Katalogisering och klassificering av sagor och folklore - BADA

the alphabetical order was somehow odd; Kallimachos did not use complete
alphabetical order, but followed only the first letter of the name. Each entry
contained a short biography of the author, followed by a list of his works and ending
with commentaries by other authors. 60
Synbarligen är tänkandet med upphovsman som huvuduppslag relativt gammalt, även
om det skulle ta lång tid för det att få allmänt erkännande. Enligt Julia Pettees forskning,
som vi såg tidigare, var det först på medeltiden som man började sortera böcker efter
upphovsmannens namn (se ovan, citatet till not 53). Tydligen var detta faktum inte helt
med sanningen överensstämmande, eftersom redan Kallimachos arbetade efter samma
princip. Dock medger Pettee att den sunda psykologin, åtminstone i västvärlden, talar
för att böcker associeras primärt med deras upphovsman (se ovan, citatet till not 55),
och man kan anta att även om det inte var en formulerad regel i Alexandria så torde man
ha tänkt någorlunda likadant som västvärldens nutida människor.
Enligt Sjamurin har Kallimachos pinakes av åtminstone en mycket insatt forskare,
Derevickij, dessutom klassats inte bara som katalog, utan också som en regelrätt
bibliografi, och är i så fall ett mycket tidigt exempel på detta. Derevickij har fått många
anhängare till sin teori i andra författare:
A. Derevickij, der Verfasser der einzigen ausführlichen russischen Arbeit über die
”Pinakes" des Kallimachos, nahm an, dass sie einen systematischen Katalog und
zugleich eine Bibliographie darstellten. 61
(A. Derevickij, författare till några utförliga ryska arbeten över Kallimachos
”Pinakes”, antog att de utgjorde en systematisk katalog och tillika en bibliografi.
[min översättning])
Vad gäller det jag tog upp i början av detta kapitel, syftet bakom katalogiseringens
uppkomst, säger Jochum angående Alexandria:
The purpose of the catalogue was not to serve as a library catalogue but as a tool for
bibliographical and philological work. 62
Om man alltså jämför med biblioteket i Ebla så är syftet mer eller mindre samma: att
underlätta studier för de som ägnade sig åt sådant. Huruvida fler eller färre eller lika
många personer gavs möjlighet att studera alls i Alexandria än i Ebla har jag dock inte
hittat någon källa om.
När det kommer till svårigheter och problemlösningar i katalogiseringsarbetet fortsätter
Jochum i direkt anslutning till ovanstående citat:
Such a means was highly desirable, because papyrus scrolls had no title page and
determining the author and the specific work contained on a scroll was therefore an
enormous task. The fact that almost all medical texts were attributed to an author
named Hippocrates, while many poems [- - -] were attibuted to an author named
Homer demonstrates how difficult the necessary bibliographical work was. The
Alexandrian philologists, who were deeply interested in the problem of authorship,
tried to solve this problem by meticulous textual studies; their studies resulted in the
first critical editions and bibliographical lists of works, the most famous of which
was the Pinakes of Kallimachos. 63
60 Jochum [(1999)], s. 7
61 Samurin (1964), s. 15
62 Jochum [(1999)], s. 7
63 Jochum, s. 7
35