S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9duella estetiska idrotter). Därför hardessa idrottsformer också förståttssom ”naturliga” för kvinnor respektivemän.Omfattande samhälleliga förändringarunder 1900-talet och en alltstörre fokus på individualitet och individensfrihet att ”bli den man själv vill”– och inte minst att könsmönstren harförändrats som en följd av detta – medfördeemellertid att ovanstående essentialistiskauppfattningar utmanades.Istället växte förhållandet mellan arvoch miljö fram som en viktig utgångspunkt:Vad i könsmönstren beror påmedfödda egenskaper hos kvinnor ochmän och vad beror på miljömässigpåverkan genom uppfostran och annansocial påverkan? Så uppstod begreppetkönsroll, det vill säga att kvinnoroch män genom uppfostran och annanpåverkan lär sig spela vissa specifikaroller och att omgivningen ageraruppskattande när de förväntade rollernaupprätthålls – när rollerna spelas”på rätt sätt” – respektive fördömandeeller ifrågasättande när de spelas ”påfel sätt”.Successivt har en kritik även motkönsrollsbegreppet vuxit fram. Framförallt har kritiken handlat om attkönsrollen ofta framstår som en mereller mindre löst påhängd historia somdet, så att säga, bara gäller att kastaav sig för att det sanna könet, eller densanna individualiteten, ska framträda.Detta har medfört att man i den politiskadebatten kunnat fortsätta hävdaatt än det ena, än det andra borde sessom ”naturligt” vad gäller könen (ochdärmed eftersträvansvärt och värt attbejaka), men att könsroller endast kanfungera hindrande (och därmed någotsom bör undanröjas). Det har emellertidvisat sig svårt att, genom forskning,slutgiltigt avgöra vad som egentligenär ett uttryck för könsroller och vadsom är ”naturliga” uttryck för könen.Under 1980- och 90-talen växte enforskningstradition fram som i grundenvill problematisera konstruktionen avkön, det vill säga vad som i samhällettolkas och förstås som kön – dettaförändras – och de konsekvenser somkommer av detta. Det finns olikavarianter av sådan konstruktionism.En variant handlar om att undersökahur individer konstruerar sin identitet,eller sin förståelse av sig själv som maneller kvinna (eller som något annat,vilket förekommer). En annan varianthandlar om att undersöka hur identiteterkonstrueras på en mer övergripandesamhällelig nivå, utan att direktta ställning till hur detta inverkar påTidigt i livet lärs olika könsroller. Flickor väljer ofta estetiska idrotter och när de lärt sig spela rollen ”på rätt sätt”agerar omgivningen med uppskattande, eljest gäller det omvända. Foto Scanpixindividernas identitetsskapande.Bland pedagoger som jag själv, haren kombination av sådana utgångspunkterofta använts (Larsson 2001, seockså Fagrell 2000, Grahn 2008, fören internationell översikt se Scraton &Flintoff 2002). Hur ser förhållandetmellan individuella idrottares självförståelseut i relation till domi<strong>ner</strong>andeföreställningar i samhället och inomidrotten när det gäller idrott, rörelser,kön, kropp och beteende? Föreställningarom och förväntningar på könenär genomgående starka inom idrotten,mycket starkare än vad de flesta villkännas vid. Ofta märks de inte förräni konkreta idrottsliga situatio<strong>ner</strong> dågränserna mellan vad som ses somkvinnligt och manligt närmas ochtydliggörs. Idrotten kan liknas vid ettgigantiskt socialt experiment, där olikakönsidentiteter <strong>hela</strong> tiden prövas ochbefästs eller utmanas.Idrott – kön – heteronormativitetMed ett konstruktionistiskt synsätttolkas könsmönstren primärt somuttryck för vad som i ett samhälle sessom eftersträvansvärt när det gälleren viss kategori av människor, samtidigtsom könsmönstren också deltari formandet av samma kategori. Omlagidrotter, kampsporter och fysisktansträngande idrotter i större utsträckninglockar män än kvinnor så berordetta på att sådana aktiviteter bekräftarsamhällets domi<strong>ner</strong>ande föreställningarom manlighet, samtidigt som debidrar till skapandet av manlig identitetoch självförståelse och också serverarsamhället med just de kroppar, beteendenoch förhållningssätt (såväl tillsig själv och den egna kroppen som tillandra människor) som uppskattas ochses som