PBS – problembaserad skolutveckling

Scherp fann att samtalen vid arbetslagsträffar främst handlade om vad man gjort och om
planering av framtida arbetsinsatser. Reflektioner, slutsatser och lärdomar utifrån vad man
gjort eller kopplingar till andra skolors arbete, forskningsresultat eller till uppdraget var
mycket sällsynta. Arbetslagens arbete vid förståelseorienterad och problembaserad
skolutveckling karaktäriseras mer av samtal om lärdomar utifrån vardagserfarenheterna i
relation till förståelsen av uppdraget. Det som står i fokus är ”lärande” snarare än ”görande”
även om den förståelsefördjupande och meningsskapande lärprocessen utgår från ”görandet” i
vardagen och sedan återigen transformeras till ”görande” i nya vardagssituationer.
Att ta reda på de lärdomar som redan finns handlar till en del om att sätta ord till och
medvetandegöra den så kallade tysta kunskapen. Förutom att ta vara på och kritiskt granska
redan befintlig kunskap skapar man även ny kunskap på ett medvetet sätt. Den kritiskt
kollegiala granskningen av tidigare lärdomar och tillförlitligheten i både tidigare och nyvunna
lärdomar är avgörande för resultaten när man tillämpar lärdomarna i handling. Vid kritisk
reflektion utgår man ifrån att gällande undervisningsmönster och pedagogiska ideal är ett av
flera möjliga alternativ för att organisera lärande samt att dessa grundläggande mönster kan
behöva förändras, beroende på vilka elever man möter eller vilken typ av kunskap man
eftersträvar.
Att sätta de egna lärdomarna i relation till mer vetenskapligt baserade lärdomar är ytterligare
ett sätt att fördjupa den professionella lärprocessen. Man försöker i första hand att skapa så
gynnsamma förutsättningar som möjligt för ett systematiskt erfarenhetslärande. Det kan t ex
innebära att man tränar lärledare att strukturera och fördjupa diskussioner, skapar
grupperingar med lämplig storlek och sammansättning, gör omfördelningar i
tidsanvändningen, tillför erfarenheter från andra skolor eller forskning ...osv.
Lärgrupp
Inom PBS används ofta begreppet lärgrupp i stället för arbetsgrupp, eftersom lärandet som
grund för görandet betonas så starkt. En lärgrupp är en grupp i vilken man för lärande samtal
utifrån de erfarenheter man gör i vardagsverksamheten. För att lärandet inte ska begränsas till
den egna kulturens tankemönster så behöver man även se till att de egna reflektionerna och
lärdomarna utmanas av andras erfarenheter och slutsatser. I likhet med detta används ofta
också lärledning i stället för handledning, eftersom handledning ofta begränsas till görandet.
En lärgrupp kan bestämma sig för att under en längre period arbeta tillsammans med att
fördjupa sin förståelse av ett angeläget område eller problem. Vi har tagit fram två mallar som
kan användas när man planerar en gemensam lärprocess respektive dokumenterar
lärgruppsmöten. En mall kan vara bra att utgå från och använda som den är men man kan
behöva anpassa den efter sina egna behov. Det är viktigt att se den som ett hjälpmedel för att
underlätta ett systematiserat lärande och inte något som man slaviskt behöver följa. Det är inte
meningen att den ska ställa sig i vägen för det egna tänkandet.
Föreställningskarta
(f.d förståelsekarta, f.d tankekarta, f.d mind map)
Det vi idag kallar föreställningskarta har utvecklats ur begreppet mind map, som översatt till
svenska blir tankekarta. Det som skiljer det sätt man vanligtvis använder en tankekarta på från
vårt sätt är att den är ett verktyg för en dialog, där man är intresserad av hur man förstår ett
komplext fenomen. Att skapa en förställningskarta i ett samtal är ett exempel på det
förhållningssätt som kännetecknar problembaserad skolutveckling. Det innebär att försöka
förstå hur någon annan tänker och hjälpa till att synliggöra det genom att formulera i skrift de
8