tendenser dem emellan. Underlaget byggerbland annat på cirka 240 magisteruppsatserfrån förra året och pågående forskning viduniversiteten. Sammanfattningsvis kan mannog säga att skillnaderna är stora eftersomämnesval och profil varierar. I norr finns enprofessor medan Borås/Växjö tillsammanshar fyra professorer. I Borås finns flest doktorander(22 st) medan Uppsala enbart har endoktorand. När det gäller grundutbildningenskrivs flest uppsatser i Uppsala medan mani Umeå producerat minst antal, 60/20. Rentgenerellt verkar det finnas en tendens attfokusera allt för mycket på den egna yrkesgruppen.Stora frågor som kulturpolitik avhandlasnästan inte alls. Överlag saknas störrekvantitativa undersökningar vid samtligafakulteter. Slutsatsen är att det forskas omfolkbibliotek, vetenskaplig kommunikation,informationssökning, webben och litteraturgenrer.Däremot är det få uppsatser omvissa specialbibliotek, fängelsebibliotek,myndighetsbibliotek och besökarnas användningav biblioteket. Anmärkningsvärtär att vissa användargrupper, som invandrareoch funktionshindrade, saknas särskiltmed tanke på att det i bibliotekslagen står attsärskild uppmärksamhet ska ägnas åt dessagrupper. Det är inte heller så att det saknasämnen att forska kring. Aktuella frågor somolika samarbetsfomer och andra driftsformerav bibliotek borde väl förtjäna lite meruppmärksamhet. Utvärderingar och effekterav olika aktörers arbete saknas och ingen hartittat närmare på vad kb:s, Kulturrådets ochBiblioteksföreningens arbete egentligen harför konkret betydelse. Anna Kåring Wagmanavslutade med att nämna några härliga titlarpå uppsatser som man blir nyfiken på: Don’tmention the L-word!, Det ligger en heteronormativbok i din säng, mamma!, Bagarenoch bibliotek, Mars och Venus i cyberspaceetc. Biblioteksdagarna bjöd naturligtvis ävenpå underhållning av Euskefeurat som sjöngsin eminenta humpalåt ”Årets arbetare” tillpublikens jubel. På kvällen innan var det författarenMikael Niemi som bjöd på en enaståendeförmåga att kunna berätta en god historia.Den sistnämnda sågs senare på kvällen påstadspuben där han satt med ett gäng gladabibliotekarier. bbl kan avslöja att MikaelNiemi bland annat berättade mustiga historiersamtidigt som han visade bildillustrationertill det hela. I hans mobil fanns foton på författarkolleganpå ett badhusbesök i Turkiet.bbl kan även avslöja att Horace Engdahl somsatte punkt för Biblioteksdagarna numera vetvad nipor är för något. Som sagt: det är alltidnyttigt för gemene man att vidga vyerna …Åsa EkströmBiblioteksdagarna i Luleå 14–16 maj 2008Hur var Biblioteksdagarnai Luleå?Mirza Zjajo, bibliotekariestudent,Umeå UniversitetDet känns uppmuntrande och givande att vara här och att fåträffa så mycket biblioteksfolk. Det ger nya perspektiv ochkänns positivt. Tack vare ett stipendium från Svensk Biblioteksföreningär jag här. Bredden på föredragen har varitväldigt bra. Professor Bernt Gustavsson var väldigt intressantatt lyssna på. För mig, som ursprungligen kommer frånHaninge i södra Stockholm, var det kul att få tillfälle att tittanärmare på bokbussarna. Det var något helt nytt för mig.Om jag ska nämna något negativt var det nivån på den vegetariskamaten. Den kunde ha varit högre. Det kunde kanskeäven ha varit fler kvinnliga föreläsare.Ulla Larsson, Länsbibliotek SörmlandDet har varit värdefullt att få komma hit. Bra för omvärldsbevakningen.Här finns plats för nätverkande och tillfällenatt knyta kontakter. Det har även varit kul att få förmånenatt se Kulturens Hus inifrån. Att vi haft så soligt väder närjag besöker Luleå för första gången är också en extrabonus.Det mesta har varit bra och jag är inte missnöjd med någontingöverhuvudtaget. Personligen var nog Mikael Niemi denstörsta behållningen. Vilken berättare!Eiler Jansson, utvecklingsledare,Regionbibliotek HallandDet var den bästa konferens jag varit på och en härlig öppningav konferensen med framtidsanalytikern Troedsson.Jag uppskattar också att konferensen inte är förlagd tillStockholm för då ”rymmer” inte deltagarna. Underhållningenmed bland annat Euskefeurat och Mikael Niemi varav hög klass. Säkra föredragshållare som Bernt Gustavssonhar varit givande att lyssna till medan en del andra inte tycktesvara uppdaterade, som exempelvis Roger Säljö. Negativtvar paneldiskussionen om nationell bibliotekspolitik däringet blev sagt. Dessutom var det ett misstag att ha en bokbussfestival i anslutning till Biblioteksdagarna.De förtjänar en egen konferens. Sist men inte minst anser jag att det borde ringaen varningsklocka när inte en enda motion inkommit till årsmötet, som var en välregisseradoch välstrukturerad föreställning, men helt utan liv och dynamik. Jag ifrågasätter styrelseneftersom jag anser att de inte är lyhörda.Enkät och foto: Åsa Ekström20 biblioteksbladet [5:2008]
