om självrisker och karens - Kommunal

More documents

Recommendations

Info

finansieringen och lämnar en allt mindre grupp med allt högre premier. Inte heller kan då grupper spekulera i att om de trots allt skulle bli svårt sjuka så måste ett civiliserat samhälle ändå träda in. Olika former av försäkring har alltså olika för- och nackdelar som kan behöva hanteras. Obligatoriska försäkringar med enhetliga premier för olika riskgrupper håller samman samhället med starka solidariska band. Med sjuk- och arbetslöshetsförsäkring är det rent av så att inkomstberoende avgifter och inkomstrelaterade ersättningar, som kanske kan tyckas inte verka vara särskilt starkt omfördelande, i själva verket är vårt kanske allra mest inkomstomfördelande system mellan hög- och låginkomstgrupper – och det utan att individen med hög inkomst har anledning att känna sig som den som betalar mycket mer än andra. Alla individer behöver ha en sjukförsäkring och i förskott innebär den samma relativa kostnad för alla. Man betalar efter inkomst och får rättigheter efter samma inkomst. 1 I efterskott kommer det emellertid att visa sig att gruppen höginkomsttagare har överfört en mycket större andel av sina premier till låginkomstkollektivet än vice versa. Låginkomsttagare löper helt enkelt så mycket större risk än höginkomsttagare att bli sjuka att denna effekt blir mycket påtaglig. Friska låginkomsttagare har förvisso överfört relativt sett lika mycket till sjuka höginkomsttagare som individuella friska höginkomsttagare har gjort till sjuka låginkomsttagare, men riskernas fördelning i befolkningen gör att inkomstfördelningen i samhället blir påtagligt mycket jämnare med än utan solidariska inkomstrelaterade sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar. Till och med det allmänna pensionssystemet omfördelar i praktiken från dem med högre inkomster till dem med lägre, trots att höginkomsttagare i allmänhet lever längre än låginkomsttagare. Förklaringen är att kvinnor lever längre än män. Att de dessutom har systematiskt lägre inkomster än män innebär att den samlade effekten faktiskt blir en utjämning av livsinkomsterna. Att individen i ett allmänt obligatoriskt system så att säga inte individuellt ”straffas” med högre premier vid ett högt förväntat utnyttjande innebär emellertid också att risken för överutnyttjande, eller rent av fusk, kan öka. Att utforma väl avvägda självrisker i försäkringen kan alltså ses som extra viktigt när det gäller obligatoriska enhetliga socialförsäkringar. Det är viktigt för alla att premierna inte blir högre än de bör vara. Men det är också viktigt att hålla kvar alla gruppers känsla av ersättningarna går till dem som verkligen behöver försäkringen. För att alla ska tycka att det är rimligt att vara med och dela på riskerna med alla andra måste försäkringen skötas så väl att stora grupper inte börjar tycka att andra utnyttjar försäkringen i onödan och att de personligen skulle ha mycket att tjäna på att sluta sig samman med utvalda lågriskgrupper, till vilka de anser sig själva höra. En viss självrisk kan alltså behövas, men det är då viktigt att inse att det alltid krävs en avvägning mellan vad en bra försäkring kräver för att ersättningen ska kännas klara av att rimligt ersätta ”skadan” - i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen inkomstförlusten - 1 Här bortses från att taken i sjukförsäkringen kommit att framstå som allt lägre – resonemanget är principiellt. 10
och vad som kan få flertalet att tänka efter om det känns rätt och nödvändigt att stanna hemma. Det är också viktigt att fundera över frågan hur en självrisk bör vara konstruerad för att den ska slå mot olika grupper och individer på ett sätt som de flesta kan uppleva som rättvist. Om vi anser att avgift efter inkomst och ersättning efter inkomst är rättvist, vad tycker vi då är en rättvis självrisk i en solidarisk försäkring? Den frågan kommer vi att diskutera i den här skriften, liksom vilka avvägningar vi tror bör göras mellan skadeersättning och självrisk. Kanske finns också andra sätt att tänka sig utformningen av självrisken i porten till försäkringen än att den självklart ska handla om helt utebliven ersättning första dagen. Först ska vi emellertid gå igenom hur självrisken i sjukförsäkringen är utformad och har utvecklats under de senaste decennierna. Sjukförsäkringens självrisker - regelverk och effekter på sjukfrånvaron Den allmänna sjukförsäkringen infördes 1955 med tre karensdagar och ersättningsnivåer som kunde uppgå till som mest ca 60 procent av en industriarbetarlön. Ersättningsnivåerna förbättrades successivt, särskilt under 1960- och -70-talen. Två karensdagar försvann 1967, ersättningen från försäkringen blev 90 procent 1974 och den sista karensdagen försvann 1987. Tillsammans med avtalsenliga tillägg blev ersättningen för många omkring 100 procent, dvs självrisken i försäkringen var i princip avskaffad. Vad hände under denna period med frånvaron? Det enkla svaret är att den steg. Delvis var detta en avsedd effekt. Ersättningsnivåerna på 1950-talet var högst måttliga medan försäkringen på 1970-talet hade utvecklats till en internationellt sett väl utbyggd försäkring med hög inkomsttrygghet. En bättre ersättning från försäkringen och allmänt högre löner ger naturligtvis fler möjlighet att vara frånvarande på grund av sjukdom på det sätt som sjukförsäkringens avsikt är. From 1970-talet, när antalet sjukdagar fördubblats från ca 10 till ca 20 dagar per person och år, börjar emellertid diskussionen om sjukfrånvaron inte var onödigt stor. Debatten om särskilt korttidsfrånvaron blev omfattande i slutet av 1980-talet, när sjuktalet var över 25 dagar, och i början av 1990-talet infördes lägre ersättningsnivåer i början av sjukfallet och arbetsgivarperiod. En karensdag återinfördes 1993. Dessa försämringar följdes sedan av förändringar så gott som varje år. (se tabell 1). Försämringarna i sjukförsäkringen var i hög grad betingade av den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. I början sjönk också sjukfrånvaron inom sjukförsäkringen drastiskt, något som dock delvis var en synvilla, eftersom arbetsgivarperioden dolde en stor del av korttidsfrånvaron. Korttidsstatistiken har sedan arbetsgivarperioden infördes varit och förblivit helt opålitlig. Obestridligt är dock att sjukfrånvaron sjönk i början av 1990-talet. Dock började den sjunka innan försämringarna inträffade. Den kraftfulla ökningen av sjukfrånvaron i slu- 11
Page 1: Lagom är bäst, varken för mycket
Page 5 and 6: Innehållsförteckning Förord.....
Page 7 and 8: Förord Anna Hedborg fick uppdraget
Page 9: Såväl privata marknadsförsäkrin
Page 13 and 14: etalas alltid fullt ut av den som t
Page 15 and 16: sjukskrivningshistoria är mindre o
Page 17 and 18: Arbetsvillkor och sjukskrivning Sju
Page 19 and 20: kronor 45000 40000 35000 30000 2500
Page 21 and 22: Förslag till lagstiftning om karen
Page 23 and 24: Ingen kommer heller att få ett min
Page 25 and 26: ör upprepad frånvaro alltid föra
Page 27 and 28: och inget annat. Frågan är dock o
Page 29 and 30: Flest sjukfall börjar på måndaga
Page 31 and 32: Avslutande kommentarer När man fun
Page 36: 36 1. Lagom är bäst, varken för

om självrisker och karens - Kommunal

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?