Den demografiska utvecklingen i kommunerna i Stockholms län
Den demografiska utvecklingen i kommunerna i Stockholms län
Den demografiska utvecklingen i kommunerna i Stockholms län
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Den</strong> <strong>demografiska</strong> <strong>utvecklingen</strong> i <strong>kommunerna</strong> i <strong>Stockholms</strong> <strong>län</strong> 63Stockholm<strong>Stockholms</strong> stad är unik<strong>Stockholms</strong> stad är en unik kommun beroende på bl.a. den stora befolkningen. Detkan illustreras på många olika sätt – här presenteras två.Länen utanför storstadsområdena har i genomsnitt 250 000 invånare. Stadensbefolkning kan således jämföras med befolkningen i tre <strong>län</strong>.<strong>Den</strong> genomsnittliga folkmängden i <strong>län</strong>ets kommuner, <strong>Stockholms</strong> stad undantagen,är drygt 46 000 invånare. Stadens folkmängd kan också jämföras med summanav 17 genomsnittskommuner i <strong>län</strong>et. Antalet stadsdelsnämnder i staden är nästanlika många. Hade underlaget tillåtit en redovisning per stadsdelsnämnd kunde detha blivit en mer nyanserad beskrivning med jämförelser mellan stadsdelar i <strong>Stockholms</strong>stad och övriga kommuner i <strong>län</strong>et.När man jämför <strong>Stockholms</strong> stad med <strong>län</strong>et bör man tänka på att stadens folkmängdutgör ca 40 procent av <strong>län</strong>ets och därmed starkt påverkar <strong>län</strong>ets egenskaperoch/eller fördelning. Före den stora folkminskningen i början av 1970-talet bodde50 procent av <strong>län</strong>ets befolkning i <strong>Stockholms</strong> stad. Ännu tidigare, omkring 1950, vartvå av tre <strong>län</strong>sbor bosatta i <strong>Stockholms</strong> stad.Jämförelsetalen för migrationsmåtten i diagram 15 och 16 baseras på flyttningarnaför 25 av <strong>län</strong>ets 26 kommuner. Flyttningarna till/från <strong>Stockholms</strong> stadingår inte. När migrationsmått beräknas bör man helst kunna behandla flyttningarmellan likstora områden. De likstora områdena kan vara geografiska under förutsättningatt befolkningstätheten inte varierar för mycket mellan områdena. Varierarbefolkningstätheten mellan områdena kan man tänka sig bilda likstora områdenavseende någon annan variabel, t.ex. antal bostäder. För att få områden som ärnågorlunda homogena har flyttningar till och från <strong>Stockholms</strong> stad uteslutits närjämförelsemåtten för <strong>kommunerna</strong> har beräknats.Folkminskning på 1960- och 1970-talen – sedan 1982 årligfolkökningÅr 1960 nådde <strong>Stockholms</strong> stad sin hittills högsta folkmängdssiffra – 808 000(Diagram 1). Därefter minskade folkmängden i drygt 20 år med sammanlagt161 000 personer. Under samma period d.v.s. åren 1960−81 ökade folkmängden i<strong>län</strong>ets övriga kommuner med 426 000. Regionförstoringen pågick i snabb takt under1960- och 1970-talen. Årsring lades till årsring runt <strong>Stockholms</strong> stad.Sedan 1980, med undantag av år 2004, har staden haft ett inflyttningsöverskott(Diagram 13). <strong>Den</strong> officiella folkmängdssiffran för <strong>Stockholms</strong> stad den 31 dec2007 var 795 163 som är ungefär densamma som 1956 års notering för staden − 4 årföre toppnoteringen.Radikalt ändrad åldersstrukturÅldersstrukturen i <strong>Stockholms</strong> stad har sådana egenskaper som är specifika förcentra i en storstadsregion (Diagram 2). Men kännetecknen har förändrats övertiden. Under 1960- och 1970-talen med avtagande folkmängd i staden urholkades
Change language