Cykling nr. 3 2019

PROFILEN
PROFILEN
Cykeln är en genial uppfinning, konstaterar skådespelaren och manusförfattaren Sissela
Kyle som cyklar vart hon än ska i Stockholm. Trots att det på vissa håll kan vara lite tufft
att cykla menar hon, ”nästan farligt”, och ger en känga till Stockholms stad.
”Att cykla – en del av livet”
ulturell mångsysslare av rang
– så kan Sissela Kyle utan överdrift
beskrivas. Skådespelare,
radiospanare, kåsör, konferencier
och före detta teaterchef … Lägg också
till att hon regisserar och skriver manus,
senast till föreställningen Etta på listan
med premiär nu i oktober. I somras var
Sissela Kyle sommarvärd i P1 för fjärde
gången i ordningen. Hennes sommarprat
kallades en dödsmässa eftersom det till
stor del handlade om döden, bland annat
delade hon med sig av sina känslor efter
den före detta kollegan Benny Fredrikssons
tragiska bortgång förra året. (Fredriksson
avsattes som vd för Kulturhuset Stadsteatern
efter en mediastorm runt hans ledarskap
och begick kort därefter självmord.)
I sitt sommarprat berättade Kyle också
om den gråa kalla decemberdag då hon
som gående råkade komma över på cykelbanan
och blev påkörd av en budhoj.
Vad hände?
– Det var otäckt för det gick så fort och
gjorde otroligt ont. Jag blev väldigt medveten
om de höga hastigheterna på cykelbanorna.
Men olyckan var inte budkillens
fel, snarare mitt eget. Eller Stockholms
stad som inte hade markerat att cykel- och
gångbanan hade bytt plats. Olyckan gjorde
mig lite skraj men det var nog bra för jag var
snudd på dumdristig innan.
Varför gillar du att cykla?
– Cykling är en del av livet för mig. Min
pappa var en hängiven anti-bilist. Han
ogillande allt möjligt: påslakan, stearinljus,
torkade blommor ... Men ingenting ogillade
han så mycket som bilar. Han tyckte bilar
var den egoistiska människans signum. De
förstörde naturen, kulturen och – ja, själen.
Så jag har cyklat väldigt mycket, det är en
genial uppfinning.
Har du intresserat dig för cykelns
historia?
– Inte egentligen. Men när jag spelade Fröken
Friman cyklade jag runt på en gammal
cykel från början av 1900-talet. Cykeln har
ju varit en otroligt viktigt frihetssymbol för
kvinnor. Fröken Friman har flera sådana
attribut. Hon röker och hon cyklar. Fatta
vilken cool grej för en kvinna som levde på
den tiden att cykla fram. Plingeling liksom!
Kommer du ihåg din första cykel?
– Javisst! Jag hade en storebror som jag fick
ärva cyklar av. Så jag ärvde en rostig trehjuling
i plåt, men också en tuff pojkcykel med
limpsadel och jenkastyre. Men min första
egna var en blå Crescent.
Får du idéer när du cyklar?
– Det kan jag få, men jag tror hjärnan är för
aktiv när man cyklar. Men när jag springer
kan jag få massor av idéer. Jag har lärt
mig hela texter medan jag är ute på en
löprunda.
Vad tycker du om cykelkulturen i
Stockholm?
– Jag cyklar ju överallt så jag tycker det är
fantastiskt. Sedan är det på vissa håll lite
tufft, nästan farligt.
Som vid Slussen ner mot Skeppsbron.
När det blir tätt med hojar gäller ofta djungelns
lag. Snabbast och mest hänsynslös tar
sig fram bäst. Det är rätt läskigt.
Vad skulle du vilja förbättra?
– Jag vill förbjuda elscootrar! Jag måste
säga att det är en jädra problematik som
har dykt upp nu med elscootrarna. Förarna
har aldrig hjälm och det går ofta fort. Många
är dessutom ganska packade på kvällen
(skratt). Jag är också lite kritisk till reformen
då man subventionerade elcyklar. Jag
tycker att man skulle subventionerat vanliga
cyklar istället. För det är så fruktansvärt
mycket bättre för folkhälsan.
SISSELA KYLE
Ålder: 62 år.
Bor: Södermalm i Stockholm.
Familj: Särbon Per Naroskin
och två barn.
Gör: Skådespelare och regissör.
Aktuell med: Etta på listan, en
föreställning som Sissela Kyle har
skrivit ihop med Calle Norlén.
Spelas på Scalateatern i Stockholm
i oktober och på Draken i
Göteborg i november.
Kuriosa: Är matintresserad till
den grad att hon har blivit invald i
Gastronomiska akademien.
Text & foto: Ulrik Tylö
12 Cykling nummer 3-2019 Cykling nummer 3-2019 13