Tässä - Arkisto.gsf.fi - Geologian tutkimuskeskus

Suomen geologinen kartta 1 : 100 000, Kallioperäkarttojen selitykset, lehdet 1041 ja 1043Ritva KarhunenDe tidigaste av dessa är gabbro och diorit, vilkas andel dock är relativt liten. Demera sura granitoiderna är huvudsakligen tonaliter (delvis trondhjemiter) och granodioriter.Mikroklingraniter, yngre än de ovannämnda, bildar både vidsträckta enhetligamassiv och gångartade intrusioner i suprakrustalbergarterna och granodioriterna. Relativtsnart efter att de orogena rörelserna upphört, intruderades det postorogena ringgångskomplexetpå Åva (1041 03), som består av en tidigare monzonit och en någotsenare porfyrgranit. En tredjedel av Åva-graniten ligger inom Kumlinge-bladet(1023), och en liten del inom Vemo-bladet (1042). För ca. 1600 Ma sedan, då diabasmagmanträngde in i berggrundens sprickor, rådde en tensional uppsprickningav jordskorpan, då också Fjälskär (1041 04 och 07) samt Vemo (1041 06, 09 och 12)rapakivigraniterna tog sin plats i jordskorpan.SUPRAKRUSTALBERGARTERGlimmergnejserVälbevarade glimmergnejser inom Iniö kartbladet finns bl. a. inom Brändö kommun,speciellt runt Åva ringgångskomplex. Andra områden med övervägande glimmergnejserfinns i Iniö, i Houtskär, speciellt holmarna Björkö, Mossala och Åvensor,och i Velkua, där holmarna Velkuanmaa, Palva och Teersalo består huvudsakligenav glimmergnejser. Inom Åbo kartbladet påträffas större områden bestående mestav glimmergnejser bl.a. i Merimasku, Rimito och Airismaa, samt i Reso och Pargas.Inom båda kartbladsområdena är glimmergnejserna rätt heterogena, varierande frånfinkorniga glimmerskiffrar till grovkorniga ådergnejser. De är ofta starkt skiffriga,och mer eller mindre veckade. Primärstrukturer har inte påträffats, men bandningensom förekommer på flera ställen tyder på ett sedimentärt ursprung.De grovkorniga ådergnejserna innehåller varierande mängder ådror och gångarav granit och granodiorit (se Fig. 2). En del av ådergnejserna torde ha uppkommitgenom en synorogen granitisering och migmatitbildning. Ådergnejser av det här slagethar på kartorna angivits med blå färg, då andelen av material med sedimentärtursprung har uppskattats överstiga 50%. Beroende på den kraftiga migmatitbildningenoch granitiseringen har det ställvis varit svårt att uppskatta proportionerna; glimmergnejsernainom dessa områden har angetts innehålla rikligt med granitiska ochgranodioritiska gångar och ådror. På motsvarande sätt har man angett att en del avgraniterna och granodioriterna, som på kartorna markerats med rött eller ljusbrunt,innehåller rikligt med glimmergnejsinneslutningar. Inom Åbo kartblad är migmatitgraniternanästan identiska på båda sidorna av Erstan.Till sin mineralsammansättning kan glimmergnejserna indelas i två grupper. Biotitplagioklasgnejsernaär blåskiftande grå, små- eller medelkorniga och relativt jämnkornigagnejser där variationen i halten av ljusa och mörka mineral syns som entydlig randighet. Randbredden varierar från några millimeter till några decimeter.Dessa gnejser har fältspater, kvarts och biotit som huvudmineral; zirkon, apatit, muskovitsamt opakmineral påträffas som accessoriska mineral.Den andra gruppen av glimmergnejser, granat-kordieritgnejser eller kinzigiter (seFig. 3), är klart mera allmän. Dessa gnejser är vanligen medelkorniga, till en del grov-54