PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

More documents

Recommendations

Info

situation som riskerar att bli obehaglig eller där utgången är oviss. Lika mycket kan det handla om att hålla rädslorna i schack så att det med bibehållen kontroll går att fortsätta klättringen: ”Ibland kan man se på en linjes sträckning, om du är i fjällen, så ser du att den känns som en utmaning. Man kan känna ovilja eller sån där skräck inför det. Att det bara är så himla stort vid första anblicken. Såna saker.” ”Det var ju… minst lika mycket mentalt då, va. För att du blir ju… ja, det är ju den här rädslan du står inför. Det är svårt att säga om… du ska inte kalla det för rädsla, för rädsla är ju så att säga en utvecklad känsla, men den här osäkerheten… tillsammans med det här att det är potentiellt farligt. Det är ju inte rädsla, för upplever du rädsla, då försöker du undvika det här, och det är inte så va, men… en kittlande känsla, en spänning helt enkelt. Ja, det kanske är rätta ordet. En spänning som du känner, va. Det är spännande det här, va, för du måste ge dig in i situationer där du fysiskt sett ska klara av en situation. Du ska orka hålla dig kvar och du ska kunna stå kvar på rätt ställe, samtidigt som du inte får… tas över av den här känslan av… ja, det är ju en fråga om kontroll också, du måste kunna kontrollera dina känslor. Och att ge sig in i det här och då att… situationer där du vet att du måste i stort sett kunna kontrollera dig själv. Både fysiskt och psykiskt. […] du har inte råd att liksom släppa kontrollen.” En annan sida av den mentala faktorn är närmast kognitiv till sin karaktär. Denna beskrivs av ett flertal av informanterna och handlar om den kreativa processen att lösa olika problem man som klättrare ställs inför: ”Den typen av problemlösning som klättring är… för mig är klättring… en viktig del är att man löser problem, oavsett om de är tekniska eller om de är fysiska eller om de är… liksom, klättringstekniska, så är det hela tiden… det är lika mycket hjärna med i klättring – och mentalt – som det är i golf eller någon så där extremt, liksom, mental… [sport]” Många beskriver också en avspänning eller avslappning som upplevs som behaglig. Det handlar till del om avspänning efter en period av förhöjd uppmärksamhet eller förhöjd aktivering. I lika stor utsträckning handlar det dock om att klättring som ligger väl inom individens kompetens, där utmaningen inte upplevs som speciellt stor, upplevs som en avkopplande aktivitet som har sina egna belöningar: ”Och på något sätt så kopplade man av från den här spänningen då, va, som man ändå hade haft. Den här uppmärksamheten som man hade haft. Du måste hela tiden fundera på [att] välja väg och göra det säkert och… allt det här så att säga föll av då när vi var tillbaka.” ”[När jag klättrar lätta turer], då är det bara för att ha det bra, liksom. Men när man gör en sån sak, då är det, kan man säga, för att åka ut och vila. Det är ett sånt skönt sätt att slappna av på.” Slutligen nämnde enstaka informanter ytterligare ett par faktorer som vid resultatsammanställningen hänförts till den mentala faktorn. En av informanterna talade en hel del om värdet av att sätta upp mål och sträva mot dem. I samband med detta beskrevs också det Sisyfosarbete detta innebär, eftersom så snart ett mål är realiserat sätts nya upp närmast med automatik. Ett par informanter betonade också de risker som finns inom sporten. Dessa såg inte risken som uppmärksamhetshöjande, som en positiv utmaning eller som en spännande krydda. Istället betraktade de närmast risken som en av 20
