PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

More documents

Recommendations

Info

Gomà i Freixanet (1991) bekräftar i en studie att begreppet sensation seeking personlighet, mätt med självskattning, är användbart för att förklara vissa personers deltagande i högrisksporter, dit även klättring hänförs. I Zuckermans begrepp finns, som framgår av begreppet ”impulsive sensation seeking”, en dimension av impulsivitet. Enligt Gomà i Freixanet (1991) kan dock personer som ägnar sig åt högriskaktiviteter klassificeras efter aktivitetens sociala betydelse: normativa (till exempel klättrare), prosociala (till exempel brandmän) och antisociala (till exempel beväpnade rånare). Sannolikt skiljer sig inte de normativa och de prosociala grupperna från normalbefolkningen vad gäller impulsivitet. Gomà i Freixanet (1991) drar bland annat utifrån detta vissa slutsatser om sensation seekers, bland andra de normativa och de prosociala. Dessa utmärker sig genom följande karakteristika: de har en hög grad av extraversion, de är emotionellt stabila, de uppträder konformt med sociala normer och de skaffar sig spänning och upplevelser på socialt accepterade sätt. Värdet av begreppet sensation seeking för att förstå klättrare har bekräftats av en rad olika forskare (Robinson, 1985; Cronin, 1991; Gomà i Freixanet, 1991; Rossi & Cereatti, 1993; Jack & Ronan, 1997; Slanger & Rudestam, 1997; Llewellyn, 2003). Vissa forskare har dock valt att skapa egna, ganska snarlika begrepp. Exempelvis har Robinson (1985) definierat det han kallar för stress seeking, i vilket förutom sensation seeking ingår ”trait anxiety” (en över tid relativt stabil individuell benägenhet att känna ångest), ”need for achievement” (som styr beteendets riktning, kraft och uthållighet när individen vet att dennes prestation kommer att utvärderas) samt ”affiliation” (tendensen att söka upp, skapa och bibehålla sociala band med andra). I en undersökning av klättrare fann Robinson att de hade en större benägenhet för sensation seeking och en lägre ångestbenägenhet än kontrollgruppen. Däremot förelåg inga signifikanta skillnader mot kontrollgruppen vad gällde ”need for achievement” eller ”affiliation”. Self efficacy Begreppet sensation seeking och teorin kring det har, som beskrivits ovan, i många studier visat sig vara användbart för att förstå klättrares drivkrafter. Det finns dock en iögonfallande begränsning med teorin, nämligen att den inte kan förklara varför människor utsätter sig för risker i vissa sammanhang i livet men inte i andra. Den kan inte heller förklara den strävan efter att prestera och att uppnå ökad skicklighet som många klättrare själva anger som motiv (Slanger & Rudestam, 1997). Slanger & Rudestam (1997) föreslår att Banduras sociala inlärningsteori om upplevd (perceived) self-efficacy är användbar i för detta ändamål. Self-efficacy kan översättas till det svenska självförmåga och innebär tron på den egna förmågan att kunna hantera olika slags situationer (Egidius, 1997). Den upplevda självförmågan hänger endast delvis samman med den faktiska förmågan och ett optimalt fungerande kräver både förmåga och en tro på sin egen förmåga. Utfallet människor förväntar sig beror till stor del på deras bedömning av hur de kommer att prestera, och de tenderar att ge sig i kast med, och agera självsäkert i aktiviteter som de bedömer att de kan klara av. De kan då anta utmaningar som de upplever som intressanta och ge sig in i dem utan att känna oro. Istället för att störas av funderingar kring sin egen förmåga, kan de fokusera all energi på uppgiften (Slanger & Rudestam, 1997). En faktor som påverkar individens bedömning av självförmåga är aktiveringsnivån. En mycket hög aktiveringsnivå har en negativ effekt på upplevelsen av självförmåga (Slanger & Rudestam, 1997). Sensation seekers förefaller normalt ha en låg aktiveringsnivå (Farley, 1986), och om så är fallet synes det rimligt att anta att sensation seekers har en hög upplevd självförmåga. En regelbunden exponering för aktiveringshöjande situationer, med vilket alltså här förstås klättring, torde innebära dels att klättraren ges möjlighet att höja sin upplevda självförmåga genom erfarenheter av optimalt 14
