det räcker jättebra. Jag har inget
behov av att berätta för någon att jag har varit uppe på de där topparna, för jag vet
att den där upplevelsen man delar med någon, den är oerhört stark. Och den går
inte att förmedla till någon som inte var med.”
Några informanter berättar också om den glädje de finner i att lära ut klättring. En del av
dem som själva upplever att klättringen har betytt mycket i deras liv tycks också få ett stort
utbyte av att kunna förmedla detta till andra:
”Att se andra människor växa [genom att lära dem klättra], du får en djävla
feedback på det, på din egen… antingen du vill ta åt dig hela äran själv då – vilket
du inte bör då – men… det är en häftig känsla, du känner att du har någon
mening med det liv du lever. Du gör en skillnad.”
En annan sida av det sociala umgänget är snarast det förra exemplets motsats, och då
handlar det om de fördelar en individ kan dra, eller den nytta han eller hon har av
umgänget med andra klättrare.
”[Jag föredrar att klättra med folk som] jag vet ställer upp och peppar också, de vet
var min förmåga ligger, de känner mer vad jag vill, vad jag kan åstadkomma. Så de
pressar mig mer än om jag skulle klättra med någon som… om jag säger att jag vill
ner, någon som bara firar ner mig utan att säga att ’men ge det här en chans till’.”
Lärande- och utvecklingsfaktor
En för de allra flesta av informanterna väsentlig faktor är olika former av lärande. Lärandet
kan ta sig olika uttryck, och denna faktor är sammansatt av koderna lärande, personlig
utveckling samt feedback och mätbarhet. Många informanter beskriver glädjen i att tillägna
sig nya kunskaper och färdigheter i början av klätterkarriären, och många beskriver också
hur det är möjligt att återvända till detta lärande genom att ge sig i kast med någon form av
klättring de inte tidigare provat:
”Det var så himla mycket att hålla reda på [vid isklättring] och det är inte bara som
att falla om man klippklättrar, att där glider man ner en liten bit, utan här var det
liksom ut med yxorna och se till att inte få dem på sig och stegjärnen… och det
var så mycket att hålla reda på. Det var så mycket kring isklättringen, det var så
nytt.”
”Så länge man utvecklas, och det kan man göra på så många olika sätt, så finns ju
det, tycker jag i alla fall, så finns ju det livet kvar. Jag menar det är lite det som är
livet, att bli bättre, på något sätt liksom. I och med att klättring är så himla
mångfasetterat… det är så många olika aspekter som spelar in också, och som gör
att du blir en bättre klättrare. Så jag tror att man kan bli bättre hur länge man än
håller på. Man kan alltid hitta någonting… där man kan vara nybörjare igen också,
vilket är rätt kul.”
Många beskriver också ett inre lärande, en personlig utveckling. Olika informanter
formulerar detta på olika vis. Somliga talar om att de har fått en större självtillit och tro på
sin egen förmåga, andra talar om att klättringen utvecklat deras omdöme. Ytterligare andra
självkännedom och förmåga att klara motgångar:
23