Tässä - Arkisto.gsf.fi - Geologian tutkimuskeskus

Suomen geologinen kartta 1 : 100 000, Kallioperäkarttojen selitykset, lehdet 1041 ja 1043Ritva KarhunenÄldre bergarter påträffas ofta som nebulitiska rester i mikroklingranit, ställvis ävensom klart avgränsade inneslutningar (se Fig. 16); helt homogena graniter utgör undantag.Inom Iniö kommun, i synnerhet på Åselholm (1041 05B och 06A), Lökholm(1041 05B), Keistiö (1041 05D) samt på Bockholm (1041 06C) påträffas talrika granodioritfragmenti granit. Glimmergnejs omvandlas lättare till grovkornigare ådergnejser,medan de svagare folierade kvarts-fältspatgnejserna genom omkristallisering kanbli granit.Förutom inneslutningar av glimmergnejs och kvartsfältspatskiffer påträffas, på denåländska sidan, även inneslutningar och fragment av amfibolit. Kontakterna mellandessa inneslutningar och granit är ofta ojämna och gradvisa. Mikroklingranitgångarskär genom alla äldre bergarter och bildar med dem migmatiter. När granitiska ådrorträngt in i sidobergarten, har omkristalliseringen ofta utplånat en del av den äldrebergartens primärstrukturer (se Fig. 17).Mikroklingraniterna är medelkorniga till grovkorniga, men även finkornigare,aplitiska partier påträffas. Foliation är vanlig i medelkorniga graniter, medan grovkornigaoch pegmatitiska graniter bara ställvis uppvisar en foliation. Grovkornig folieradmikroklingranit förekommer rikligt på Houtskär, på Nötö, Baggsödö och Tjuvö(1041 01D, analys 81, Tabell 13) samt på Svinö (1041 04A).På Åbo-bladets sydöstra kant, öster om Pemarfjärden i Kimito förekommer porfyriskmikroklingranit. Porfyroblasternas storlek är ca 0,5 – 0,7 cm. På holmarna mitt iPemarfjärden är denna granit ställvis starkt mylonitiserad och breccierad. Pemarfjärdentorde ha bildats i en förkastning, efter porfyrgranitens uppkomst.Graniterna består av kalifältspat (mikroklin), kvarts, plagioklas och biotit. Detförekommer stora variationer i mineralsammansättningen. Biotithalten varierar frånnågra procent till 20%. Kordieritförande mikroklingranit har påträffats i Iniö-bladetsnordöstra hörn i Velkua (analys 87, Tabell 13). I detta område är även gnejsernakordieritförande. Den mest välkända av Åbo-bladets kordierithaltiga graniter är Kakolagraniten(Tabell 14). Granat förekommer allmänt i små mängder inom båda kartbladsområdena,granathalten kan ställvis uppgå till 2–3 %. Graniterna på den åländskasidan är i allmänhet granatfattigare än graniterna inom Åboland.Åva-ringgångskomplexPostorogena graniter och monzoniterInom Iniö-bladet ligger två tydliga runda formationer. Åva (1041 03A-B) och Fjälskär(Mossalafjärden) (1041 04D och 07B). Båda formationerna med sina morfologiskastrukturer syns tydligt från flygplan och även på sjökartor.Åva ringgångskomplex (Fig. 18), som är ca 5 km i diameter, är uppbyggt av inåtlutandekoncentriska ringgångar, som intruderats på platsen för en därstädes tidigarebelägen mikroklingranitkupol (Ehlers & Berman 1984). Mikroklingraniten antasha gjort äldre sidobergarter sköra och format dessa, som nu bildar gnejszonerna runtÅva komplexet. Ringgångarna i Åva följer sidobergarternas foliation och överlapparvarandra. Åva intrusionens kontakter med sidobergarterna är alltid skarpa, ochman kan inte skönja tecken på kontaktmetamorfos.De tidigaste bergarterna i Åva-komplexet är kvartsmonzoniter och monzoniter.60