eftersträvansvärda.När traditionella gränser för vadsom ses som ”naturliga” och eftersträvansvärdakroppar, beteenden ochförhållningssätt överskrids, till exempelnär kvinnor på 1960- och 70-talenbörjade spela fotboll, eller när män,som i filmen Allt flyter, deltar i estetisktinriktad idrott (filmen handlar omett manligt lag i konstsim), reagerarsamhället på olika sätt. En del reagerarpositivt och ser beteendet som ettuttryck för individuell kreativitet ochvilja, medan andra reagerar negativtoch kanske ser beteendet som ett skältill att kränka utövarna, kanske till ochmed bli våldsamma mot dem. Oavsettvilket, överskridandet av könsgränserleder ofta till reaktio<strong>ner</strong>, inte minsttill sådana som tar sikte på utövarnassexualitet. Det är inte ovanligt att överskridandeav könsgränser, såväl inomidrotten som i samhället i stort, medförett ifrågasättande av utövarens heterosexualitet.Ifrågasättandet av heterosexualiteteni samband med könsgränsöverskridandebeteenden reser frågan om14
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9heteronormativitet (jfr. Larsson 2005).Med heteronormativitet avses ett oftaouttalat antagande om att alla människorär och vill vara heterosexuella– tills motsatsen påvisas. Företeelsersom att ”komma ut” och att ”outa”någon (av engelskans out), det vill sägaatt man på eget (komma ut) eller någonannans (outa) initiativ offentliggör sinicke-heterosexualitet, blir begripligaförst i förhållande till det heterosexuellagrundantagandet. Heteronormativitetenbidrar till att låsa fast individervid specifika sexuella identiteter, ochdärmed också vid specifika former avsjälvförståelse som medför begränsningarnär det gäller livsvillkoren.Det kan handla om att man undvikerdels sådant som man är orolig för hurandra ska uppfatta, dels sådant somhelt enkelt inte ”känns rätt”. Sådanabegränsningar påverkar inte baraHBT-perso<strong>ner</strong> (homo- och bisexuellasamt transperso<strong>ner</strong>) utan även heterosexuella.Alla har att förhålla sig tillföreställningar om och förväntningarpå manliga och kvinnliga kroppar,begär och beteenden som kulturelltsett förknippas med specifika sexuellapreferenser. Eftersom idrottskulturenär mättad med just föreställningar omkroppar och beteenden som är förknippademed kön, är den också mättadmed heteronormativitet. Genusordningeninom idrotten, liksom genusordningeni samhället allmänt sett, är påså vis sammanflätad med en heteronormativordning. Detta medför att enutmaning av traditionella könsmönster,eller ett överskridande av traditionellakönsgränser, samtidigt innebär enutmaning av heteronormativiteten.Med detta synsätt utgör idrottenskönsmönster ett uttryck för vad somvid en viss tidpunkt kan ses som eftersträvansvärt,eller åtminstone vad somaccepteras, när det gäller kön och sexualitet.De förändringar som skett övertid kan då förstås som uttryck för förändradesätt att se på kvinnor och mänoch på sexualitet. Inte minst har dettaatt göra med en allt starkare individualisering,kopplad till en allt liberalaresyn på könsgränsöverskridanden ochandra sexuella identiteter än heterosexualitet.Samtidigt indikerar forskningenatt det finns gränser för vad samhället– och idrotten – tål när det gäller denliberala hållningen (Fundberg 2003,Andreasson 2006). I grund och bottenförstås flickor/kvinnor och pojkar/män alltjämt ofta som ”naturligt”olika, åtminstone ”när det kommer tillkritan”. Att kvinnor i större utsträckningän män, inom idrotten såväl som iandra samhälleliga sammanhang, sökersig till verksamheter som tidigare domi<strong>ner</strong>atsav ”det motsatta könet” speglarasymmetrin i genusordningen. Det somtraditionellt har varit manliga idrottervärderas helt enkelt mycket högreän idrotter som traditionellt har varitkvinnliga. Sammanflätat med detta ärockså indikatio<strong>ner</strong> på att ifrågasättandetav könsgränsöverskridares sexuellaidentitet är häftigare i de fall dethandlar om manliga idrottare som rörsig mot traditionellt kvinnliga idrotterjämfört med när kvinnliga idrottare rörsig mot traditionellt manliga idrotter.Den manliga heterosexualiteten harmed andra ord fått en överordnad ställningi förhållande till den kvinnliga.AvslutningDen genusteoretiska