S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9ordning mellan individ och grupp ochmellan grupper och de mekanismersom underlättar och/eller försvårar enfärgrik och inkluderande idrott.Metod/urval/ tillvägagångssättTidskrifterna Leisure Studies, Sport,Education and Society och Sport inSociety har bildat utgångspunkten fören översikt, om än begränsad, av internationellforskning kring mångfald,etnicitet och genus. Tidskriften Svenskidrottsforskning har gett den svenska.Tidskriftsnummer från 2000-2008 haringått i underlaget. Man kan notera attartiklar som berör mångfald, etnicitetoch genus i ovanstående tidskrifter ärrelativt få, drygt ett femtontal, varavåtta bedömts som relevanta för dennaartikel.Ett val att inte delta?Internationell forskning visar att flickoroch kvinnor från minoritetsgrupperär mindre involverade i idrott än bådepojkar och män från minoritetsgrupperoch kvinnor från majoritetsgrupper.Kvinnor från etniska minoritetsgrupperväljer också i större utsträckningatt idrotta på kommersiella träningsanläggningareller i oorganiseradesammanhang, till exempel i parker elleri hemmet (5). Svenska studier av ungdomarvisar detsamma, med fotnotenatt någon studie av vuxnas träning inteframkommer i det undersökta materialet(4).Orsakerna till att kvinnor frånminoritetsgrupper är mindre involveradei idrott förklaras, i artikeln ”Sportas a Means of Integration MinorityWomen av Walseth & Fasting, medskäl som familjeansvar, frånvaro avvän<strong>ner</strong> inom idrotten och religiösahinder. I England är exempelvis denfrämsta anledningen till att kvinnorfrån minoritetsgrupper inte deltar iidrottsaktiviteter ett hem- och familjeansvar.För män är de främsta skälenstudier och arbete . I deras artikel lyftsockså fram att frånvaron av vän<strong>ner</strong>inom idrotten medför ett naturligthinder för att delta i idrott för kvinnorfrån minoritetsgrupper. Man vet sedantidigare att barn och ungdomar oftablir introducerade till idrott just genomvän<strong>ner</strong> eller familjemedlem. Walsethoch Fasting konstaterar att hindrenockså ofta är kopplade till etnicitet,kön och positionen som immigrant.Till exempel kan företeelser som attbära slöja, dölja kroppen och kontaktmed pojkar/män medföra hinder förmuslimska kvinnor att delta i idrottssammanhang(5). Andra forskare28påpekar att detta inte endast berörmuslimska kvinnor utan en rad olikareligiösa inriktningar inom hinduism,buddism, kristendom m.fl. (10).Stänger religionen ute?Walseth och Fasting visar dock i sinaartiklar att religion inte enskilt kanförklara det lägre deltagande för flickorfrån minoritetsgruppers. Tvärtomanvänds religionen just som ett motivtill träning, särskilt för äldre flickor.Koranens sätt att skriva om fysisk aktivitetoch hälsa ses som en möjlighet, ettsätt att motivera till träning. Walsethoch Fasting pekar också på hur fleraforskare understryker flickors önskanom att kunna delta – om tillgänglighetenfanns. Tillgängligheten som bestämmandefaktor återkommer i flera av deinternationella artiklarna. Ytterligareen studie av Walseth pekar på huridrotten kan bidra med interkulturellkunskap och sociala nätverk, men honkonstaterar efter djupintervjuer med 15unga kvinnor med minoritetsbakgrund,att deltagande i idrottsklubbar främststöttar och utvecklar det sociala utbytetmellan olika minoritetsgrupper – menatt avståndet mellan invandrare - ickeinvandrare inte minskar (9).I en studie av sydasiatiska grupperi England betonas att skälen för denvita majoritetsbefolkningen och olikaminoritetsgrupper till att inte varafysisk aktiv ser likartade ut - men härpoängteras att det finns subtila skillnadermellan grupperna. De asiatiskaminoritetsgrupperna lyfte fram specifikaskäl som hinder: rädsla (för att gåut ensamma), känsla av anständighet(modesty) och möjlighet till enkönadegrupper. Ingen eller mycket lite erfarenhetav idrott omnämns också som etthinder för att vara fysiskt aktiv (10).Man kan notera att stor okunskapfortfarande finns inom fältet idrott ochfysisk aktivitet kring människors olikasyn på kropp och kön, motiv till idrottoch på hur religion och kultur påverkardeltagandet i organiserade respektiveoorganiserade aktiviteter.Idrottens investeringsvärde lika föralla?Förhållningssättet till idrottens investeringsvärdeär en viktig aspekt somtas upp när det gäller idrott ochengagemang i idrott. Om investeringsvärdedefinieras som ”tid investeradi träning” och ”föräldrars support”,framkommer att exempelvis asiatiskagrupper tilldelar idrotten ett lågtinvesteringsvärde. Föräldrasupportenär svag och utbildning anges som ettviktigare investeringsvärde (10,11,12).Det fysiska kapitalet lyfts i flera studierfram som något som värdesätts mer avpojkar än flickor, även om pojkarnasintresse för det fysiska kapitalet skiljersig åt mellan olika minoritetsgrupper.Det faktum att flickor från vissaminoritetskulturer inte lyfter fram detfysiskt kroppsliga investeringsvärde allskan ha att göra med att den västerländskasynen på kroppen som ”offentligt”objekt