S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9tidigare kvinnoideal och breddat sinamöjligheter. Under de senare åren igrundskolan kan flickor sköta skolarbetetväl och ändå ha status och varapopulära, medan detsamma inte gällerför pojkar. Björnsson skriver:44Dagens pojkar tycks till skillnadmot de mer moderna flickorna haen smalare repertoar och vara kvari en mer traditionell och odynamiskkönsidentitet. […] Pojknormer somhar att göra med tävling, konkurrensoch sport är starka. Detfysiska i meningen styrka, idrott, ärfortfarande en manlig bastion, omock även den håller på att stormas(Björnsson, 2005, s. 33).Med en sådan förklaringsmodellstärker en pojke såväl sin identitet sompojke som sin status i allmänhet genomatt (tävlings)idrotta – vilket per definitioninnebär att flickor knappast stärkervare sig sin identitet som flicka ellersin status genom att göra detsamma.Pojkar verkar också stärka sina aktiergenom att nå skolframgång i idrott ochhälsa, trots att skolämnets syfte, enligtkursplanen, främst är att utvecklakunskaper om hälsa i relation till fysiskaktivitet och inte att tävla. I ämnetidrott och hälsa synes det vara svårareför flickor att ” bryta mot tidigarekvinnoideal” åtminstone då flickornatävlar och konkurrerar mot pojkarna.I ämnet sätts, mer än i många andraämnen, den egna könsidentiteten påspel, och därmed får föreställningar omhur relationen mellan kvinnor och mänskall vara en särskilt stor betydelse.Ämnesinnehållet är inte neutraltBarbro Carli (2004) menar att samgymnastikensinförande på 1980-talet skedde på flickornas bekostnad.Flickorna förväntades då lära sig (ochlära sig tycka om) de maskulint kodadeaktiviteter som främst pojkar ägnadesig åt, såsom bollspel och styrketräning,medan pojkarna inte behövdelära sig och heller inte förväntadestycka om mer feminint kodade aktiviteter,såsom dans, gymnastik och annanestetisk verksamhet. Att flickor blivitförlorare har alltså med ämnesinnehålletatt göra, eftersom få idrottsaktiviteterär könsneutrala.Innehållet är i dagens målstyrdaskola inte lika centralt bestämt somtidigare. Istället kan varje lärare självbestämma vad lektio<strong>ner</strong>na i idrott ochhälsa (liksom i andra ämnen) ska beståav och hur lektio<strong>ner</strong>na ska läggas upp– så länge eleverna når de kunskapsmålsom stipuleras i kursplanen. Vilkaelever som mer kommer till sin rätt änandra, vilka som domi<strong>ner</strong>ar och är depositiva, vilka som tar i och kämparkan således till en del sägas bestämmasav vilket innehåll lektio<strong>ner</strong>na har. Detär inte givet att samma elever skulleuppskatta ämnet om dans hade likastort tidsmässigt utrymme som bollspelhar idag. Vilket innehåll som domi<strong>ner</strong>arhar med andra ord konsekvenserför elevers uppfattning om sig självaoch om sin egen förmåga i relation tillfysisk aktivitet. Lärares val av innehållär således inte en neutral frågautan högst värdeladdad och styrandeför vilket lärande som sker i ämnet.Detsamma gäller uppfattningen om vadsom räknas som en ”prestation” ochvad som utmärker en ”god förmåga” iämnet.Förmåga är inte ett objektivtbegreppPå den internationella idrottspedagogiskaforskningsarenan pågår envetenskaplig diskussion om begreppetförmåga eller kunnande (eng. ability).Wright & Burrows (2006) skriver:Ability is clearly not a neutral term.How it is understood has importantconsequences for what happens inphysical education and contributesto differentiating effects for youngpeople in relation to gender, raceand social class.Vad som uppfattas som god förmågaär alltså inte ett objektivt mått ochinte heller en könsneutral fråga, ochkan därför ha stora och särskiljandekonsekvenser för elever med olikabakgrund och kön. När läraren, i detinledande exemplet, säger att löpningpå tid handlar om prestation, så gerhan uttryck för ett värdeomdöme somkan problematiseras. Varför benämnsjust löpning på tid en prestation? Ochvar i betygskriterierna för grundskolanframgår att förmågan att springa enrunda på en viss tid är ett kriterium föratt få MVG? Vilka kunskapsmål haren elev tillägnat sig som kan springa på8.55 minuter, jämfört med en elev somspringer en halv minut långsammare?Vad som betraktas som ”en prestation”eller att ha en ”god förmåga” är integivet utan beroende av ett visst perspektivpå vad prestation och förmågaär. Att exempelvis låta eleverna springapå tid för att därefter få utforma ettindividuellt träningsprogram i syfteatt förbättra sin kondition, är attlåta eleverna utveckla en annan sortsförmåga. Denna form av prestation ärinte könskodad och den ligger mer i linjemed kursplanens intentio<strong>ner</strong>. Att en visssorts förmåga domi<strong>ner</strong>ar över en annanär knappast godtyckligt eller slumpartat,utan är ett resultat av historiska betingelseroch domi<strong>ner</strong>ande förställningar isamhället av idag.AvslutningAtt var tredje pojke med svensk bakgrundsom går på en friskola har MVG ibetyg i idrott och hälsa, i jämförelse medvar tionde flicka med utländsk bakgrundsom går i en kommunal skola, reserfrågor om vilket perspektiv som domi<strong>ner</strong>ari undervisningen