lflÉA**dM^^ - Helda

13. V. 1921. M. Brenner. — Wikström. 169
Vidstående tablå utvisar utvecklingen af de i Bot. träd-
gården i Helsingfors år 1916 planterade granplantorna af år
1915 i kruka grodda frön från i nämnda trädgård år 1901
grodda och år 1911 på Brennebo i Ingå utplanterade plantor
af f. oligoclada Brenn. från Talsola i södra Tavastland.
De romerska siffrorna beteckna de olika slagen af kottar
från 4 olikartade 14-åriga granar med härstamning från
samma moderträd, näml. I och II, ett dichotypt träd af f.
virgata och monstrosa med små normala kottar, III— VIII
af ett exemplar af f. oligoclada, III och IV med krokfjälliga,
VI och VII med större, VIII med mindre, normala, och V
med olika slags kottar, IX af typica versus oUgocladam
med små normala, och X och XI med krokfjällig stor kotte.
De öfriga siffrorna angifva för de 5 första lefnadsåren an-
talet exemplar inom de olika kategorierna. År 1917 tillkommo
2 senare grodda plantor. De största förlusterna
sammanträffade med utplanteringen från kruka 1917 och
omplanteringen 1919.
Lektor D. A. Wikström: Iakttagelser om öronmane-
ten (Aurelia aurita).
Såvitt jag har mig bekant, är utredning ännu icke vun-
nen i frågan, huruvida öronmaneten (Aurelia aurita) utkläckes
vid våra kuster eller måhända drives hit genom havsströmmar
från längre bort belägna delar av Östersjön. För det
senare antagandet, d. v. s. en invandring, skulle tala det
faktum, att nämnda maneter visa. sig vid vår fastlandskust
och i den inre skärgården först senare på sommaren, då de
vanligen uppträda plötsligt
redan fullväxta exemplar. Ifall däremot en utkläckning ägde
rum närmare kusten, borde ju redan tidigare på sommaren
i stora skaror samt bestå av
här anträffas maneter av alldeles små dimensioner och
borde dessa, i anseende till djurens vanliga uppträdande i
större mängd, icke vara svåra att upptäcka. Huruvida
detta lyckats fackmän, känner jag icke, men tillåter mig
dock att på grund av fleråriga iakttagelser i den närmare
Åbo belägna skärgården antaga, att sådana fall icke torde