inte ses som ett eftersträvansvärtoch/eller meningsfullt investeringsvärde(11, 4). Däremot lyfter både pojkar ochflickor fram idrottens hälsovärde.När nyanlända immigranters idrottandestuderas framstår språkproblemsom mindre än förväntade, dock visardet sig att språkförbistringar kan skapaproblem i själva det konkreta utövandet.Taylor & Doherty konstaterar attdet främst är tre faktorer som försvåraridrottsdeltagandet för nyanlända iCanada: språkkunskaper i majoritetsspråket,det icke familjära (ej tradition)samt uteslutningsmekanismer somkommentarer om klädsel, obehagskänslavid aktivitet eller ombyte. I deras studievar det främst flickor som upplevde utestängningsmekanismersom besvärande.Pojkarna tenderade att lägga mindrevikt vid dessa än vad flickorna gjorde.Enligt Taylor & Doherty tog flickornadetta mer personligt och lät sitt idrottandebegränsas till vän<strong>ner</strong> och familjeller övergav idrottandet helt (11).Idrottens sociala och allmänmänskligavärdenI svenska studier av ungdomar medminoritetsbakgrund och deras syn påidrottandet – framträder samma skäl tillutövande som för ungdomar ge<strong>ner</strong>ellt.Man idrottar för att det är roligt, föregenvärdet – och för att ha någontingatt göra. I Lundvalls utvärderingsstudieav speciella insatser med etnicitet i fokusinom Handslaget framkom i intervjuermed de deltagande flickorna och ungakvinnorna med annan bakgrund änsvensk, att den personliga och socialaaspekten var viktig – att hitta en egenarena och att göra ”annat” tillsammansmed andra utanför hemmet. I intervjusvarenframträder idrotten som entillgång i arbetet med den egna identitetenoch i utformandet av den personligalivssfären (4). De äldre flickorna/kvinnorna funderade på om man skullebli ”insläppt” och om deras kompetensskulle räcka till.Integration eller utestängning?I de utvärderingar av mångfald ochetnicitet som ingick i utvärderingen
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9I dokumentet ”Idrotten vill” slås fast att idrotten är tillgänglig för alla. Men vilka verkliga möjligheter har flickor och kvinnor (och män) från etniska minoritetsgrupper attpåverka och ta initiativ till förändring? Foto Scanpixav Handslaget och som redovisats iSvensk idrottsforskning (2007:3) gesflera goda exempel på projekt somlyckats öka idrottsdeltagandet blandbarn och ungdomar med minoritetsbakgrundi Sverige. Frågan som intebesvaras är den långsiktiga hållbarheteni projekten och hur satsningengett avtryck på den mer strukturellanivån, dvs. hur exempelvis individermed annan bakgrund har kommit attinvolveras på ledar- och styrelsenivåer.Bilden som ges av bl.a. Fundberg ochPripp samt Lundvall innehåller ettantal frågor om idrottens grundantaganden:vem öppnar dörrar för vemoch till vad? (3,4). Svaren som ledarentill en av Handslagets ledarskapskurserför unga med annan bakgrund ficknär han sökte praktikplatser till sinaledaraspiranter tydde på motstånd motatt släppa in hos klubbarna. Ledarentolkade motståndet som en rädsla förobalans i föreningarna – hur mångainvandrare är för många? (4)Forskningen visar att idrotten medveteteller omedvetet skapar kategoriseringarkring vad som kännetecknaridrottens normalitet (3,4,5,10,12) ochvad integrationen ska stå för. Till exempelkan idrottens sociala sammanhangmedföra hinder och dolda budskapsom försvårar deltagandet för barnoch ungdomar från minoritetsgrupperliksom för vuxna med ledarambitio<strong>ner</strong>(4). I likhet med migrationsforskningoch skolforskning om minoritetsgrupperskapar den organiseradeidrotten en slags kulturell hegemonisom innebär att vissa sätt att tänka,handla och värdera anses mer ”riktiga”i förhållande till andra (13,3,4).Dessa värderingar upprätthålls av denrådande majoriteten i samhället. Närvärderingar kring människors kulturellabakgrund ges en symbolisk betydelsefinns också risken att den bildarutgångspunkt för hur individers ochgruppers kompetens bedöms. Dessautestängnings mekanismer, ofta omedvetna,har under en längre tid studeratsinom svensk skolforskning och inomarbetsmarknadsforskning – men inte påallvar inom idrotten (14).En kontraproduktiv färgblindhetDet finns en risk för att färgblindhetoch/eller ett alltför homogent förhållningssätttill mångfald och idrott blirkontraproduktivt. Och att utanförskapetsrationalitet ständigt förklaras medetnicitet eller kulturell bakgrund utanatt sättas i relation till maktordningaroch/eller exkluderande mekanismer. Förperso<strong>ner</strong> som inte representerar majoritetskulturenssyn på vad det innebär attvara ”idrottstjej” eller ansluter till västvärldenssyn på kroppen som objekt–kan detta innebära att man har svårt attdela synen på idrottens såväl investeringsvärdesom egenvärde. På personnivåkan detta innebära att man avstårfrån att ta steget in i idrottens värld.Att uttrycka sin sociala status genom”träning” och idrottande eller sinpersonlighet, ”vem man är” genom sittyttre är främmande för många flickoroch kvinnor både innanför och utanför29
Change language