fulltext - DiVA

Arenaria humifusa W g och skyddet avsällsynta växter.Av Nils Dahlbeck.Med tre planscher, Pl . 26, 27 och 28.Med tanke på den våldsamma omläggningen av jord- och skogsbruket, på deväldiga torrläggningarna och sjöregleringarna samt på bebyggelsens explosionsartadeutveckling, som ägt rum i vårt land under de senaste två mansåldrarna,.kan man egentligen förvåna sig över att inte fler växtarter utrotats än vad falletär. Faran för att växtarter skall utrotas i vår flora är emellertid överhängandeoch ökar dagligen. När för ett sextiotal år sedan naturskyddet framträdde somen medveten rörelse fanns ännu orörd natur kvar i en omfattning, som vi nu hasvårt att göra oss en föreställning om. Det är nu en synnerligen viktig angelägenhetatt få de kvarvarande, sista resterna av icke humaniserad natur bevarade,om man överhuvud taget i kommande tider skall kunna bedriva växtgeografiska,.särskilt växtsociologiska forskningar.Att klarlägga hela det komplex av frågor som måste lösas, då man vill förverkligade krav, som växtgeografien uppställer för naturskyddet, är en vid uppgift.Med utgångspunkt från återfyndet av Arenaria humifusa Wg skall ett avproblemen här beröras, nämligen bevarandet av de sällsyntaste arterna i landet.En rad arter i landet äro nu inskränkta till en eller ett fåtal lokaler, och i förstahand gäller det att få dessa arter bevarade.Den enda fjällarten, som på goda grunder misstänktes vara utrotad i Sverige,var Arenaria humif1t,Sa Wg1• Huruvida J. ÅNGSTRÖM återfann den wahlenbergskalokalen, då han insamlade material för Herbarium normale och då utrotade Arenariahumifusa eller inte var en öppen fråga. Då man under de följande hundraåren inte lyckades återfinna den wahlenbergska arten, hade man viss rätt attmisstänka att antingen arten utrotats genom WARLENBERGs och eventuellt ÅNG­STRÖMS insamlingar eller att lokalen förändrats. Genom N ORDHAGENs ingåendeundersökningar har man ju fått full klarhet beträffande Arenaria humifusas kravpå lokal: vittringsgrus in situ. Med tanke på att den öppna mineraljorden i våra1 RoLF NoRDHAGEN, Om Arenaria humifusa Wg og dens betydning for utforskningenav Skandinavias eldste floraelement. - Bergens Museums Årbok 1935, Naturvidenskapeligrekke Nr l.