om självrisker och karens - Kommunal

etalas alltid fullt ut av den som tveklöst har behov av ersättningen och inte kan välja
att fortsätta arbeta trots sjukdomen, trots att den egentligen är till för en annan grupp
som har förutsättningar att i högre grad välja.
Turbulensen under 90-talet (se tabell 1) kan sägas ha lett till en tämligen allmänt omfattad
föreställning om att ca 80 procent av inkomsten från den allmänna sjukförsäkringen är
det som åtminstone krävs vid något längre frånvaro för att individen ska kunna känna sig
något så när väl försäkrad. (För många finns därutöver vissa tillägg från avtalsförsäkringar
under delar av sjukskrivningstiden). Perioden dec 1995 – dec 1997 med lägre ersättning
under längre perioder av frånvaro innebar omfattande kritik mot försäkringen och få politiker
kände sig efter de erfarenheterna beredda att förespråka en lägre nivå än ca 80 procent
av tidigare inkomst. Den svenska sjukförsäkringens ersättningsnivåer är inte heller
särskilt höga i jämförelse med flera andra, oss närstående länder.
Internationell jämförelse
Jämförelser med andra länders sjukförsäkringsregler och frånvaronivåer görs ofta med
länder i närområdet. Finland brukar lyftas fram som ett lyckat exempel på en stabil
försäkring med måttlig frånvaronivå. Norge har, tillsammans med Sverige, haft särskilt
hög och varierande frånvaro. Noteras kan dock skillnaden mellan Norge och Sverige
år 2008. Sedan några år har Sverige en historiskt sett låg frånvaro, medan Norge trots
stora reformambitioner ännu inte kan se någon nedgång av sin höga sjukfrånvaro.
Danmark och Island har liksom Finland relativt låg och jämn frånvaro. (Se fig. nedan.)
Källa: NOSOSCO
(Uppgifterna har beräknats utifrån arbetskraftundersökningar som ett genomsnitt för hela antalet.
Danmark:15-66 år. Finland: 15-64 år. Island: 1990 års uppgifter avser 1991. Senaste uppgifterna är från 2000.)
13