Katalogisering och klassificering av sagor och folklore - BADA

traditionen i dessa länder i långt högre grad än insamlare och forskare varit
intresserade att erkänna. 15
Bland historiska dokumentationer och översikter över sagors plats i samhället framstår
Maren Clausen-Stolzenburgs mycket omfattande arbete Märchen und mittelalterliche
Literaturtradition som ett stort bidrag till kunskapen om folksagans utveckling och
betydelse genom tiden. I citaten ur hennes bok har jag hållit mig till originalspråket
tyska, men jag har gett en översättning till svenska i direkt anslutning till citatet.
Clausen-Stolzenburg inleder sitt arbete med att redogöra för terminologin och historien
bakom själva ordet för saga på tyska, Märchen. Detta för att klargöra begreppet och
innebörden för människor under tiden för utvecklandet av termen och av den företeelse
den betecknar. Hon tar upp det medelhögtyska ordet maerlîn, och pekar på att man
mycket tidigt talade om berättelser av sagoliknande slag. I ett citat från ett standardverk
inom sagoforskningen, Boltes och Polívkas kommentarband till bröderna Grimms
Kinder- und Hausmärchen, nämner hon att man, enligt Bolte / Polívka, under 1200-talet
ansåg den kortare förströelseberättelsen värdig en särskild benämning, även om
benämningen uppenbarligen kunde få en negativ klang på grund av berättelsens
egenskap av påhittad och lättsam förströelse:
Im 13. Jahrhundert freilich verstand man bei uns unter m æ r l î n nur ein kleines
mære, eine kurze Erzählung, die zur Unterhaltung einer Gesellschaft vorgetragen
wurde und zumeist erfunden (…) war. (…) Leicht erhält daher das Wort im
Gegensatz zu wahren Berichten über Tatsachen einen verächtlichen Sinn 16
(På 1200-talet menade man med m ae r l î n bara en liten maere, en kort berättelse
som var tänkt att föredragas till underhållning för ett sällskap. Lätt får då ordet i
motsats till verkliga förhållanden en negativ mening [min översättning])
Hon nämner också Max Lüthis forskning, där det sägs att diminutivändelsen
(förminskande ändelse) -lîn (modern tyska: -lein) har samma innebörd som tyskans
andra diminutivändelse -chen, som i det moderna ordet Märchen. Alltså skulle mærlîn
och Märchen i stort beteckna samma sak, och diminutivändelsen skulle innebära att det
rörde sig om en kortare, inte riktigt hel berättelse.
Clausen-Stolzenburg ställer sig emellertid kritisk såväl till Bolte / Polívkas antagande
att benämningen skulle ha haft en inneboende negativ klang, som till Lüthis teori om
diminutivändelsens funktion:
Die Gleichsetzung von Märchen/Märlein mit mhd. ”mærlîn”, die alleinige Reduktion
auf den Aspekt des Erzählens und die These, die Diminutivform deute auch auf die
Kürze des Erzählten hin, sollen im folgenden ebenso kritisch betrachtet werden wie
Bolte/Polívkas Meinung, der Begriff des ”Märleins” trage oft einen ”verächtlichen
Sinn”, da es nicht etwas Wirkliches erzähle, sondern meist erfunden sei. 17
(Likställandet av Märchen/Märlein med medelhögtyskans ”maerlîn”, den enda
reduktionen av åsikten på berättandet och tesen att diminutivformen skulle tyda på
berättelsens korthet, kommer i fortsättningen att betraktas lika kritiskt som
Bolte/Polívkas åsikt att begreppet ”Märlein” ofta har en ”negativ mening”, att den
inte berättar något riktigt utan mest är påhittad. [min översättning])
15 Herranen (1987), s. 178
16 Clausen-Stolzenburg (1995), s. 3-4
17 Clausen-Stolzenburg, s. 4
15