Skolad eller spolad? - RBU

årsrapport 2011 pedagogisk tillgänglighetTalar vi omsamma barn?Therese Sundqvist Andersson är arton år ochgår barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet. Närhon skulle börja skolan valde hennes föräldrar mellanrh-klass och vanlig klass och bestämde sig för det senare.– Det var rätt val, jag tycker att alla barn ska få gå isamma skola, men man får vara beredd på att kämpa,säger hennes mamma Ammi.Och kämpat har de gjort. Många kamper har gällttillgängligheten, andra om rätten att delta i klassensaktiviteter som den gången Therese inte skulle få följamed och bada därför att det var för dyrt med taxi.Therese har också kämpat. Hon har ryggmärgsbråckoch gått igenom ett tjugotal operationer som tagitbåde tid och kraft från skolan. Hon har också inlärningssvårigheteratt tampas med.Men genom hela låg- och mellanstadiet förnekadeThereses lärare hennes problem.– På kvartssamtalen kändes det ofta som om vi intetalade om samma barn. Jag tror att det handlade omatt de inte visste vad de skulle göra och att de inte villemedge sina egna tillkortakommanden. Även speciallärarnagav lite för ljusa bilder av läget. Man talar mycketom individuellt lärande, men det fungerar bara omman befinner sig inom ramen. När en elev inte passarin negligerar skolan svårigheterna, säger Ammi.– Föräldrar hamnar i en svår situation när lärarnainte är uppriktiga. Då är det vi föräldrar som ska påminnaom barnens svårigheter och det känns trist. Vivill ju inte förminska våra barn.När Therese gick på högstadiet hade hon en studierektorsom brydde sig om hennes situation. Hon gick ien klass med tretton elever, två lärare och en egen assistent.– Skolan hade som mål att alla elever skulle få godkänti alla ämnen. Där gick allt som smort.Fyra av tio föräldrar uppger att det särskildastödet har kommit för sent eller inte alls.45