klättringens baksidor och som något, som i viss mån kan begränsas genom större kunskaper eller genom att helt enkelt undvika viss typ av klättring eller vissa turer. Identitetsfaktor Identitetsfaktorn sattes samman av koderna identitet, livsstil, erkännande från andra och känsla av att bli upptagen i klättrarnas gemenskap. Påfallande många av informanterna tänker i första hand på sig själva som klättrare. De som har barn förefaller oftast tänka på sig själva som förälder och som klättrare, men yrkesidentiteten nämner de först i andra hand. Det ser alltså ut som om en viktig faktor för att förklara attraktionen i klättringen är den identitet utövaren skapar. Flertalet informanter nämner detta som en viktig delförklaring till varför de initialt attraherades av sporten: ”Du vet, sjutton år, hormonerna sprutar ut, man får liksom… pondus i bekantskapskretsen, allt sånt där. Det är liksom… det är liksom inte därför man håller på, men det är en ingrediens som finns med, som gör att det blir rätt attraktivt då” ”Jag tror att jag gillar att vara klättrare. För det är liksom väldigt udda. Och det finns nog en ball-faktor där… det tror jag… att det är lite ballt att klättra. Det är lite kul att bära ut ryggsäcken till bilen, med fyrtiotusen grejer och… sånt där, jag menar, det finns nog en komponent i det också.” ”Du blev ju någon i och med att någon blev intresserad av dig för att du klättrade… så man blir ju någon… i den där subkulturen” Identiteten som klättrare, eller livsstilen som några informanter också talar om, tycks också vara en förklaring till varför klättringen år efter år för de flesta informanterna fortsätter att utöva en så stark attraktion: ”Jag håller ju på med det [klättring] fortfarande, idag… det är för att… jag kan liksom inte riktigt separera det från mig själv.” ”Man får ju liksom en självbild av det här också. Om man har hållit på så länge och inte gett upp, det blir ju en viktig beståndsdel av en själv, va.” ”Jag förstår verkligen inte de som tidigare har varit väldigt duktiga klättrare, och så helt plötsligt väljer de att inte klättra. Det är ju helt ofattbart för mig. Man kan ju tröttna på grejer, men… jag kommer att klättra, om jag inte skadar mig eller något, så kommer jag att klättra tills de, liksom, bär bort mig. Det är min gissning.” Flera informanter beskriver dock att det finns en baksida av att så starkt identifiera sig själv som klättrare: ”[Klättring] är jädrigt viktigt, i och med att jag vill ju göra det hela tiden. Men samtidigt kanske man sitter fast i något spår, det är ju inte omöjligt, där man inte vågar se sitt liv utan klättring. Och mitt liv kanske skulle vara mycket bättre, mitt förhållande till min flickvän kanske skulle vara mycket bättre, jag menar det är massor med saker som kanske skulle bli mycket bättre… om jag inte klättrade.” ”Jag har valt att inte skaffa mig fler barn än ett för att jag vill liksom ha tid till att klättra, så det har… det har tagit över för mycket, det… det är jag helt överens med mig själv om. Men hur jag ska sluta ha det här drivet, det är jag inte överens med mig själv om.” 21
Page 1 and 2: Motivation hos bergsklättrare ”K
Page 3 and 4: att de som inte klättrar har svår
Page 5 and 6: Parallellerna mellan att bestiga et
Page 7 and 8: argumentera för att åtminstone vi
Page 9 and 10: ursprungligen sökte sig till klät
Page 11 and 12: förklaras av det till synes irrati
Page 13 and 14: tendens till sensation seeking (hig
Page 15 and 16: fungerande under klättring, och de
Page 17 and 18: Hylander, 2003). Antagandet är att
Page 19: 19 Kinestetisk faktor Den kinesteti
Page 23 and 24: ”Framför allt det där att när
Page 25 and 26: ”Jag tycker inte att jag är någ
Page 27 and 28: ”Faran med att kommersialisera de
Page 29 and 30: ”En vägg som man inte vet någon
Page 31 and 32: 31 Diskussion Studiens tillförlitl
Page 33 and 34: Det är också viktigt att hålla i
Page 35 and 36: att de flowupplevelser de får geno
Page 37 and 38: upplevelserna inomhus aldrig blir l
Page 39 and 40: Ewert, A. (2001). Playing the Edge:
Page 41 and 42: 41 Bilaga 1 Intervjuplan Bakgrund/A

PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN - Stockholms universitet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?