Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 9publicerade i januari 1970 med anledningav den förestående riksdagsbehandlingenav Idrott åt alla. DagensNyheters Bobby Nyström förklarade:”Vi har valt att kalla den [artikelserien]för AB Idrotts-Sverige. I vårareklampuffar har ni kanske sett att visatt krontecknet (:- efter samlingsrubriken.Det är ingen långsökt typografiskknorr, ty idrotten handlar ochkommer i än högre grad att handlaom pengar”. 9 Under rubriken ”Fotbollenren affär med dyra yrkesmän”beskrevs i en av artiklarna villkoreninom allsvensk herrfotboll. Fotbollsklubbarnaframstod som affärsdrivandebolag ledda av näringslivsfolkoch med relativt välavlönade fotbollsspelaresom gick till de klubbar sombetalade bäst. 10 Många läsare fannsdet säkert orimligt att denna del avidrottsrörelsens skulle skattesubventioneras.En annan typ av idrottskritik,också den tidstypisk, handlade omtävlingsidrottens – som det hävdades– ensidiga prestationstänkande ochfysiska fixering. Det här gällde t exflera av de skribenter som 1968 deltogi Ord och Bilds kritiska temanummerom tävlingsidrotten. Här beskrevstävlingsidrotten som ett fördummandespektakel och som ett uttryckför ett inhumant, liberal-kapitalistisktkonkurrenstänkande. Tävlingsidrottenhade ersatt religionen som ”opium förfolket”. De mest kritiska menade atttävlingsidrotten var ett kryptofascistisktpåfund. En liknande ståndpunktintog en del inom kvinnorörelsen därde mest radikala avfärdade tävlingsidrottensom en oacceptabel och ointressantmanlig kulturyttring. Kundeman inte idrotta utan att tävla frågadesig många svenskar och sneglade på deväxande gymping- och joggingrörelsernamen också på den expanderandekorpidrotten där tävlande visserligenförekom men under mer avslappnadeformer.Argumenten för och emot denföreningsbaserade tävlingsidrottenpåverkade efterhand den idrott sombedrevs inom utbildningsväsendet.Ett exempel är att de traditionellaakademiska idrottstävlingarna vidlandets universitet dog ut i början av1970-talet. Vänstervågen hade enligthistorikern Magnus Persson gjorttävlingarna till en suspekt verksamhetmed minskad attraktionskraft. 11 Skolidrottsförbundetsnationella tävlingarfick också problem. Under 1960-talethade antalet skol-SM ökat kraftigtmedan ”breddverksamheten” – i form22av skolidrottsmärket där tävlingsinslagetsaknades – varit nedtonad. Under1970-talet gick utvecklingen i motsattriktning och den nationella tävlingsverksamhetenbörjade föra en ”tynandetillvaro”. 12Ungdomslitteraturen tog sig ocksåan idrottens villkor på ett nytt ochmer kritiskt sätt. Idrottslig konkurrensoch kamratskap i mot- och medgångvar t ex huvudtemat i Max Lundgrenspopulära boksvit 1967-1971 omfotbollsklubben Åshöjden BK. Härproblematiserades lagets idrottsligaframgångar och lojalitetskonflikter i ettlag som rörde sig uppåt i seriesystemet.Lagets stjärna, Edvard, porträtteradespå ett socialpsykologiskt sammansattsätt. Lundgren vidgade vidare perspektivetgenom att väva in samhällspolitiskaoch konfliktladdade ämneni berättelsen. Grundtonen i böckernavar emellertid att tävlingsidrotten, rätthanterad, var meningsfull för individeroch bra ur samhällelig synpunkt. 13En mörkare bild av tävlingsidrottengavs i Stig Ericssons Offside! publicerad1976. Boken handlar om tonåringarsidrottsliga prestationsångest ochrisken att hamna utanför ishockeylagetmen också den kamratliga gemenskapen.Boken illustrerar den uppblossandediskussionen vid denna tid omutslagningen inom idrotten. 14 EricssonsOffside fick en kort och positiv recensioni Kamratposten 1977. Skribenten,av allt att döma någon i redaktionen,förklarade att den idrottsaktiveförmodligen skulle känna igen mycketmen ”du som inte vet så mycket omidrott kanske blir som jag: arg ochupprörd över att det måste vara så viktigtatt vinna och vara bäst jämt.” 15Damfotbollens mjuka värdenDamfotbollens expansion fortsatte iaccelererande takt under 1970-talet.Tusentals nya spelare tillkom varje åroch allt fler lag anmäldes till seriespel.År 1980 fanns drygt 26 000licensierade damfotbollsspelare menfortfarande fanns en del av ”nyhetensbehag” kvar. I medierna beskrevs hurman på mindre orter med framgångsrikalag samlades kring lagen och hureldsjälar jobbade med verksamhetenunder enkla förhållanden. Glädjenöver att få spela fotboll och upplevagemensamma framgångar var vanligateman. Damlandslagets samlingar ochmatcher under 1970-talet beskrevs påett liknande sätt. Villkoren stod i bjärtkontrast till de inom herrfotbollen,vilket också ibland belystes i medierna,som här i Dagens Nyheter 1977:Herrlandslaget får matchpremieroch ersättning för förlorad arbetsinkomst,flygresor, stöd och pengaroch tillfälle att samlas, kanske enhel vecka före en viktig match.Damerna får 70 kronor i reseersättning,50 kronor per dag ochspelare, ibland en tågbiljett ochsamlas i bästa fall några dagar förematchen. 16Tillkomsten av distriktsövergripandeserier och uppbyggnaden avnationell seriepyramid kom igång ibörjan av 1970-taleet men det dröjdetill 1988 innan en damallsvenskaskapades. Det internationella utbytetstartades, i första hand med de nordiskagrannländerna. Parallellt meddetta satsades det på att organiseraledar- och spelarutbildningar för attfrämja kompetensutvecklingen ochen vassare elit. De brister som trotsallt fanns vad det gällde bollteknik,speluppfattning och fysik förklaradesmed att damfotbollen fortfarande varförhållandevis ”ung” och att det ytterstvar en resursfråga.En annan argumentationslinje lyftefram damfotbollens särart, att denkanske fotbollsmässigt var sämre menatt det inte gjorde så mycket då detfanns så mycket annat bra, intressantoch värdefullt. Matcherna var spännandemed dramatiska och spektakulärainslag. Det fanns utrymme förindividuella prestationer som dribblingaroch klacksparkar. En vanlig uppfattningvar också att man inte skulleha (den svenska) herrfotbollen sommodell eftersom denna, under 1970-talets andra hälft särskilt, ansågs varaalltför fysisk, defensiv och överorganiseradför att vara njutbar. I exempelvisSvFF:s tidskrift Svensk Fotboll varnades1975 under rubriken ”Damfotbollen– en vacker form av fysisk fostran”,för att damfotbollen skulle ”smittas”av herrfotbollens ”avigsidor” (häravsågs främst markeringsspelet). 17Kvinnor ansågs av många ocksåprioritera annat än sina manligamotsvarigheter. Eva Olofsson visar isin studie av damfotbollen (1980-taleti huvudsak, men tillämplig även på1970-talet) att skillnaderna mellandam- och herrfotboll bland annatansågs bero på den ”kvinnliga socialasärarten”. Mäns och kvinnors motivtill att idrotta skilde sig åt. ”Kvinnorsätter det sociala motivet först, i jämförelsemed herrarna som sätter prestationsinriktademotiv först.” 18 Det härledde bland annat till att kvinnor intevar beredda att lägga ned samma tid