lflÉA**dM^^ - Helda

2. X. 1920. Ordförandens hälsningstal. 5
som i väster. För vårt folk gäller icke blott att häfda
gränsens okränkbarhet och valutans värde. Vår egen vetenskap,
som tidigare skänkt oss styrka, den måste nu som
förr, men mer än förr, utgöra en insats i vår kamp för lif,
för frihet. Må vi lära känna vår egen forskning, rättvist,
med fel och förtjänster. Må vi icke i liknöjdhet för det
egna arbetet rycka undan grunden för den egna forskningen
genom att förtaga inåt förtroendet för densamma.
Vår naturforskning skall föras ut i samhället, där göras
känd, lyfta detsamma såsom vår konst, vår musik och
vår sång tillförne det gjort. Och därute i kontakt med
lifvet, i kontakt med naturens vänner ute i bygderna, skall
vår naturforskning hämta ny näring, skapa källor till för-
yngring.
Bakom forskningen skymtar forskaren, människan. Hon
är icke en maskin. I högre eller lägre grad bestämmes,
hämmas eller lyftes hennes arbete af känslan af hvardagslifvets
tyngd eller lätthet. Ett fåtal blott kan arbeta utan
personligt lugn. Uppmuntran och värme kräfver de flestas
arbete. Må detta, sist och slutligen de elementära förut-
sättningarna för vetenskaplig blomstring, må värme och
uppmuntran ges inom detta samfund!
få frambära ett varmt
Jag ber att å Sällskapets vägnar
tack till professor Levander, som under det senaste året
med kärlek till Sällskapet och varm känsla för dess medlemmar
ledt vårt samfund. Att professor Levander äfven
för detta år icke helt undandragit Sällskapet sitt stöd, där-
för måste jag äfven rent personligt hembära professor Le-
vander mitt tack.
Och må vi gå till arbetet med en tanke,
i vördnad och
tacksamhet egnad den man, som i ett kvart sekel ledde
Sällskapet med en hängifvenhet för vetande och sanning,
med en värme, med en hjälpsamhet mot den enskilde så
stor, att det därom vittnats,
att den icke kunnat vara större."
Docent H. Federley föredrog öfver af honom be-
drifna arfanalytiska undersökningar å fjärilar.