Tässä - Arkisto.gsf.fi - Geologian tutkimuskeskus

Suomen geologinen kartta 1 : 100 000, Kallioperäkarttojen selitykset, lehdet 1041 ja 1043Ritva Karhunen1986), som åtföljdes av att Fjälskär (1579±13 Ma) och Vemo (1570 – 1580 Ma) rapakivigraniternaintog sin plats i skorpan.Efter bildningen av diabaserna och rapakivigraniterna följde en lång lugn perioddå berggrunden eroderades till ett peneplan.KrosszonerEn aeromagnetisk totalintensitetskarta över Iniö och Åbo kartbladsområden finnssom bilaga 1. Flyghöjden var ca 40 m. Åva ringgångskomplex och Fjälskärs stocksyns tydligt som runda, höga positiva anomalier. Krosszonerna inom skärgården synssom smala mörkblå negativa anomalier, de största krosszonerna är riktade närapå nordsydeller nordost-sydväst. Krosszonen vid Erstan förgrenar sig på östra sidan förbiPargas västra strand nästan rakt mot söder, medan den västra grenen följer den östrastranden av Airismaa och böjer sig runt Aaslaluoto mot sydväst.På Iniö-bladet löper den långa krosszonen som börjar vid Velkuan Idänaukkonästan rakt mot söder och framträder som en tydlig negativ anomali. Skiftet framträdersvagt som en negativ anomali med nord-sydlig riktning. I mitten av Iniö-bladetsyns svärmar av diabasgångar som positiva anomalier med nordost-sydvästlig sträckning.EKONOMISKA UPPSLAGDe flesta amfiboliterna innehåller små mängder sulfidmineral. Magnetkis påträffasi de västra delarna av Velkua, i gnejs-amibolitzonen på Järviluoto (1041 11B-12A) och väster om denna på de små grynnorna. Obetydliga järnförekomster finnshär och var på Iniö-bladet, ofta i samband med basiska vulkaniter – amfiboliter. Avdessa kan nämnas Stora Måsskär (1041 01 B) på den åländska sidan, Lempnäs i Houtskär(1041 04D) och Skorskär (1041 01D), där det – i någon mån, har brutits järn imitten på 1800-talet.För lokala behov har man flerstädes brutit granit. Kakola-granit har brutits i störremängder för olika byggnadsändamål.Den ekonomiskt viktigaste gruvprodukten inom Iniö- och Åbo-bladen är kalksten.Inom Iniö-bladet har brytningen varit mindre; i större skala har kalksten brutitspå Åvensor i Korpo, senast på 1960–1970-talet av Partek Ab.De tidigaste omnämnanden av Pargas kalkstensförekomst (se Fig. 26) är från 1700-talet, då de lokala bönderna brände kalk. På 1800-talet blev Pargas berömt för de tillen del sällsynta mineral man där hittade: skapolit, granat, titanit, fluorit, olika pyroxener,kondrodit samt pargasit - en fluoridhaltig hornblände.Geologin i Pargas karakteriseras av en avlång ost-västlig, ca 15 km lång amfibolitiskringstruktur, som omges av mikroklingranit. Amfiboliter som förekommer somsmala lager bildar den yttre ringen; innanför denna domineras berggrunden av glimmerskiffraroch -gnejser. Kalkstenen följer amfibolitringens innersida som lager avolika tjocklek. Kalkstenen är för det mesta en ren kalcitsten, men det förekommeräven dolomitiska mellanlager. Kvarts-fältspatgnejs förekommer som mellanlager ikalkstenen.64