Tässä - Arkisto.gsf.fi - Geologian tutkimuskeskus

Suomen geologinen kartta 1 : 100 000, Kallioperäkarttojen selitykset, lehdet 1041 ja 1043Ritva KarhunenAmfiboliter, hornbländegnejser och glimmer-hornbländegnejserMafiska suprakrustala bergarter förekommer som talrika smala zoner inom Iniöbladet.De har på kartan markerats med grön färg. Merparten av dessa är amfiboliter,hornbländegnejser påträffas i några fall. Mångenstädes har man i amfiboliterna kunnatidentifiera tydligt vulkaniska primärstrukturer, som t.ex. kuddlava och kuddlavabrecciastrukturer,vilket tyder på att en del av vulkanutbrotten har skett under vatten.Kuddlava och kuddlavabreccior behandlas närmare i följande kapitel.Bandning är vanlig i amfiboliterna, och banden kan tolkas som avlagringar avtefra (tuffer och agglomerater), lavabäddar och lagergångar. I sydöstra delen av Åva(1041 03) förekommer det en relativt stor nord-sydlig zon av glimmer-hornbländegnejs,vars höga biotithalt tyder på en riklig andel av sedimentärt material.Rikligast förekommer amfiboliter och hornbländegnejser på den åländska sidan,på Torsholma (1041 02A), Baggholma (1041 02B) och på Asterholma (1041 01B)(se Fig. 5). Tillsammans med glimmergnejser och kvarts-fältspatgnejser bildar amfiboliteroch hornbländegnejser flera kilometer långa zoner. Skiffrigheten är tydlig,likaså en relativt kraftig veckning inom skiffrigheten. Bredden av de amfibolitiskazonerna varierar mellan några tiotal till några hundratal meter. På andra håll inomIniö-bladet bildar amfiboliterna och hornbländegnejserna smala zoner i samband medglimmergnejser och kvarts-fältspatgnejser. Sådana amfiboliter förekommer på Salmisi Iniö (1041 05C), på Leklot och Kvelot (1041 08A) samt på Keistiö (1041 05D);på småholmarna mellan Velkua och Rimito (1041 11A,B och C), på Palva (104112D), på Velkua och på Omenasaari (1041 12B) i Tövsala. På Mossala i Houtskär(1041 07B) finns en bredare amfibolitisk zon, som till en del övergår i hornbländegnejsoch ställvis i glimmergnejs. Amfiboliter påträffas även som inneslutningar idjupbergarterna.Amfiboliterna och hornbländegnejserna är vanligen jämnkorniga, små- till medelkorniga,ofta randiga och grönaktiga eller svartgrå till färgen. De består huvudsakligenav hornblände och plagioklas, något kvarts samt biotit. Som accessoriska mineralförekommer klorit, titanit, epidot, apatit, kalcit samt opakmineral. En del avamfiboliterna är diopsidamfiboliter, där diopsid förekommer som huvudmineral (seFig. 6). Kvartshaltiga hornblände- och glimmer-hornbländegnejser påträffas som mellanlageri synnerhet i amfiboliterna på Baggholma och Nötö i Brändö kommun (104102B). Varianter som innehåller hornbländeporfyroblaster, s.k. uralitporfyriter, har påträffatsbl.a. på Brändholm i Iniö (1041 08) och på småholmarna i Velkuan Idänaukko(1041 11). Mineralsammansättningar för amfiboliter presenteras i Tabell 5.De största amfibolitzonerna inom Åbo-bladet påträffas i de västra delarna av Rimitooch Merimasku (1043 03), på Hirvensalo och i St Karins (1043 09 och 12), därde bildar en ost-västlig zon med en bredd på en halv till en och en halv kilometeroch en längd på flere kilometer, samt i Pargas (1043 07 och10), där amfiboliterna ären del av den s.k. Pargas synklinalen. Smalare amfibolitstråk förekommer vidare påsydkanten av Åbo-bladet (1043 07 och 10), på Stortervolandet och på Lemlax, ävenHirsalö består till största delen av amfibolit.Amfiboliterna i Åbo och Pargas är vanligen medelkorniga, svartgrå eller grönaktigaoch ofta bandade (se Fig. 7). Som huvudmineral finns hornblände, plagioklasoch pyroxen, ofta även kvarts. Kvartsrika varianter är bl.a. plagioklasporfyriten i Lofsdali Pargas (1043 07C) och pyroxengnejsen i Lemlax (1043 10C) (Fjäder 1991).56