fungerande under klättring, och dels en möjlighet att habituera till situationen. En sådan habituering eller tillvänjning medför rimligen att aktiveringsnivån inte höjs så kraftigt även i situationer som skulle innebära en kraftig aktivering för den ovane (Slanger & Rudestam, 1997). Den här antagna höjningen av upplevd självförmåga genom erfarenhet har bekräftats i flera studier (Iso-Ahola, LaVerde & Graefe, 1988; Lefebvre, 1980). Kvalitativa studier av klättrares motivation Det finns påfallande få helt öppna, förståelseinriktade intervjuundersökningar av klättrares motiv. I praktiskt taget samtliga av ovan refererade studier har undersökaren utgått från en teori och sedan testat dess användbarhet när det gäller att förstå klättrares motiv. De flesta av dessa studier har gjorts med personlighetsinventorier, självskattningsskalor och liknande. I något fall (Slanger & Rudestam, 1997) har man kompletterat den kvantitativa undersökningen med en mer öppen intervju, varvid man fann att de fem intervjuade klättrarna angav tre huvudmotiv. Dessa motiv var en önskan att uppnå större skicklighet, spänning och något författarna kategoriserar som en estetisk faktor. Breivik (1989) har i en studie av norska forspaddlare, klättrare och fallskärmshoppare undersökt motiven för utövande av det han klassificerar som risksporter. Han delade in de motiv han fann i tre grupper, där de viktigaste motiven var upplevelsen, lek, frihet och kamratskap. De näst viktigaste motiven var naturupplevelser, att testa sina gränser och hälsomässiga aspekter. Som mindre viktiga motiv bedömde han prestige, popularitet och berömmelse vara. Något som Breivik inte diskuterar är hur tolkningen påverkas av en sådan sammanslagning av utövare av så olika sporter. För mig känns det rimligt att argumentera för att såväl forspaddling som fallskärmshoppning i flera avseenden skiljer sig från klättring. Exempelvis är fallskärmshoppning oerhört mycket mer utrustningsberoende än klättring, och i både forspaddling och fallskärmshoppning är det sannolikt endast utövaren själv som drabbas av eventuella misstag. I klättring däremot är det däremot så, med undantag för soloklättring, att det är klätterpartnern som är ansvarig för att stoppa en fallande klättrare. Liknande argument kan anföras mot den hittills förmodligen största svenska studien inom området. Arnegård (1996a; 1996b) genomförde en enkätstudie av 161 äventyrsidrottare, varav över 100 var klättrare. Huvudsyftena med studien var att kartlägga äventyrsidrottarnas socioekonomiska bakgrund, hur man socialiseras in i äventyrsidrott, huruvida äventyrsidrott kan ses som en livsstil och vilka motiv utövarna har. Denna enkätundersökning kompletterades sedan med 14 intervjuer, av vilka fem gjordes med klättrare. Dessvärre beskrivs mycket otydligt hur begreppskategoribildningen gjorts utifrån intervjusvaren. Snarast får läsaren intrycket att författaren endast sorterat in intervjusvaren i de begreppskategorier som erhölls vid bearbetningen av enkätsvaren. De svarskategorier Arnegård (1996a) beskriver är följande: Naturupplevelse, frihet och känsla, spänning och utmaning, mentalt och fysiskt krävande, kamratskap och gemenskap, adrenalinkick, självständighet och oberoende samt risker och faror. Enkätundersökningen i Arnegårds (1996a; 1996b) studie är ambitiöst utförd. Begränsningen med en enkätstudie är dock att man svårligen får svar som ligger utanför de som enkätkonstruktören tänkt sig. Därför går det inte att utesluta att en annorlunda bearbetning av intervjumaterialet hade genererat annorlunda svarskategorier. Snarlika problem finner man i en studie av Bratton et al. (1979). De gjorde en enkätstudie av 266 klättrares och bergsvandrares motivation. Enkäten bestod av 22 items, för vilka försöksdeltagarna skulle skatta betydelsen av vart och ett för deras motivation. De fann att de viktigaste motiven handlade om friluftsliv, avkoppling och träning. Relativt viktiga motiv var också spänning, utmaning och prestation. Som mindre viktiga motiv angavs bland andra tävling, erkännande och beundran från andra, med flera. De såg dock vissa skillnader i motivation mellan olika subgrupper i undersökningsmaterialet. 15
Page 1 and 2: Motivation hos bergsklättrare ”K
Page 3 and 4: att de som inte klättrar har svår
Page 5 and 6: Parallellerna mellan att bestiga et
Page 7 and 8: argumentera för att åtminstone vi
Page 9 and 10: ursprungligen sökte sig till klät
Page 11 and 12: förklaras av det till synes irrati
Page 13: tendens till sensation seeking (hig
Page 17 and 18: Hylander, 2003). Antagandet är att
Page 19 and 20: 19 Kinestetisk faktor Den kinesteti
Page 21 and 22: klättringens baksidor och som någ
Page 23 and 24: ”Framför allt det där att när
Page 25 and 26: ”Jag tycker inte att jag är någ
Page 27 and 28: ”Faran med att kommersialisera de
Page 29 and 30: ”En vägg som man inte vet någon
Page 31 and 32: 31 Diskussion Studiens tillförlitl
Page 33 and 34: Det är också viktigt att hålla i
Page 35 and 36: att de flowupplevelser de får geno
Page 37 and 38: upplevelserna inomhus aldrig blir l
Page 39 and 40: Ewert, A. (2001). Playing the Edge:
Page 41 and 42: 41 Bilaga 1 Intervjuplan Bakgrund/A

PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?