om självrisker och karens - Kommunal

More documents

Recommendations

Info

i slutet av 1980-talet också en av de mest diskuterade samhällsfrågorna och en del av nedgången berodde sannolikt på debatten i samhället och på arbetsplatserna om när det är rimligt att stanna hemma pga sjukdom. Perioden mars 91 – mars 93 var ersättningen de första tre dagarna 65 procent och sjukfrånvaron minskade kraftigt under perioden. Därefter innebar krispolitiken ett stort antal förändringar i sjukförsäkringens ersättningsregler samtidigt med krisstämning och stora sparprogram. Att reda ut hur olika försäkringsregler eller samhällsklimatet inverkade på frånvaroutvecklingen torde vara omöjligt. Därtill har korttidsfrånvarostatistiken sedan arbetsgivarperioden infördes varit usel. Någon precis kunskap om effekterna av det ena eller andra upplägget av självrisken vid korttidsfrånvaro finns alltså inte. Inte heller är sambanden mekaniska. Mycket annat än ersättningens storlek inverkar på frånvarons omfattning. Det är emellertid inte orimligt att anta att tre dagar med reducerad sjukpenning skulle ha minst lika goda effekter som en dag helt utan ersättning. Sjuknärvaro av ondo dag 1, dvs. sådan frånvaro som vore motiverad men som inte blir av därför att det ekonomiska avbräcket blir för kraftigt, skulle kunna avskaffas eller minska radikalt. Därtill kommer att inkomstminskningen dag 2 och 3 gör det sannolikt att den som dag 1 vårdade ett förkylningsutbrott, en magsjuka eller en plötslig huvudvärk skulle fundera ett varv extra på om det inte skulle vara möjligt att återvända dag 2 eller 3. Gällande regler berövar den (som har en jämn dagsinkomst) som är sjuk i tre dagar 1,4 dagslöner. Det motsvarar en daglig ersättning i tre dagar på drygt 50 procent. För arbetsgivaren skulle detta dock bli något dyrare, eftersom det finns flera förstadagar än andra- och tredjedagar. En likvärdig kostnad som dagens per frånvarotillfälle skulle alltså kunna motsvara ungefär 50 procents ersättning i tre dagar. Skulle 50 procents ersättning första dagen leda till ökad ”okynnesfrånvaro”? Den socialdemokratiska riksdagsgruppen avvisade blankt ett förslag från regeringen 1993 att återinföra en ersättning första dagen, eftersom den inte ville återuppleva 1980-talsfrånvaron. Men mycket annat än ersättningen spelar som sagt roll. Att återinföra en viss ersättning dag 1 skulle t.ex. vara betydligt enklare om systemet med en företagshälsovård som tar emot sjukanmälningar vore vanligare förekommande än det är. Om en person får tala såväl med sin arbetsledare som med en sjuksköterska på företagshälsovården om sin sjukdom är det antagligen högst osannolikt med upprepad omotiverad frånvaro. Och skulle det förekomma föreligger nog andra allvarliga problem, som motiverar personalpolitiska insatser. En tredagars halvkarens skulle sannolikt minska frånvaron dag 2 och 3. Men är det den viktigaste korttidsminskningen? Kanske skulle ett viktigare eftertanketillfälle uppstå om man förlägger dag 2 och 3 till dag 8 och 15 istället? Det skulle innebära extra överväganden när sjukfrånvaron varat i en eller två veckor och risken börjar tillta att sjukfallet övergår från kort- till långtidsfrånvaro. Att undvika onödig långtidsfrånvaro är en betydligt viktigare fråga än om förkylningar tar en eller ett par dagar. 28
Flest sjukfall börjar på måndagar, vilket inte är så konstigt, eftersom måndagen samlar upp också de fall som egentligen börjat lördag eller söndag. Vad som emellertid är svårare att förklara är att det är mycket vanligare att sjukfall avslutas efter hela veckor än jämnt spritt över veckan. Eftersom det kan vara en poäng att komma igång snarare innan än efter en helg om sjukdomen inte gör det olämpligt, skulle kanske dag 2 med lägre ersättning förläggas till dag 5 (eller närmaste arbets- och ersättningsdag) och dag 3 till dag 10. Fyra frånvarodagar är för de flesta enklare åkommor fullt tillräckligt och minskar sannolikt det komma-igång-igenproblem som både en veckas semester och en veckas frånvaro av annat skäl tenderar att innebära. Extra eftertanke kring dag 5 och 10 skulle innebära att de som insjuknat lördag-söndagmåndag kanske skulle överväga att återvända på fredagen första veckan eller onsdagen i vecka 2, vilket skulle bryta ett mönster av frånvaro i hela arbetsveckor. De som insjuknar tisdag, onsdag, torsdag skulle få sin andra halvkarens måndag följande vecka och sin tredje resp. torsdag, fredag eller måndagen därpå. Karenssparkonto. Ett annat sätt att lindra likviditetsproblemet skulle vara att organisera ett obligatoriskt sparande på ett likartat sätt som det lär finnas kanadensiska erfarenheter av. Där förekommer att arbetsgivare och arbetstagare sätter av pengar för att göra det möjligt för löntagarna att kunna kompensera för inkomstbortfall pga sjukdom med löntagarens egna pengar. Man åstadkommer därmed en tydlig självrisk, men organiserar också förutsättningar att klara av den. 29
Page 1: Lagom är bäst, varken för mycket
Page 5 and 6: Innehållsförteckning Förord.....
Page 7 and 8: Förord Anna Hedborg fick uppdraget
Page 9 and 10: Såväl privata marknadsförsäkrin
Page 11 and 12: och vad som kan få flertalet att t
Page 13 and 14: etalas alltid fullt ut av den som t
Page 15 and 16: sjukskrivningshistoria är mindre o
Page 17 and 18: Arbetsvillkor och sjukskrivning Sju
Page 19 and 20: kronor 45000 40000 35000 30000 2500
Page 21 and 22: Förslag till lagstiftning om karen
Page 23 and 24: Ingen kommer heller att få ett min
Page 25 and 26: ör upprepad frånvaro alltid föra
Page 27: och inget annat. Frågan är dock o
Page 31 and 32: Avslutande kommentarer När man fun
Page 36: 36 1. Lagom är bäst, varken för

om självrisker och karens - Kommunal

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?