lflÉA**dM^^ - Helda

13. V. 1921. Eklund, Vegetationen å Vidskär o. Jurmo (Ab, Korpo). 199
•
•^^%-^;'iPÉI
'Säj- *• Jfc/ '•,'•%
Fig. 3. Strandråg &• -kål på Estrevlan.
' " '
•"'" .
•k^ i
Ställvis uppträder Sedum acre i täta mattor (på grus-
mark). Den rikliga förekomsten av Polygonum lapathifolium
å Estrevlan (och många andra skär ute i havet) tyder på
att denna art, vilken ju vanligtvis uppträder som ruderat-
växt, är fullkomligt ursprunglig i den yttre skärgården.
I mitten av banken (där den är bredast) finnes en grund,
sandig sänka med något fuktig botten, och där observerades
bl. a. Ägrostis stolonifera (tongivande), Änthriscus sil-
vestris (mycket sparsamt), Carex Goodenoiighii, Galiiim ve-
rum, G. palustre, Galeopsis *bifida, Glaux maritima, Juncus
Gerardi, Myosotis intermedia (täml. spårs.), M. hispida (spårs,),
Ramex acetosa, Scirpus *unigliimis och Scutellaria galericu-
lata. A stränderna anmärktes ilanddriven Zostera (rätt
rikligt).
Ömsarsten är ett rev, som till sin byggnad något av-
viker från Estrevlan. Stränderna äro steniga, men stenarna
ligga glest och lämna rum för partier av fuktig, fin sand,
där Sagina maritima växer i ymnighet. Sydväständan består
av lös sand, och mitten av revet är högland och torr, men
även på krönet finnas ställvis gamla tångbäddar, som av