fulltext - DiVA

166 B e ngt PetterssonO. patens: Blad oftast jämnbrett lancettlika, spetsiga, ax oftast mångblommigtrglest utspärrat, blommor med konisk eller säcklikt konisk, snett nedåtriktad ellernästan horisontal sporre, kortare än halva fruktämnet, läpp snett eller nästanhorisontellt ställd.I själva verket blir O. patens en vidsträckt kollektivart, som omfattar såvälformer med smalt jämnbrett lancettlika som former med äggrunt lancettlika blad,både späda och kraftiga typer; sporrens form kunde vara nästan cylindriskt koniskeller brett säcklikt konisk. Däremot synes REICHENBACH anse O. Spitzeliivara föga variabel. Beskrivningen och den färglagda bilden är gjord efter ettexemplar från Saalfelden (locus classicus).2. N y are författare.Senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet medförde flera viktigafynd av Patentes-former . MARCILLY (1869) fann i .Alpes-Maritimes en form, somhan kallade O. brevicornis Viv., senare avslöjad av DE NANTEUIL (1887, p. 70-74)som O. Spitzelii, stående nära den sydtyrolska formen, från vilken den enligt DENANTEUIL skiljer sig genom smalbladighet, kortare blomställning, trubbiga sepaleroch mindre djupt treloberad labellum. Divergenserna anser DE NANTEUIL alltförsubtila och ej tillräckligt konstanta för att motivera .Alpes-Maritimes-formen enssom egen varietet.Såsom ett hugskott kan man beteckna DE HALÅCSYS försök (1876) att reduceraO. Spitzelii till en hybrid mellan O. maculata och O. mascula, ett påstående vilketDE HALÅCSY även (1882) tog tillbaka.Artgruppens utbredningsområde vidgas i söder, väster och öster. Från .Algerietbeskriva BATTANDIER et TRABUT (1888-90) O. patens var. atlantica med kortsäcklik sporre, nästan odelad labellum och hjälmlikt hopstående sepaler, vilketjämte dess korta tätblommiga ax skiljer den från O. patens Desf. I Spanien anträffaskraftiga storblommiga former med brett lancettlika blad och koniskt-cylindrisksporre, vilka hänföras till O. patens Desf. var. brevicornis (Viv.) Rchb av WILL­KOMM et LANGE (1861 ), som även uppgiva den dubiösa O. fallax (De Not.) förSpanien. Den senares hybridogena natur anses av VON Soö (1932) klarlagd beträffandeden liguriska typformen (0. patens Desf. X provincialis Balb.). På Balkanupptäckas flera nya lokaler i nuvarande Jugoslavien, .Albanien och Bulgarien.I Mindre Asien samlas vid Amasya en form, som i exsiccat utdelats som O. brevicornisViv. av MANISSADJIAN. Dessförinnan ha former, som kallats O. patens var.orientalis Rchb. (BOISSIER 1884, p. 67) samlats i Taurus (VEIT enligt REICHENBACH)samt i Phrygien. Från Kaukasus beskrev ALBOV (1895) i Flora Golchica (ett arbete,som icke kunnat uppbringas i Sverige) som ny art O. viridifusca. AseHERSONet GRAEBNER (1905-07, p. 696-97), som nära följa REICHENBACHS uppfattningom artgruppens systematik, kunde anföra O. patens Desf. från Iberiska halvön ochItalien (var. brevicornis), Balkanhalvön och Mindre Asien (var. orientalis) Nordafrika(typica) och Kanarieöarna (var. canariensis) men O. Spitzelii Saut. endastfrån en lokal i vardera \Viirttemberg, Seealpen, Salzburg, Niederösterreich,