Tidningen Cykling 4 2023

DEBATT
”Bråkade du med en
bilist i morse pappa?”
Mitt barn har hört från en klasskompis
att det blivit tjafs vid
skolan på morgonen och det är
bara för mig att erkänna.
– Tja, ”bråkade” vet jag inte, jag
sa till en bilist som parkerade på
övergångsstället att han inte får
stå där. Han svarade att det inte
fanns någon annan plats, och jag
upprepade att man ändå inte får
stå på ett övergångsställe.
Det är inte så att jag alltid säger till
bilister som bryter mot lagen, då hade
jag inte gjort annat. Men, bilistbrott
just vid skolor, som riskerar barns
säkerhet, där får jag markant svårare
att hålla käften stängd.
Tänker tillbaka på när allting startade.
Ett av mina barn var första kullen
som invigde den då nybyggda skolan.
Rektorn berättade stolt om hur säkra
skoltransporter hade prioriterats. Det
fanns bara ett fåtal platser byggda för
lämning och hämtning med bil, istället
ville man uppmuntra gång, cykel
och kollektivtrafik.
Jag var såklart med på tåget och när
första föräldern parkerade olagligt var
det viktigt att tidigt mota Olle i grind.
Polisen var dock inte intresserad av
min observation – så länge biltrafiken
kunde ta sig förbi spelade det ingen
roll. Parkeringsbolaget undrade om
bilen kanske stod på en avgiftsbelagd
ruta utan giltig biljett? När de fick klart
för sig att bilen ”bara” parkerat där
det var förbjudet att parkera svalnade
deras intresse.
Det hade känts så bra med skolan,
infrastrukturen var i stor utsträckning
anpassad för oskyddade trafikanter.
Men, om vi inte ingriper mot
bilistbrott så blir dessa som bekant en
norm. Vi fick lov att vänja oss vid en
ohållbar trafiksituation. En liten ljusning
gavs när skolan fick Malmö stad
att sätta upp en spärr så att föräldern
som dagligen lämnade bilen på tomgång
bredvid cykelställen åtminstone
hindrades, men det var en klen tröst.
När tillräckligt många bilister
samlas på en plats så används deras
flertalighet som en förevändning för
att inte behöva följa trafikreglerna.
”Var skulle jag annars parkera om inte
på övergångsstället, det är ju alldeles
för många bilar här” resonerar de,
helt utan ironi. Men, när det är glest
mellan bilarna är det också grönt ljus
för brott. Statistik från USA visade att
under pandemins första månader var
det färre bilar ute, men en markant
större andel än vanligt körde för fort.
Forskare har undersökt varför föräldrar
skjutsar sina barn med bil till
skolan. Deras fynd är lika skrattretande
som sorgliga. Det handlar om
säkerheten, svarar föräldrarna. Biltrafiken
vid skolorna är så intensiv och
farlig att det enda säkra alternativet är
att skjutsa barnen med bil, för naturligtvis
vill de göra allt de kan för sina
små. Inbillar jag mig att mina vresiga
kommentarer från lådcykelsadeln på
morgonen ska få bilkulturen att göra
upp med sin laglöshet?
Nej, jag vet förstås att det behövs strukturella
förändringar, att vi behöver gå
samman för att påverka samhället,
exempelvis genom Cykelfrämjandet.
Men nu styr ju inte alltid kunskap ens
handlingar, något alla världens klimatministrar
vet av erfarenhet. Det är helt
enkelt för svårt för mig att knyta näven
i fickan när jag cyklar, så de mest flagranta
lagbrytande bilisterna vid skolan
kommer även fortsatt få stå ut med
mina grötmyndiga påpekanden.
Hittills tycks mina barn vara mer
stolta än skamsna över sin pappas
trafikinteraktioner, jag väljer att ta
det som en förevändning att fortsätta.
Och, se där, nu lyckades jag ändå
skriva en hel text utan att ens nämna
regeringens katastrofala klimatpolitik
som hotar oss alla – det är inte utan att
jag blir lite imponerad över min egen
självkontroll!
Björn Paxling,
doktor (PhD) i psykologi
och klimataktivist
”Bilistbrott just vid skolor, som riskerar
barns säkerhet, där får jag markant
svårare att hålla käften stängd”
22
Cykling nummer 2-2023