Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9och respektabel, hemmafru. Hon ärhemorienterad i dubbel mening, delssom sammanhörande med svensk/nordisk geografi, dels inom ramen förheteronormerad familjediskurs.Ett inslag med rubriken ”Hon kommed strykjärn, blåslampa, hårtork– och segrade” i Vecko-Journaleninramas av en lek med hur husmodernskompetenser kan användas för attsköta om skidorna. 14 Här framställsGustafsson som en kvinna som trivsmed uppmärksamheten och kan förasig i världen, samtidigt som hon innerstinne tycks längta efter ”lugn och ro”:”Toini privat är inte den som sjåparsig med divalater. Hon är helnaturligoch balanserad. Med ordknapp menslagfärdig replik. Den nordiska naturhumorn,som klämmer till efter ensävlig tankepaus.” 15 Läsaren förvissasom att Gustafsson efter de olympiskautsvävningarna kommer att återvändatill det vanliga, till ett hemma som ärigenkännbart för den kvinnliga läsaresom Vecko-Revyn och Vecko-Journalenvid denna tid talar till. Inte minst fårdet nordiskt rejäla i henne borga för attså kommer att ske.Det svenska och det nordiskaRepresentationen av Toini Gustafssonomsätter en slags glidning mellan detnordiska och det svenska, mot bakgrundav hennes finländska härkomst.Samtidigt tycks detta inte hindra attGustafsson görs till företrädare för enförment svensk, sund kvinnlighet. Jagmenar att detta måste förstås utifrånatt det kring de värden som Gustafssontillskrevs – blondhet, attraktiv kvinnlighetoch en stjärnglans balanseradmed lantligt sunt förnuft och naturlighet– inte existerade någon spänning18eller konflikt mellan det svenska ochdet nordiska; de framstår snarare somöverlappande och ömsesidigt förstärkandeidentitetsgrunder. Inom ramarnaför denna inkluderande nordiskhetomtalas Gustafsson omväxlande – ochtill synes helt utan motsägelser – somsvensk, som svensk med finländsk bakgrundoch som nordisk. Hennes rollsom representant för Sverige handladeom den nordiskt sunda kvinnlighetensnarare än om den suveräna sportprestationen.Hon representerar nationen,men hon gör det i egenskap av kvinnaoch populärkulturell stjärna – enigenkännbar och därför godtagbarposition för kvinnlig närvaro i offentligheten– snarare än som idrottshjälte.Hon tilldelas en mer passiv ställningsom symbol för nationen jämfört medidrottens sedvanliga aktiva och manligahjältekropp. 16Gustafssons motstånd mot”mediebilden”(?)Avslutningsvis vill jag diskutera enintervju med Toini Gustafsson i Seefter hennes dubbla guldmedaljer, därett motstånd mot sättet att framställahenne som kvinna snarare än somhårt arbetande idrottare intressantnog kan anas. Inslaget illustrerasav bilder på Gustafsson och AssarRönnlund tillsammans i OS-byn ochpå OS-läktaren, och även rubriken– ”Det är inte mitt fel att Assarinte tog medalj!” – tematiserar denheterosexuella parrelationen. Intervjunpresenteras som en dialog mellanGustafsson och reportern TommyEngstrand. Reportern hänvisar till enartikel i Aftonbladet där Gustafssonsframgångar har påståtts vara denblivande makens förtjänst, medan hongenom deras gemensamma träningartvärtom antytts ha haft en menliginverkan på hans prestationer:”SE: Men han har väl hjälpt dej tillguldformen.Toini: Att jag prickade in formentill olympiaden i Grenoble kan jagtacka mej själv för. Att Assar intehittade den beror inte på mej.SE: Hur mycket har du satsategentligen för att bli dubbelguldmedaljös.Toini: Jag har under de senastesju-åtta åren underkastat mej enstenhård träning.[…]SE: Får du inte ibland höra avfolk att dom tycker att det ärunderligt att en snygg kvinna i sinabästa år ligger och svettas längslandsvägarna och i skidspåret.Toini: Nej, jag har aldrig hört någonsäja det.” 17Utifrån källkritiska hänsyn är detgivetvis vanskligt att läsa återgivnaintervjucitat som vittnesmål om detsom sades eller utspelade sig vidintervjutillfället. Men att döma avtexten avfärdar Gustafsson reporternsutgångspunkter om ett samband mellanhennes prestation och den skidåkandefästmannen. Hon tycks ocksåmotsätta sig det motsatsförhållandemellan kvinnlighet och toppidrottsom reportern uttrycker. Gustafssonspåpekande att hon ”underkastat [sig]en stenhård träning” står i skarpkontrast till att inslag om hennes träningsaknas helt i veckopressens omfattandeuppmärksamhet av henne. Inslagetväcker därmed funderingar över hurkvinnlighetens diskurser påverkadekvinnliga idrottares livspraktik.Vad tyckte de egentligen om”mediebilden” av sig själva? Att ta redapå detta skulle emellertid kräva andrametoder och material än de jag arbetatmed här.Noter(1). Denna artikel är hämtad ur min avhandling:Helena Tolvhed, Nationen på spel. Kropp, könoch svenskhet i populärpressens representationerav olympiska spel 1948 – 1972, Umeå:Bokförlaget h:ström Text & Kultur 2008.Referenser1. Citaten i tur och ordning från Vecko-Revyn1968, nr 6, s. 31; Vecko-Journalen 1968, nr 7,s. 18; Se 1968, nr 8, s. 30 – 31.2. Se 1968, nr 7, s. 26 – 27.3. Vecko-Journalen 1968, nr 7, s. 18.4. Vecko-Journalen 1968, nr 8, s. 5.5. Se 1968, nr 9, s. 34 – 35. Mina kursiveringar.6. Se 1968, nr 7, s. 26 – 27.7. Se 1968, nr 9, s. 36 – 37.8. Vecko-Journalen 1968, nr 6, s. 51. Bilder påToini Gustafsson finns i Vecko-Journalen 1968,nr 3, s. 55; nr 6, s. 48 – 49, 51; nr 7, s. 14; nr 8(omslag), s. 50 – 51.9. Vecko-Journalen 1968, nr 8, omslag, se ävens. 2.10. Vecko-Journalen 1968, nr 8, s. 50 – 51.11. Vecko-Revyn 1968, nr 6, s. 31.12. Vecko-Revyn 1968, nr 9, s. 32.13. Mattsson & Pettersson 2006, s. 291 – 297.14. Vecko-Journalen 1968, nr 8, s. 51.15. Vecko-Journalen 1968, nr 8, s. 51.16. Om hur det kvinnliga positioneras i nationenstankesystem, se Anne McClintock, ImperialLeather: Race, Gender and Sexuality inthe Colonial Contest, London 1995, särskilt s.354-357; Nira Yuval-Davis, Gender & Nation,London 1997.17. Se 1968, nr 8, s. 24 – 25.