Biblioteksdagarna i Luleå 14–16 maj 2008Biblioteken ska vara trendsättareDet viktiga arbetet med att göra bibliotek tillgängliga världen över sköts av IFLA. Blivande IfLA-presidentenEllen Tise var med under Biblioteksdagarna i Luleå och BBL fick en pratstund med henne innanhon flög vidare västerut.Det är en sympatisk kvinna som harnära till skratt som jag möter ihotellobbyn på Stadshotellet iLuleå. Hon är anställd vid Stellenboschuniversiteteti Sydafrika och blivandeordförande för ifla. Det globala nätverketInternational Federation of LibraryAssociations är en paraplyorganisation församtliga bibliotek i världen. 150 medlemsstaterär medlemmar i organisationen. ifla förbibliotekens talan och arbetar för samverkanöver världen för att öka och säkra tillgångentill information. ifla ska hjälpa myndigheteratt inse värdet av bibliotek och att tillgångentill information säkras.– Vi ska skydda och säkra tillgången av information.I sammanhanget är även avtal ochlicenser viktiga att få till, säger Ellen Tise.Fungerande arbetssätt och idéer är viktigaverktyg som sprids via organisationen. Mendet absolut viktigaste för ifla är att görabiblioteken tillgängliga för alla människor ivärlden, konstaterar Ellen Tise.– Vi ska inte glömma att alla länder harolika behov. Personligen skulle jag önska attifla satte fokus på utvecklingsländernas behov.Miljoner fattiga människor har det svårtpå grund av bristen på information och föratt kunskap saknas och där kan bibliotekengöra skillnad. Vi kan påverka så att något blirgjort i denna del av världen, säger hon.iflas viktigaste arbete är först och främstatt öka den generella kunskaps- och bildningsnivån.På de håll i världen där hiv ochaids är ett stort problem kan riktade insatserverkligen förändra utvecklingen. Sverige harhaft stor betydelse för ifla:s utvecklingsarbetei tredje världen, bland annat genom ekonomisktstöd via sida, berättar Ellen Tise.Ett stöd som man med all sannolikhet blir avmed om politikerna får som de vill. Samtidigtunderstryker Ellen Tise att det är viktigtatt ifla inte förlitar sig på och blir beroendeav enskilda nationers stöd.– Det är viktigt att ifla får alla medlemmaratt bidra med sina tillgångar. Det är jubättre desto fler vi har ombord. Därefter kanvi komma överens om vilka frågor vi skajobba vidare med. Och med vilka samarbetspartners.Hur ser du på det faktum att IFLA kritiseratsför att var en hierarkisk och byråkratisk organisation?– ifla har förändrats rätt ordentligt sedani början av 2000-talet då styrelsen blev störreoch mer internationell när vi fick in nya medlemsländer.Förr bestod ifla mestadels aveuropéer och amerikaner. Numera har vi enstörre representativ spridning bland personalen.– För det andra har vi fått en ny position.ifla kan fokusera mer på att få ifla-medlemmarnaatt inse och känna att de kan påverka.En chans att göra nytt stärks genom attvi får fler med oss.För tre år sedan antog ifla tre pelare somverksamheten vilar på. Medlemskapet, yrkesrollenoch samhället. Den sistnämnda harstor betydelse i organisationens strävan attfå inflytande på den internationella scenen.Redan idag är det ett faktum att ifla har enstarkare röst i fn än exempelvis en nationell,ideell förening som Svensk Biblioteksföreningså det kan nog löna sig att låta ifla ta uppfrågor om exempelvis licenser, upphovsrättsligafrågor, lagar och rättigheter.– Vi måste inse att vi, 150 medlemsländer,gör stor skillnad. Men vi måste vara medvetnaom att det är många länder som inte enshar råd att gå med i ifla.Samtidigt är det ett faktum att på en delhåll i världen stänger man bibliotek eftersomde anses vara överflödiga i dag. Det hotet kanbemästras genom att biblioteken vässar sigupp till tänderna, menar Ellen Tise. Framtidensbibliotek bör ha en effektiv organisationsom är lyhörd och flexibel vad gäller nyabesökare och nya medier.– Den verkliga utmaningen för biblioteketär att vara en trendsättare – inte enbart någonsom följer utvecklingen. Vi är så mycket merän bara bokutlånare, avslutar Ellen Tise.Åsa EkströmFoto: Kennneth Markströmbiblioteksbladet [5:2008] 21