om självrisker och karens - Kommunal

More documents

Recommendations

Info

Sammanfattningsvis tycks argumenten för ett karensavdrag med en femtedel av en fiktiv, dvs en normal genomsnittlig, veckoinkomst vara betydligt starkare än argumenten emot. Framför allt kan inte argumentet att det blir dyrt om just de som åtagit sig långa obekväma arbetspass ska få liknande villkor som andra, tillmätas särskild vikt. Den rättvisa som alla parter utom de kommunala arbetsgivarna tycks vara överens om talar snarare för att grupper med koncentrerade deltider, framför allt förekommande för lågavlönade kvinnor, länge varit orättvist utnyttjade. Det vilande färdiga förslaget till karensavdrag i stället för karensdag bör snarast genomföras. Men även om så sker återstår frågan om det kan finnas bättre tekniska lösningar på karensdagen än den nuvarande. I följande avsnitt ska vi presentera några uppslag till andra konstruktioner, som är oberoende av den viktigare frågan om karensavdrag i stället för karensdag, men som mycket väl kan kombineras med den. Alternativa karensavdragskonstruktioner Som redan framgått kan det plötsliga bortfallet av en dags inkomst upplevas som särskilt kännbart för Kommunals medlemmar och andra låginkomsttagare även om karensdagen skulle ersättas av karensavdrag. Det är helt enkelt så att fem procent av en låg lön är svårare att klara än fem procents minskning av en högre. Sannolikheten att låginkomsttagaren har reserver i sin ekonomi är lägre. Självrisken finns enbart för att stävja överutnyttjande och fusk. Kommunalare och en del andra grupper upplever inte så sällan situationer där det är arbetet själv som gjort antingen att man blivit sjuk, som när patienter smittat vårdpersonal med t.ex. vinterkräksjuka eller hepatit, eller som gör att man inte får arbeta trots att man kan, som tex om en slakteriarbetare skurit sig, en kokerska drabbats av en måttlig förkylning eller vinterkräksjukan snabbt gått över för en barnvårdare. Att drabbas av karens och löneavdrag i dessa lägen uppfattas med viss rätt som orättfärdigt i sådana situationer där det är alldeles klart att det är arbetet själv som orsakat situationen (något som i och för sig ofta är svårt att fastställa). Situationen kan liknas vid arbetsskada, men är inte av det långvariga slag som ger rätt till full ersättning med 100 procent av lönen. Det är t o m tveksamt om lagstiftningen medger att arbetsgivaren frivilligt ger full ersättning, något som aktualiserades i samband med ett utbrott av svininfluensa 2009 när SKL i en rekommendation invände mot den ersättning som vissa kommuner ville ge sina anställda. Att karensdagen inte gjorts dispositiv är avsiktligt och rimligt. Den skulle annars snabbt kunna förvandlas till en klassfråga. Men en viss öppning för att arbetsgivare skulle kunna ge full ersättning när det är särskilda förhållanden i arbetet som framtvingar frånvaro vore heller inte orimligt. Även inom Kommunal och andra låglöneförbund anser många att vissa självrisker kan vara nödvändiga för att få en effektiv försäkring som utnyttjas för det den är avsedd för 26
och inget annat. Frågan är dock om det finns andra tekniska konstruktioner som kanske rent av skulle ha bättre effekter för försäkringen än det plötsliga avbräcket första dagen. Kan man behålla, eller rent av förbättra, självriskens avhållande drivkraft att utnyttja försäkringen om det inte verkligen behövs utan den plötsliga likviditetsförlust som kan bli ett alltför stort problem för många med små marginaler? Det är den fråga som ska diskuteras i detta avsnitt. Avsikten är inte så mycket att leverera färdiga förslag som att lämna ett underlag för debatt. Återkommande karens. Karensdagen, liksom karensavdrag för första dagen, lägger all tonvikt vid att sjukfallet inte alls påbörjas. Det har sina poänger. Ett sjukfall som inte påbörjas kan heller inte fortsätta. Men genom att uttömma hela kraften första dagen riskeras också ett par nackdelar. Den första handlar om för lågt utnyttjande av försäkringen och den andra om för högt. Sjuknärvaro är inte alltid av ondo. Den kan vara uttryck för pliktkänsla, ansvarstagande och ren arbetslust. Om sjukdomen inte förvärras, individen orkar och ingen blir smittad kan sjuknärvaron rent av vara tecken på att individen tycker om sitt arbete och känner att hon behövs. Men om motsatsen gäller – om sjukdomen riskerar att förvärras, eller om individen slits ut i förtid, eller om risken är stor för smitta av andra – då hade sjukfrånvaro varit bättre, sannolikt lett till lägre frånvaro i det långa loppet och dessutom varit just det som sjukförsäkringen är till för. I det fallet har sjuknärvaron varit för hög och sjukfrånvaron för låg. Om å andra sidan karensdagen väl har passerats kan det inte uteslutas att den som tagit första dagens förlust ibland, för säkerhets skull, väljer att stanna hemma några dagar extra som kanske inte var helt nödvändiga. Då blir sjukfrånvaron för hög. Alla effekterna existerar säkert sida vid sida, samtidigt som flertalet sannolikt reagerar just så som försäkringen förutsätter. De stannar hemma när de känner sig för sjuka för att uträtta sitt arbete och går tillbaka när de eller doktorn tycker att det är dags. Frågan är vilka effekter som överväger, vilket kan variera med kultur, över tid och till sist är en empirisk fråga. Danskarna införde en karensdag, men tyckte sig finna att smitta och förlängning av korta fall ökade frånvaron snarare än motsatsen. Den utredning som låg till grund för slutsatsen blev rätt kraftigt ifrågasatt, men danskarna avskaffade sin karensdag utan att deras korttidsfrånvaro exploderat. Vår egen historia från den tid i slutet av 1980-talet, när ersättningen första dagen låg på 90 procent (och för vissa grupper ännu högre), innehåller en period med mycket hög korttidsfrånvaro, som minskade rejält i samband med att karensdagen infördes. Emellertid är det viktigt att notera att uppgången i frånvaron hade påbörjats innan karensdagen avskaffades 1987 och att nedgången av korttidsfrånvaron var kraftig redan innan karensdagen införts. En del av nedgången inträffade samtidigt som ersättningen de första dagarna hade minskats till 65 procent, men korttidsfrånvaron var 27
Page 1: Lagom är bäst, varken för mycket
Page 5 and 6: Innehållsförteckning Förord.....
Page 7 and 8: Förord Anna Hedborg fick uppdraget
Page 9 and 10: Såväl privata marknadsförsäkrin
Page 11 and 12: och vad som kan få flertalet att t
Page 13 and 14: etalas alltid fullt ut av den som t
Page 15 and 16: sjukskrivningshistoria är mindre o
Page 17 and 18: Arbetsvillkor och sjukskrivning Sju
Page 19 and 20: kronor 45000 40000 35000 30000 2500
Page 21 and 22: Förslag till lagstiftning om karen
Page 23 and 24: Ingen kommer heller att få ett min
Page 25: ör upprepad frånvaro alltid föra
Page 29 and 30: Flest sjukfall börjar på måndaga
Page 31 and 32: Avslutande kommentarer När man fun
Page 36: 36 1. Lagom är bäst, varken för

om självrisker och karens - Kommunal

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?