om självrisker och karens - Kommunal

Såväl privata marknadsförsäkringar som obligatoriska socialförsäkringar är försäkringar
som omfördelar från dem som inte drabbas till dem som drabbas. Det är det som är
försäkringens grundidé. Skillnaden dem emellan är inte att den ena eller andra sorten
är mera äkta försäkringar, utan just att socialförsäkringar är obligatoriska och att det
medför egenskaper som löser försäkringsproblem som privata försäkringar inte klarar,
medan privata försäkringar som erbjuds av marknaden har andra egenskaper som kan
vara att föredra i vissa sammanhang.
En naturlig effekt av att en försäkring är frivillig och erbjuds av privata försäkringsbolag
är att premierna tenderar att variera med risken. För att vinna försäkringskunder från
andra är det naturligt att försäkringsbolag försöker avskilja grupper som har en lägre risk
än andra och erbjuder dem den lägre premie som blir möjlig. De som löper högre risk
får betala högre premier och de som är säkra högrisktagare kanske inte får någon försäkring
alls eller möjligen så höga premier att de inte har råd att försäkra sig. På områden
där det är möjligt att framgångsrikt arbeta förebyggande och därmed sänka risken kan
premiedifferentieringen vara önskvärd och leda till allmän förbättring. Ett exempel kan
vara brandförsäkringar, där försäkringsbolaget kan ställa krav på förebyggande insatser
mot löfte om minskad premie. Ett annat gäller bilförsäkring, där samhället har lagstiftat
om obligatorium, men låtit marknaden ta hand om försäkringen. Försiktighet med bil
och medmänniskor ses som en dygd och samhället tycker snarast att det är bra om den
som är drullig i trafiken inte anser sig ha råd att ha bil.
Ett område som skulle kunna vara aktuellt för ungefär samma konstruktion som bilförsäkringen
är arbetsskador. I många länder betraktas arbetsskadeförsäkringen ungefär
som vi ser på bilförsäkring. Att ha en försäkring är obligatoriskt för alla arbetsgivare,
men arbetsgivaren får själv välja bolag. I t ex Finland är arbetsskadeförsäkringen
privat och finska försäkringsbolag deltar i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.
Men riskdifferentiering har också nackdelar. Det blir viktigt att försöka undvika risker,
men risker är ibland människor som är särskilt beroende av försäkringen. I fråga om arbetsskadeförsäkringen
kan man t ex förutse att vissa branscher kommer att bli dyrare att
försäkra. Det är ohjälpligt så att byggbranschen, brandkåren och räddningstjänsten kommer
att innehålla fler risker än försäkringsbranschen själv, finansmarknaden och universiteten.
Högre arbetsmiljöriskkostnader skulle sannolikt få betalas av högriskbranschernas
löntagare i form av lägre löner. Om det sedan ska betraktas som en för- eller nackdel att
högriskbranscherna med en riskdifferentierad arbetsskadeförsäkring dessutom skulle bli
försiktiga med att anställa individer som kan misstänkas sakna talang för eller på grund av
sjuklighet eller av andra skäl är olämpliga för högriskarbete kan diskuteras.
Annorlunda förhåller det sig med sjukdom i allmänhet. I de flesta samhällen ses det som
orimligt att de som löper störst risk att bli sjuka är de som med störst sannolikhet inte
har råd med eller inte ska få tillgång till en försäkring. Obligatoriska socialförsäkringar
med stora kollektiv som delar på risken kan ta hand om det problemet. Om alla delar på
risken blir premien överkomlig för alla och obligatoriet gör att man kan undvika det som
brukar kallas moturval, dvs. att de som upplever att de löper liten risk drar sig ur med-
9