PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Gomà i Freixanet (1991) bekräftar i en studie att begreppet sensation seeking<br />
personlighet, mätt med självskattning, är användbart för att förklara vissa personers<br />
deltagande i högrisksporter, dit även klättring hänförs. I Zuckermans begrepp finns, som<br />
framgår av begreppet ”impulsive sensation seeking”, en dimension av impulsivitet. Enligt<br />
Gomà i Freixanet (1991) kan dock personer som ägnar sig åt högriskaktiviteter<br />
klassificeras efter aktivitetens sociala betydelse: normativa (till exempel klättrare),<br />
prosociala (till exempel brandmän) och antisociala (till exempel beväpnade rånare).<br />
Sannolikt skiljer sig inte de normativa och de prosociala grupperna från<br />
normalbefolkningen vad gäller impulsivitet. Gomà i Freixanet (1991) drar bland annat<br />
utifrån detta vissa slutsatser om sensation seekers, bland andra de normativa och de<br />
prosociala. Dessa utmärker sig genom följande karakteristika: de har en hög grad av<br />
extraversion, de är emotionellt stabila, de uppträder konformt med sociala normer och de<br />
skaffar sig spänning och upplevelser på socialt accepterade sätt.<br />
Värdet av begreppet sensation seeking för att förstå klättrare har bekräftats av en rad<br />
olika forskare (Robinson, 1985; Cronin, 1991; Gomà i Freixanet, 1991; Rossi & Cereatti,<br />
1993; Jack & Ronan, 1997; Slanger & Rudestam, 1997; Llewellyn, 2003). Vissa forskare<br />
har dock valt att skapa egna, ganska snarlika begrepp. Exempelvis har Robinson (1985)<br />
definierat det han kallar för stress seeking, i vilket förutom sensation seeking ingår ”trait<br />
anxiety” (en över tid relativt stabil individuell benägenhet att känna ångest), ”need for<br />
achievement” (som styr beteendets riktning, kraft och uthållighet när individen vet att<br />
dennes prestation kommer att utvärderas) samt ”affiliation” (tendensen att söka upp,<br />
skapa och bibehålla sociala band med andra). I en undersökning av klättrare fann<br />
Robinson att de hade en större benägenhet för sensation seeking och en lägre<br />
ångestbenägenhet än kontrollgruppen. Däremot förelåg inga signifikanta skillnader mot<br />
kontrollgruppen vad gällde ”need for achievement” eller ”affiliation”.<br />
Self efficacy<br />
Begreppet sensation seeking och teorin kring det har, som beskrivits ovan, i många studier<br />
visat sig vara användbart för att förstå klättrares drivkrafter. Det finns dock en<br />
iögonfallande begränsning med teorin, nämligen att den inte kan förklara varför människor<br />
utsätter sig för risker i vissa sammanhang i livet men inte i andra. Den kan inte heller<br />
förklara den strävan efter att prestera och att uppnå ökad skicklighet som många klättrare<br />
själva anger som motiv (Slanger & Rudestam, 1997).<br />
Slanger & Rudestam (1997) föreslår att Banduras sociala inlärningsteori om<br />
upplevd (perceived) self-efficacy är användbar i för detta ändamål. Self-efficacy kan<br />
översättas till det svenska självförmåga och innebär tron på den egna förmågan att kunna<br />
hantera olika slags situationer (Egidius, 1997). Den upplevda självförmågan hänger endast<br />
delvis samman med den faktiska förmågan och ett optimalt fungerande kräver både<br />
förmåga och en tro på sin egen förmåga. Utfallet människor förväntar sig beror till stor del<br />
på deras bedömning av hur de kommer att prestera, och de tenderar att ge sig i kast med,<br />
och agera självsäkert i aktiviteter som de bedömer att de kan klara av. De kan då anta<br />
utmaningar som de upplever som intressanta och ge sig in i dem utan att känna oro.<br />
Istället för att störas av funderingar kring sin egen förmåga, kan de fokusera all energi på<br />
uppgiften (Slanger & Rudestam, 1997).<br />
En faktor som påverkar individens bedömning av självförmåga är aktiveringsnivån.<br />
En mycket hög aktiveringsnivå har en negativ effekt på upplevelsen av självförmåga<br />
(Slanger & Rudestam, 1997). Sensation seekers förefaller normalt ha en låg<br />
aktiveringsnivå (Farley, 1986), och om så är fallet synes det rimligt att anta att sensation<br />
seekers har en hög upplevd självförmåga. En regelbunden exponering för<br />
aktiveringshöjande situationer, med vilket alltså här förstås klättring, torde innebära dels att<br />
klättraren ges möjlighet att höja sin upplevda självförmåga genom erfarenheter av optimalt<br />
14