Finns det evidensbaserade kliniska riktlinjer för omvårdnaden av ...

utifrån en teamvårdsbaserad arbetsmodell, där multiprofessionellt samarbete utgör grunden
för den enskilda patientens vård. Önskvärt vore om de arbetsmetoder med förbättrat
samarbete mellan akutmottagningens yrkesgrupper bidrog till ökat intresse för att specificera
akutmottagningens vårdarbete och den typ av vård som bedrivs inom den egna regin.
Resultatet visade dock att påfallande många av de mottagningar som tillämpade
teamvårdsprincipen saknade någon form av omvårdnadsriktlinjer. En reflektion är därför
huruvida det tvärkunskapliga arbetet fungerar såsom tänkt. Kanske kan otydlighet beträffande
arbetsvisionen med multiprofessionella vårdteam, samt barnsjukdomar och ovana att arbeta
gemensamt över yrkesgränserna, medföra att omvårdnaden glöms eller prioriteras bort.
Sjuksköterskans ansvarsområde kan här tänkas stå tillbaka för traditionella hierarkier där
läkare och medicinska åtgärder står högre, varvid sjuksköterskan förskjuter sitt eget
ansvarsområde till förmån för att inta en assisterande roll.
I resultatet från Muntlin et al. (2010) åskådliggörs också en problematik i att sjukhusets
organisation och vårdkultur kan bygga på gamla traditioner där sjuksköterskor och läkare
tillhör olika organisationskulturer vilket kan leda till bristande samarbete och förmåga att enas
kring ett gemensamt förhållningssätt. Resultat från Hannes et al. (2007) studie där
sjuksköterskor i fokusgrupper diskuterat evidensbaserad vård utifrån den egna
arbetskontexten tydliggör också en hierarkiproblematik i form av att läkare ifrågasatte de
arbetsmetoder eller behandlingsförslag sjuksköterskorna föreslog, trots ett påtalat
vetenskapligt stöd. Vidare hade även sjuksköterskorna i studien en dålig ansvarskänsla för att
evidensbasera omvårdnaden (ibid). Kanske kan ett redan sviktande intresse för vårdforskning
och kunskapsvaliderat kliniskt arbete från sjuksköterskornas sida således tänkas få ytterligare
en törn av negativa och nedtryckande attityder från läkarkollegiet.
Dessa tendenser går även i linje med de resultat Nyström (2002) påvisat i sin studie om
sjuksköterskors arbete vid en svensk akutmottagning, där det tydligt framkom hur
akutsjuksköterskorna saknade insikt i omvårdnadens innebörd och var djupt involverade i den
rådande medicinska vårdkulturen. Läkare och medicinskt vårdarbete hade stark auktoritet och
sjuksköterskorna saknade förmåga att ta till sig vårdvetenskaplig kunskap och utveckla sin
omvårdnadskompetens. Vårdvetenskapen hade här en undanskymd position där
sjuksköterskorna var ointresserade av omvårdnad och negativt inställda till dess
kunskapsbasering, samt oförmögna att se sina patienters behov utifrån ett holistiskt
perspektiv. De var också ovilliga att vidareutbilda sig i ämnet då de tyckte att den
49