med avseende påsåväl genus som prestation och idrottsligförmåga. För att öka elevers rättssäkerhetatt bli likvärdighet bedömda och attha samma villkor att nå skolframgång,måste diskussionen om innebörden idessa perspektiv intensifieras.ReferenserBjörnsson, M. (2005) Kön och skolframgång:tolkningar och perspektiv (Stockholm: Myndighetenför skolutveckling).Carli, B. (2004) The Making and Breaking of aFemale Culture: The History of Swedish PhysicalEducation ’in a Different Voice’ (Diss.) (Göteborg:Göteborgs universitet).Connell, R.W (1995) Masculinities (Cambridge,UK: Polity Press).Frosh, S. et al (2002) Young Masculinities (NewYork: Palgrave).Gilbert, R. & Harrington, I. (2005) Competingperspectives on boys´ accounts of schooling.Paper presented at the British EducationalResearch Association Conference, University ofGlamorgan, 14-17 September.Haavind, H. 1985, Förändringar i förhållandetmellan kvinnor och män, Kvinnovetenskapligtidskrift nr3, 1985.Hirdman, Y., 1988, Genussystemet – reflexio<strong>ner</strong>kring kvinnors sociala underordning, Kvinnovetenskapligtidskrift, nr 3, 1988.Larsson, H., 2007, Lika för alla – om likabehandlingi idrott och hälsa, i Idrottsdidaktiskautmaningar, Larsson, H. & Meckbach, J. (red),(Stockholm: Liber).Larsson, H, Fagrell, B. & Redelius, K. (2009)Queering Physical Education. Between benevolencetowards girls and a tribute to masculinity,Physical education and Sport Pedagogy, 14(1),1-7.Martino, W. & Meyenn, B. (Eds.) (2001) Whatabout the boys? (Buckingham, Open UniversityPress).Skolverket, 2008, Utbildningsresultat – Riksnivå,del I, rapport nr 311.Weaver-Hightower, M. (2003) The “boy turn”,in research on gender and education, Review ofEducational Research, 73, 471-498.Wright, J & Burrows, L (2006) Re-conceivingability in physical education: a social analysis,Sport, Education and Society, 11 (3), 275-291.Kontakt med författaren:karin.redelius@gih.se
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9Från träning för kondition tillfysisk aktivitet för hälsa– om synen på rekommendatio<strong>ner</strong> förallmänheten över tidUnder slutet av 1970-talet kom de första rekommendatio<strong>ner</strong>na för fysisk aktivitet från theAmerican College of Sports Medicine (ACSM). Dessa fokuserade på träning – ”exercise forfitness” – och blev snabbt tongivande. Fyrtio år senare, år 2008, kommer nya riktlinjer förfysisk aktivitet med undertiteln: ”Be Active, Healthy, and Happy!”. Ett annat fokus alltså.Hur och varför har rekommendatio<strong>ner</strong>na för fysisk aktivitet utvecklats och förändratsunder dessa år?Lina WahlgrenFoU-gruppen för rörelse,hälsa och miljö vid <strong>GIH</strong>,Stockholm,Hälsoakademin,Örebro universitetInledningDenna text syftar till att sammanställaoch åskådliggöra ett antal rekommendatio<strong>ner</strong>rörande fysisk aktivitet övertid. Delar av texten blir således återgivandeoch redogörande. Jag gör ingaanspråk på att vara heltäckande ellerförst med detta. Emellertid saknar jagsjälv en text av detta slag på svenskaoch hoppas därmed att den kan varaav värde.Fysisk aktivitetGe<strong>ner</strong>ellt sett råder det idag inga tvivelom nyttan med fysisk aktivitet. Fysiskaktivitet är bra för hälsan. Dessvärrekännetecknas dagens industrialiseradevärld av en vanligt förkommandefysiskt inaktiv livsstil. Detta är denprimära utgångspunkten för upprättandetav rekommendatio<strong>ner</strong> förfysisk aktivitet.Förutom det mer allmänna målet– att rekommendera ”mer fysiskaktivitet för alla” – har rekommendatio<strong>ner</strong>nautvecklats och förfinats övertid. Fokus är på intensitet, frekvensoch duration. Även typ av aktivitetbehandlas och för vem rekommendationenär avsedd, såsom allmännarekommendatio<strong>ner</strong> eller specifika fört.ex. barn eller ”sjukdomstillstånd”.Denna utveckling har sin grund iforskningens utveckling kring fysiskaktivitet och i samhällsutvecklingen,där t.ex. den ökande andelen äldre ochöverviktsproblematiken utgör områdenför specifika rekommendatio<strong>ner</strong>.Kliniskt orienterade rekommendatio<strong>ner</strong>Under slutet av 1960-talet i USAtogs ett antal initiativ till upprättandetav olika träningsprogram för attmotverka den negativa påverkan denalltmer stillasittande livsstilen hadevisat sig ha på hälsa och kondition(eng. fitness). En växande forskningstödde nyttan med fysisk aktivitet,men konsensus kring vilka programsom var de mest effektiva och säkrasaknades. Under början av 1960-taletökade även antalet dödsfall till följdav kranskärlssjukdomar. Redan dåfanns en uppfattning om att träningmed hög intensitet skulle kunna sammankopplasmed hjärtstillestånd ochhjärtinfarkt. Därför kom de första riktlinjernaoch rekommendatio<strong>ner</strong>na förfysisk aktivitet att grunda sig i behovetav att uppmana till träning, samtidigtsom det fanns en rädsla för att uppmuntratill för mycket eller för hårdträning. Riktlinjerna innefattade merkliniskt orienterade rekommendatio<strong>ner</strong>för riskgrupper och mer folkhälsoorienteraderekommendatio<strong>ner</strong> för enbredare allmänhet (se 1).45
Change language