idrottsforskningensmålsättning är inte att söka svarenpå vad som i sanning är manliga ochkvinnliga idrotter eller rörelser, hurflickor/kvinnor och pojkar/män skaträna eller undervisas, hur manligt ochkvinnligt ledarskap ser ut eller någotliknande. Den genusteoretiska idrottsforskningensmålsättning handlar omlika villkor. En sådan målsättninghar inte likheten mellan könen somutgångspunkt. Inte heller att könen skabli lika. Detta är ett vanligt missförstånd.Målsättningen kan alltså tolkassom ”lika villkor för människor som ärolika”. Det är inte någon självklarhet,som många tycks tro, att könsintegreradidrott alltid är att eftersträva urett genusperspektiv. Däremot byggermycket av genusforskningen på följandeinsikt: vad kön betyder i ett specifiktsocialt sammanhang är inte givetav könet självt. Betydelsen växer snararefram genom en historisk processdär uppdelningen av flickor/kvinnoroch pojkar/män bidrar till att skapabetydelser åt könen och framför alltge dessa skilda betydelser olika värde.Detta inverkar i sin tur på de deltagandeindividernas livsvillkor beroendeav vilket kön de anses tillhöra. Föridrottens räkning har uppdelningenmellan män och kvinnor medfört attden ena sortens människor förväntas seut och bete sig på vissa sätt samt tyckaom vissa idrotter, medan den andraförväntas se ut och bete sig på andrasätt samt tycka om andra idrotter –samt att det som tänks höra till denena sortens människor värdesätts meri termer av uppmärksamhet (inte minstmassmedialt) och ekonomiskt (resurser,lö<strong>ner</strong> mm). Om idrottarna inte uppfyllerdessa skilda förväntningar riskerarde att bli ifrågasatta, särskilt avseendederas sexuella preferenser, och i värstafall marginaliserade, discipli<strong>ner</strong>ade ochkränkta.Den feministiska idrottsforskningensövergripande målsättning är såledesdels att peka på vad som förväntasoch värdesätts när det gäller kön ochsexualitet i relation till idrottsutövning,dels att utröna vad förväntningar ochvärdesystem får för konsekvenser förindividuella utövare. I förlängningenav denna målsättning finns en förhoppningom att alla människor ska kunnadelta i den idrott man önskar deltai – utan att bli förlöjligad, kränkt, misshandladeller förfördelad.ReferenserAndreasson, Jesper (2007) Idrottens kön.Genus, kropp och sexualitet i lagidrottensvardag. Diss. Lunds universitet.Arnegård, Johan (2006) Upplevelser ochlärande i äventyrssport och skola. Diss. Stockholm:HLS Förlag.Bäckström, Åsa (2005) Spår. Om brädsportkultur,informella lärprocesser och identitet.Diss. Stockholm: HLS Förlag.Engström, Lars-Magnus (2008) Who is physicallyactive? Cultural capital and sports participationfrom adolescence to middle age – a38-year follow-up study. Physical Educationand Sport Pedagogy, Vol. 13, No. 4, pp. 319-343.Fagrell, Birgitta (2000) De små konstruktörerna.Flickor och pojkar om kvinnligt ochmanligt i relation till kropp, idrott, familj ocharbete. Diss. Stockholm: HLS Förlag.Fundberg, Jesper (2003) Kom igen gubbar!Om pojkfotboll och maskuliniteter. Diss.Stockholm: Carlssons.Grahn, Karin (2008) Flickor och pojkar iidrottens läromedel. Konstruktio<strong>ner</strong> av genusi idrottens läromedel. Diss. Göteborgs universitet.Larsson, Bengt (2008) Ungdomarna och idrotten.Diss. Stockholms universitet.Larsson, Håkan (2001) Iscensättningen av köni idrott. En nutidshistoria om idrottsmannenoch idrottskvinnan. Diss. Stockholm: HLSFörlag.Larsson, Håkan (2005) Queer idrott. I Kulick,Don, red. Queersverige. Stockholm: Natur ochKultur, ss. 110-135.Ljunggren, Jens (1999) Kroppens bildning.Linggymnastikens manlighetsprojekt 1790-1914. Diss. Symposion: Stockholm/Stehag.Mangan, J.A. (1981) Athleticism in the Victorianand Edwardian public school. Theemergence and consolidation of an educationalideology. Cambridge University Press.Nilsson, Per (1998) Fritid i skilda världar.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Scraton, Sheila & Flintoff, Anne, red. (2002)Gender and Sport: A Reader. London:Routledge.Trangbæk, Else & Kirmanen, Anja (1995)Gymnastikkens historie. Köpenhamn: DanmarksHøjskole for Legemsøvelser (video).In<strong>format</strong>ion på Riksidrottsförbundets webbplatswww.rf.se.15