fulltext - DiVA

Gasteromycetstudier 83Såväl i oktober 1934 som i oktober 1936 sågos talrika färska fruktkroppar, ioktober 1940 däremot endast gamla exemplar. En fruktkropp med tvenne mynningsporerhar observerats.Enligt MÖRNER (1931, p. 198-199) är arten tidigare känd från sex svenskalokaler: Skåne (Klågerup), Gotland (Eskelhem och Lummelunda), Bohuslän (Marstrand),Uppland, stockholms-trakten (Skanstull och Haga). INGELSTRÖM (1940,p. 212) anför dessutom Torsburgen på Gotland samt Bålsta i Uppland och tilllägger,att han sett arten på tre lokaler i stockholms-trakten. Billudds-förekomstensynes således vara den nordligaste i vårt land. CUNNINGHAM (1927, p. 252)angiver följande vidsträckta totalutbredning: Nya Zeeland, Australien, Nord- ochSydamerika, Europa.7. G easter fimbriatus Fr.Arten insamlades i oktober 1934 i barrskogen mellan Billhamn och Billskaten,och sedermera har den iakttagits på åtskilliga andra platser i uddens barrskog.I oktober 1927 hade den insamlats mellan Brämsand och Klyxen under en avprofessor RuTGER SERNANDER ledd exkursion. Det 1934 insamlade materialetbestämdes först till G. r'ltfescens, bl. a. emedan endoperidiet hos flertalet välutveckladeexemplar ej eller blott obetydligt var nedsänkt i en av exoperidiet bildad skål;de saknade således i de allra flesta fall det för G. fimbriattts mest framhållnakaraktärsdraget. Endast hos mindre exemplar fanns stundom en välutvecklad skål- de voro med andra ord saccata - men denna företeelse tolkade jag som ettövergående stadium. Sedan jag numera jämfört min kollekt med äkta G. rufescens,bl. a. i S. LUNDELL & J. A. NANNFELDT, Fungi exsiccati suecici, praesertim Upsalienses,synas mig exemplaren icke kunna hänföras till denna art på grund av sinljusare färg, sina kortare, inböj da (revoluta) exoperidieflikar samt sina släta sporer.D e mindre exemplaren kunna i regel uppfattas som G. fimbriatus Fr.:de äro m. l. m. saccata, färgen är ljusbrun och exoperidiets flikar vanligen 7-11.De större exen1plaren däremot äro mörkbruna med väl välvt, icke eller obetydligtsaccat cxoperidium, och detta är i regel delat endast i 5-6 flikar.Sporerna hos de båda typerna förete emellertid ingen påtaglig skillnad, de äroglatta eller mycket svagt vårtiga samt omkring 4 !.L i diameter; endoperidiet är hosbåda oskaftat och saknar peristomfält. I dessa avseenden överensstämma de välmed G. fimbriatus (sens. strict. ). Den avvikande storväxta typserien kan inrangerasunder denna art, om icke allt för stort avseende fästes vid exoperidiets skålformigagrop.I litteraturen finner man ofta uttryck för svårigheten att avgränsa de nämndaarterna. HoLL6s skriver sålunda (1904, p. 69) beträffande G. fimbriatus: >>Sehroft auffallend äbnlich mit G. rufescens, mit welchem er auch von angesehenen Mykologenoft verwecb selt wird; von dieser Art aber durch die schwachwarzigen Sporenund die nicht gezähnte 1\Iiindung auch gut unte.rschieden. Aber im frischenZustande, nicht lange nach seiner Spaltung, wenn die Exoperidie noch fleischig,