lflÉA**dM^^ - Helda

5. III. 1921. Harald Lindberg, Alnus incana 1. pinnata. 75
tade fram til Lefsjöfors gård, där de bibehålla samma
skapnad, som de ägt på den skarpa sandjord
växt.
där de förut
Betala pinnata,
Arbor hybrida, matre Betala incana, patre Sorbo aucu-
paria; Magnitudo 8 1. 10 ulnarum. Crassities trunci diametro
6-pollicari. Habitus Betulse incanae.
Rami ad angulum acutum e trunco exstantes, rariores,
fragiles, cortice cinereo. Ramali sulcati, contorti, tomentosi.
Folia pinnata, alterna, pollicaria. Foliola ovato lanceo-
lata, incisoserrata, serraturis argutis, inaequalia, supra vil-
losa, obscure viridia, subtus incana. Foliolum terminale 1.
impar, majus, incisoserratum, undulatum. Petioli semi-
poiiicares, tomentosi. Stipalce ovatae, binse, intus fuscae,
subtus flavescenti-cinereae. Pedancali quaterni 1. quini, amen-
tis brevioribus, tomentosi.
Flores amentacei, amentis caerulescentibus, squamis
margine cinereis.
Fractus Betulae incanae.
Locus ad Fabricam ferream Lefsjöfors, in Paroecia
Rommen Wermlandiae."
Redan i 11. upplagan af Hartmans flora framhålles,
att träden vid Lefsjöfors voro vid tiden för florans utgif-
ning (1879) utgångna. Neuman framhåller likaså i sin
flora, att formen i fråga fordom fanns i Wermland, och att
den flerstädes odlas.
Trädet vid Svahnes gård i Tohmajärvi visar verkligen
så stor öfverensstämmelse med originalträden
från Verm-
land, så man vore frestad påstå, att detsamma ursprung-
ligen
varit odladt och härstammar från de i Vermland funna
träden af Älnas incana 1. pinnata.