Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9påverkas kvinnor av det patriarkalasamhället. Med detta avser jag männensdominans över kvinnor, männensmakt och kontroll över kvinnor. Ipatriarkatet ser kvinnors livserfarenheterannorlunda ut än mäns. Kvinnorslivserfarenheter tas i liten utsträckningtill vara vid organiserandet av vårtsamhälle. Kraven och behoven i denav männen dominerande produktionenutgör basen för samhällsorganiseringen.Reproduktionens krav ochbehov underordnas produktionen ochlämnas i flera avseenden till kvinnornaatt ta ansvar för. Detta leder bl. a tillolika slags socialisation för pojkar ochflickor och till att kvinnors livscykelkommer att se annorlunda ut än männens(s 14).Eva markerar att kvinnor och mänsolikheter således till stor del är eneffekt av ett mansdominerat samhälledär kvinnor och män livserfarenheterser olika ut; kvinnor svara upp på samhälletsreproduktiva krav, männen påde produktiva. Denna sociala åtskillnadger effekter på socialisationsprocessentill kvinna och man. Pojkar ochflickor fostras utifrån föreställningenatt kvinnor och män är varandras motsatseroch lämpade för att verka inomolika områden: mannen inom den officiellasfären, kvinnan inom intimsfären.Ett vågat projektDet är ingen räddhågsen kvinnligidrottsforskare som träder in i akademinssalar och det är inget ofarligt projekthon griper sig an. Hon startar sinundersökning av idrottsrörelsen medatt granska hur den svenska idrottsrörelsensframväxt och utvecklingbeskrivits av tidigare idrottsforskare 6och hennes ambition är att placerar inde osynliga kvinnorna på fältet. Honredovisar kvinnoidrottens utvecklingbl. a genom att granska när svensktmästerskap instiftades i de olika grenarna(s 51), vilket ger en visuell bildav hur det står till med jämställdheteninom idrottsrörelsen. Det är delvis medhjälp av denna bild hon kan motiverasin sentens om idrotten som skapad avoch för män. Hon analyserar idrottenskvinnosyn och idrottssyn och honnoterar också att ”det inom idrottsrörelsenfinn ett visst motstånd mot detarbete, som utförts av företrädarna förkvinnlig idrott” (s 80).Med hjälp av feministiska begreppsom likhet och särart närgranskarhon två förbund med stort kvinnligtmedlemsantal: Gymnastikförbundetoch Fotbollsförbundet. Analysen avEva Olofssons avhandling slog fast att den moderna idrotten hade skapats av män, för män och dessutombeskrivits av män. När kvinnorna började spela fotboll krävde fotbollsförbundet samma regler och sammautbildningsmaterial, dvs. männen ville ha kontroll och makt över kvinnornas fotbollsspel. Foto Scanpix.Gymnastikförbundets kvinnosyn ochidrottsuppfattning visar att kvinnliggymnastik kvalitativt står för någotannat än manlig gymnastik. ”Utgångspunktenvid utformningen av denkvinnliga gymnastiken har varit denkvinnliga särarten” (s 184). Begreppetkvinnliga särart inom Gymnastikförbundetstår för en syn på kvinnan somfysiskt underlägsen och med ett annorlundapsyke än mannen. Den kvinnligagymnastikens utformning har sin grundi denna kvinnosyn.Fotbollsförbundet däremot har somutgångspunkt att utövare av fotbollskall underordna sig själva spelet medsamma regler, samma utbildningsinnehålloch integration som organisationsprincip.Eva konstaterar att: ”Densom vill spela fotboll skall göra detsom en man, dvs. kvinnors deltagandei fotboll bygger på tanken om könenslikhet”(s 181). Hennes slutsats blir attdenna syn på könen gör det möjligt förmännen att ta kontroll: …/”männenvill ha kontroll och makt över kvinnorsfotbollsspel, för att inte spelet skallförvanskas och för att det inte skallinkräkta på herrfotbollen” (s 181).Ytterligare två slutsatser är avintresse. Eva konstaterar att tävlingsidrottenbyggs upp utifrån en föreställningom könens likhet men attidrottens makthavare till stor del delarGymnastikförbundets kvinnosyn, denom kvinnans biologiska särart. Detparadoxala blir, att trots denna kvinnosyn,särartsideologin, så utformasdet idrottsliga utbudet för kvinnor medutgångspunkt i en likhetsideologi (s188).Den andra slutsatsen är att kvinnornautnyttjar olika strategier under1970-talet för att integreras i idrottsrörelsen:de kvinnliga ledarna inomgymnastiken använde den kvinnligasärarten som strategi vid sitt intåg igymnastikrörelsen, medan kvinnornavalde likhetsideologin för at kommain i fotbollsvärlden. Under 1980– taletkombineras de båda strategierna,likheten framhävs i idrottsbeteendetmedan den kvinnliga särarten visar sigi apparitionen. (Kvinnorna vill undanröjaalla tvivel om sin könstillhörighetgenom att uppvisa tecken på typiskkvinnlighet.)Idrottens genussystemEva avslutar sin avhandling med attkonstatera att hon blottlagt idrottensgenussystem (s 195). Här visar Eva atthon har vidgat sin teoretiska referensramgenom att inkludera Hirdmansteori om genussystemet. Eva förflyttarsig från ett kvinnoperspektiv medkvinnorna i centrum till ett systemperspektiv,där intresset riktas mot hurstrukturer och logiker skapar ojämlikaförhållanden mellan kvinnor och män.9