fulltext - DiVA

288 Nils Dahlbeckfjälltrakter till synes allt mer täckes av sammanhängande humustäcke vore ejtanken orimlig att den wahlenbergska lokalen förändrats under årens lopp.I samband med en undersökning av fjällområdet mellan Virihaure och gränsentill PHe lappmark, närmast med tanke på en föreslagen utvidgning av Sareks nationalpark,blev jag i tillfälle att besöka sydsidan av Virihaure. På en skifferryggn1ellan Unna Toki och Tokivaare c:a 3 km från Tokijokk återfann jag den16 augusti 1940 Arenaria humifusa. Skiffern ligger här blottad, oeh lagren äroställda upprätt i en vinkel av omkring 30° från vertikalplanet. Vissa lager ärostarkt vittrade, oeh i detta vittringsgrus, som ligger in situ, växer Arenaria humijusa.På ett mindre område i sluttningen mot sydost räknade jag 12 exemplar ..Samtliga hade blommat under året, men fröna voro ännu ieke mogna.Frågan om W AHLENBERGS oeh ÅNGSTRÖMS eventuella skuld kan därmed ansesvara löst. Om ÅNGSTRÖM insamlat Arenaria humifusa är emellertid alltjämt ejhelt klart. Det material av Arenaria ciliata subsp. norvegica (Gunn.) Fries, somfelaktigt angivits som Arenaria humif'usa i Herbarium normale, är enligt etiketteninsamlat av ÅNGSTRÖM på Unna Toki. Arenaria ciliata subsp. n01·vegica har senareåterfunnits vid Unna Toki av T. Å. TENGWALL. Sommaren 1939 fann författarenSTEN SELANDER tillsammans med mig Arenaria ciliata subsp. no'rvegica norr omVirihaure på den västra halvön Kollomoloki, som skiljer Virihaure från Vastenjaure,dels på en revel i Virihaure, dels på tre lokaler på vindsvepta toppar mellanJanrekaska oeh halvöns största sjö. Däremot sökte vi den då, i likhet med såmånga andra, förgäves vid Unna Toki.I markekologiskt och sociologiskt hänseende synes de två Arenaria-arternaha helt olikartade krav att döma av de undersökta lokalerna vid Virihaure. Arenariaciliata subsp. norvegica förekommer på löst, nästan flytjordsartat skiffergrus.Detta grus förefaller att vara av samma typ såväl på strandreveln som uppepå de vindsvepta topparna. På dessa senare verkar det, som om gruset omrördesgenom uppfrysning, och resultatet blir här detsamma som på strandreveln, fastänomröringen där beror på andra faktorer. Arenaria humifusa åter växer i ett orörtvittringsgrus. I de smala, starkt vittrade skifferlagren ligger gruset kvar i sittursprungliga läge och i detta sträcker A1·enaria humifusa ut sina långa oeh skörajordstammar.Arenaria ciliata subsp. norvegica bildar rena bestånd utan nämnvärd inblandningav andra arter. På de undersökta lokalerna växer den glest på de tämligen.stora, så gott som helt nakna grusbäddarna. Arenaria humifusa däremot ingårsom en tydlig konstituent i ett D1·yas-samhälle. Detta är visserligen tämligenöppet, arternas totala täckningsgrad uppgår till 4 i den RULT-SERNANDERSKAskalan, men synnerligen artrikt.Frågan är nu hur vi skola kunna få Arenaria humifusa bevarad. All vegetation,.som är av människan helt opåverkad, är det ju i viss mån enkelt att bevara, detgäller här endast att se till att inte någon påverkan får komma till stånd. Den,enklaste metoden vore ju att fridlysa arten inom Lule lappmark. Men därmed