PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

19
Kinestetisk faktor
Den kinestetiska faktorn är sammansatt av koderna rörelseglädje, kroppskontroll och
träning. Gemensamt för informanterna var att de alla i någon form tog upp de rent
kinestetiska eller kroppsliga upplevelserna av att klättra. De allra flesta beskrev den glädje
de upplever bara av att utföra själva rörelserna vid klättring:
”Det ska kännas så bra som möjligt. Att även om jag är jättestark så är det ingen
skön känsla om jag är stel i kroppen och gör alla rörelserna jättedesperat och stelt
och… sådär.”
”Jag gillar att röra mig, jag gillar att hitta liksom… ja, lite av det här att leta efter det
perfekta rörelsemönstret, där klättring är så oerhört varierat. I gymnastik så är du
bunden, i dans är du bunden till att göra rörelsen på ett visst sätt, i klättring så kan
du hitta den rörelsen som passar dig bäst för att ta dig mellan två grepp, som kan
vara helt annorlunda mot någon annans. Men det är den som känns bäst i min
kropp”
Somliga informanter fokuserar istället mer på upplevelsen av att ha kontroll över kroppen,
något som i sig förefaller vara belönande:
”Man känner att man har koll på kroppen och att, liksom, foten flög inte och jag
lyckades faktiskt hålla kvar, jag lyckades vrida in, jag ger allt vad jag har och jag
lyckas hoppa och faktiskt få tag i nästa grepp. Ehhh, en sån serie är… superhäftig.”
Många nämner också den allsidiga fysiska träning som klättringen ger. Ingen av dem ser
dock denna som ett motiv till att utöva klättring, utan snarare som en positiv bieffekt.
Mental faktor
I lika stor utsträckning som klättring är en fysisk aktivitet är det också en mental aktivitet.
Detta framgår tydligt av informanternas svar. Begreppet mental faktor bildades av ett
flertal olika koder. En av dessa var koncentration och flowupplevelse, som nämndes av alla
informanter utom en. De upplevelser de beskrev handlade framför allt om två saker. Dels
handlade det om hur koncentrationen och aktiveringen under klättring förstärker såväl
perceptioner som emotioner och kognitioner, och dels handlade det om upplevelsen av
flow:
”Du är så djävla koncentrerad när du klättrar, du är så singulärt fokuserad, att de
intryck som du får då, de känslor som kommer, blir så starka att de fastnar så länge.
[…] Du kommer ihåg grejerna för att du är så oerhört koncentrerad när du
klättrar. […] Och i klättring, i och med att det är så mycket koncentration, så får
man så mycket upplevelser som verkligen fastnar. […] Alla system är på, va […]
För hur ofta är du så koncentrerad i livet som när du klättrar För det finns inget
alternativ till det, va.”
”När man har klättrat sådär… så bra så att jag har varit helt och hållet… uppslukad.
När man bara handlar, när allting annat har försvunnit. Det är liksom bara vilja. Inte
vilja, för det antar jag är medvetet, men när det bara är… det är ju medvetet innan,
för jag måste ju bestämma att jag vill klättra, men när det händer, att allt intellekt
försvinner och man bara klättrar, och allting känns rätt.”
En annan viktig faktor, som nästan alla informanter tog upp, var den mentala utmaningen.
Denna förefaller i sin tur bestå av flera komponenter. En sådan komponent beskrivs vara
utmaningen i att övervinna sin rädsla och sitt initiala motstånd mot att ge sig in i en