15718 Biblioteksbladet 5.08

ecensionerErik NorbergMellan tiden och evigheten:Riksarkivet 1846–1991Riksarkivet, 2007Bokens titel alluderarpå en formulering, somtillskrivs en häradshövding,verksam under sent1700-tal. Denne besökteRiksarkivet för att få ett”andrum mellan tidenoch evigheten?”. Formuleringenär mycket illustrativ.Den åskådliggördialektiken i Riksarkivets (ra:s) historia frånmitten av 1800-talet till slutet av 1900-talet,eller med andra ord: det bestående och detförgängliga. Det bestående är Riksarkivet sominstitution vars uppgift är att förvara, bevaraoch tillhandahålla ett material som kanbidra till upplysning om gångna tider. Detföränderliga däremot är uttrycksformerna,organisationens struktur, samlingarnas ordningsprinciper,lokalerna och, sist men inteminst, människorna bakom Riksarkivetsmurar. Den dialektiska tanken som redanfinns i bokens titel beskriver även i mångt ochmycket huvudlinjerna i den historia Norberghar att berätta. Tillväxt och gallring, renodlingav samlingarna och strävan efter helhet,gamla dokument och ny teknik, statensbehov och forskningens frihet är återkommandeteman i Riksarkivets historia. MenNorbergs verk handlar om betydligt mer änså. Norberg betonar att det var en lång radeldsjälar som satte sin prägel på Riksarkivet.Namnen vi möter under berättelsens gång ärden svenska historiska elitens ”Vem är Vem”i fickformat: Hans Järta, Clas Theodor Odhner,Emil Hildebrand, Helge Almquist, IngvarAndersson eller Kari Tarkiainen – det ärbara några stora namn som läsaren får mötaunder läsningens gång.Institutionshistoriska beskrivningar haren tendens att bli tråkiga, ibland myckettråkiga. Det är inte fallet med Norbergs bok.Genom att berätta institutionens historiamed dess personal som utgångspunkt gerhan nämligen ett ansikte åt utvecklingslinjerna,statistiken, de ekonomiska siffrornaoch de byggnader där Riksarkivet varit inrymt.I själva verket blir boken mycket merän enbart en beskrivning av ett statligt verk.Tack vare den personhistoriska infallsvinkelnfår läsaren en inblick i den svenskahumanistiska forskningens och den akademiskavärldens historia samtidigt som haneller hon kan följa politiska konjunkturer,ekonomiska fluktuationer och den tekniskautvecklingens olika faser. Därmed gör författarenoss uppmärksamma på händelser varsbetydelse annars hamnar i skymundan: attmassproduktionen av information och dessföljder för arkivväsendet diskuterades redanpå 1930-talet, att telefonen omvärderade detkulturella minnet redan för en mansåldersedan och att hålkort och mikrofilm var delskortvariga, dels bestående tekniska revolutioner.Möjligen upplöses den ovan nämnda dialektikengenom ekvationen ”det bestående ärförändringen”. Denna paradox kan eventuelltockså vara en tröst för alla som i början avdet tredje årtusendet funderar kring dagenstekniska (förändringar?) och institutionellaomstruktureringar, sammanslagningar avinstitutioner samt nya samhälleliga eller politiskakrav i arkiv- och biblioteksväsendet.Allt detta är inget nytt! Riksarkivet som institutionhar överlevt interna och samhälleligakriser och har faktiskt kunnat hävda sigväl under tidens gång. Oavsett ideologiska,vetenskapsteoretiska eller politiska konjunkturerhar det funnits ett evighetsperspektivoch det har rått konsensus ifråga om ra:s existensberättigande:Riksarkivet behövs.Titeln innehåller därmed ett närmasttranscendentalt perspektiv, som kunde haföljts upp av författaren – inte minst därföratt avsaknaden av självanalys präglar denaktuella samhälleliga debatten: Varför ochtill vilken nytta sparas materialet? Varförbehövs överhuvudtaget arkiv och bibliotek?Varför har vårt samhälle ett behov av ett kulturelltminne och hur skapas detta? Möjligtvishar Norberg redan mellan raderna gettsvaret. Det handlar i slutändan om människorna– och inte bara om dem som arbetar iRiksarkivet som institution. Människornasom verkade i Riksarkivet 1846–1991 vårdadekulturarvet i ra:s samlingar samtidigt somde riktade blicken framåt. När en institutiongenomgår förändringar återspeglas det i dessverksamhet. I ra:s fall gällde det bl a sättetatt förhålla sig till materialet i samlingarna.Genom editioner och bevarandeåtgärdersom mikrofilmning bidrog man till att forskarnafick ökad tillgänglighet till materialet.Med andra ord: det kulturella minnet är endel av den mänskliga naturen och hjälper ossatt relatera till vår nutid och påverka framtiden.Det hade kanske varit på sin plats attmera ingående analysera denna funktion hosen lärd institution och inte bara impliceradetta i form av en dold subtext. Men kanskeär det för mycket begärt av en mycket informationsrik,välskriven och läsvärd bok ochbara recensentens fåfänga tankar.Otfried Czaikaforskare, Kungl. biblioteketTomas LidmanScientific libraries : past developmentsand future changesChandos, 2008Kan man år 2008 läsa omvetenskapliga bibliotekutan att en enda gångmöta ordet Google? Jomenvisst!Författarensom skrivit denna bokoch konsekvent utelämnatdetta, ack såvälbekanta, varumärkeheter Tomas Lidman.Han är numera riksarkivarie, men har långerfarenhet av universitetsbibliotek. Det varbara fem år sedan han var riksbibliotekariemed ansvar för att samordna verksamhetenför Sveriges alla forskningsbibliotek. Jag harmycket positivt att säga om bokens innehåll.Däremot ger både titel och omslagsbild heltfel associationer. ”Scientific libraries” och enbild med böcker och laboratoriekolvar signa-34 biblioteksbladet [5:2008]