lflÉA**dM^^ - Helda

2. IV. 1921. Häyrén, Vegetationstargningar. 85
ten och bakre kroppsändan voro dels spetsiga och smala,
dels trubbiga och breda, och dessutom av mycket olika
längd. Framifrån betraktad var individen sällan så pass
„kvadratisk" som å fig. a hos B o h 1 i n, utan företedde
vanligen djupare inbuktningar. Man jämföre den bifogade
figuren. Det för arten mest karakteristiska kännetecknet
synes bestå däri, att sidoarmarna äro riktade bakåt och
eller t. o. m. dess bakre del.
utgå från kroppens mittparti
Såsom en sannolikt obeskriven Chloraster-art omnämnas
en hithörande form från Finland redan år 1894 av
Levander (Acta Soc. F. Fl. Fenn. 12, N:o 2, sid. 39), som
samtidigt lämnar en tydlig figur (pl. II fig. 4),
vilken utan
tvekan är att identifiera med Bohlins år 1897 beskrivna
Brachiomonas submarina. Arten förekom på Lövöarna i
Esbo socken, Nyland, i en liten, illaluktande strandputt. År
1900 omnämner L. nämnda art och därjämte Br. gracilis
Bohlin från samma öar och framhåller härvid uttryckligen,
att dessa arter åstadkomma intensiv grönfärgning
lina bergsputtar, där vattnet förorenats genom tillförsel av
organiskt affall (Acta 18, N:o 6, sid. 51 — 52). Jämväl har
i subsa-
professor Levander godhetsfullt delgivit en anteckning
om förekomsten av Br. submarina den 12 juli 1908 i en
bergsputt på Bönholmen i Tvärminne i västra Nyland. I
juni 1921 fann förf. en Brachiomonas-putt nära vattenlinjen
på sydsidan av Tvärminne-ön (tillagt vid tryckningen).
Det framgår sålunda med största grad av sannolikhet,
att Brachiomonas, och speciellt Br. submarina, förekommer
i förorenade brackvattensamlingar, framför allt i mindre
bergsputtar, längs Finlands sydkust från Helsingfors till
Hangö. Härifrån torde utbredningsområdet
Åbo skärgård och de åländska öarna till Uppland,
fortsätta över
där ar-
terna i fråga av Bohlin iakttogos i skärgården utanför
Stockholm under förhållanden likartade med dem i Finland;
Br. submarina är dessutom funnen på dylik
lokal vid Tromsö
i Norge av Lagerheim (jfr. Bohlin 1. c). Det före-
faller sålunda högst antagligt, att Brachiomonas-associationen
vid framtida undersökningar skall visa sig vara karak-