lflÉA**dM^^ - Helda

2. IV. 1921. Häyrén, Vegetationsfärgningar. 83
varade omkr. 1 timme, var vattnet i det smala sundet SW
och W om Kohagsviken ogenomskinligt och gråbrunt. Jämte
lerpartiklar hade sannolikt utförts en mängd kvävehaltiga
ämnen, härstammande från kornas exkrementer.
Under påföljande natt steg havsvattnet i någon mån,
vilket jämte rådande lugnt väder förklarar varför det grumliga
vattnet icke drev ut ur sundet. På morgonen den 22
augusti hade de grövre partiklarna sjunkit till botten, medan
de lättaste närmast ytan bildade ett tunt smutsvattenskikt,
under vilket med tydlig gräns följde klart vatten. I nämnda,
i sundet i fråga lokalt framträdande ytlager förefanns nu
en för blotta ögat synbar massvegetation av blågröna alger,
vilka ställvis såsom en hinna täckte ytan, ställvis förekommo
i nära varandra belägna flockar. Detta massuppträdande
får väl närmast tänkas stå i samband med den starka för-
oreningen, om än måhända alger tidigare i någon mån dri-
vit in i sundet, ehuru under de dagliga besöken därstädes
något sådant icke gjort sig för ögat märkbart.
Vegetationen utgjordes av tre i vårt havsplankton van-
liga arter, vilka alla uppträdde massvis: 1) Äphanizomenon
flos-aquae (L.)
Ralfs i de för arten karakteristiska samman-
gyttringarna av parallella trådar, för blotta ögat synliga och
med mörkgrön ton; trådarna med talrika heterocyster, sterila;
2) Nodularia spumigena Mertens, i spiraler av till 1.3 mm
längd och 65 — 115 fi bredd; trådar 8— 12 fi tjocka (= a
genuina Born. et Flah.), bildande jämte 3) Änabaena baltica
Schmidt ljusgröna, lösare flockar, vilka ock kunde bestå
enbart av den sistnämnda arten. Denna uppträdde
i sällan
nästan raka, vanligen oregelbundet böjda, ofta spiralböjda
trådar av 3.6— 4.8 /n tjocklek. Heterocysterna voro runda
eller något ovala, 4.8—7 /c tjocka. Arten var rikligt spor-
bärande. De mogna sporerna lågo ensamma invid eller
oftast på vardera sidan om en heterocyst och voro något
bönformiga, 10—12 ,u tjocka och 20—38 ^i långa. Måtten
äro således större än vad Schmidt anger (Botanisk Tids-
skrift 22, 1899, sid. 371 och 412), särskilt med hänsyn till
sporlängden, och då därtill sporformen är avvikande, bör