lflÉA**dM^^ - Helda

34 Hellen, Anmärkningsvärda skalbaggar från Finland. 4. XII. 1920.
arten i Terijoki, vid stranden av en bäck. Arten är utbredd
över Mellaneuropa, funnen även i England, Danmark, Norge
och Sverige, i sistnämnda land i nordligast Värmland. Även
från Ryssland föreligga flere fyndorter; nordligast är den
tagen vid S:t Petersburg. — Arten står nära den hos oss
vanliga Ä. dorsalis Fabr.; den avviker genom att elytras
tredje mellanrum saknar den sedvanliga intryckta porpunk-
ten. Thorax är alltid enfärgat gul.
5. Oxypoda longipes Muls. anföres av J. Sahlbergi
Enum. Coleopt. Brachelytrorum Fennicae 1876 p. 104 såsom
funnen vid Frugård av Nordenskiöld och vid Helsingfors
av Helenius. Vid en senare revision av inhemska staphyli-
nider fann S. emellertid, att H:fors-exemplaret tillhörde
O. luteipennis Er. Det av Nordenskiöld tillvaratagna, av
skadeinsekter delvis förstörda exemplaret visar sig åter vid
närmare granskning tillhöra Coprothassa sordida Marsh. Nå-
got senare fynd torde icke föreligga, varför de av mig
senaste sommar 30, VI. under ruttnande i vegetabilier Sakkola
i Kiviniemi funna tvenne exemplaren torde vara de
första i landet av den rätta O. longipes. Arten står nära
O. vittata Mäkl., men skiljes ofelbart på tarsernas byggnad.
Hos longipes är första tarsleden knappast längre än andra
och tredje leden tillsammantagna, medan den hos vittata
är betydligt längre än dessa. Vidare är andra leden be-
tydligt längre än den tredje, medan dessa bägge leder hos
vittata äro av lika längd.
6. Lesteva monticola Kiesw. är beskriven från Mellan-
europas bergstrakter och har blivit funnen även i Norge,
bl. a. av M u n s t e r i Syd-Varanger. Av finländska fors-
kare har arten förbisetts; bland L. longelytrata
står i fin-
ländska samlingen ett ex., vilket av B. Poppius blivit
tillvarataget likaledes i Syd-Varanger.
7. Chlaenius costulatus Motsch, (illigeri Ganglb.). Av denna
sällsynta och vackra carabicid finnes i finländska samlingen
endast tvenne exemplar, ett från „Lapponia" (Kolström), ett
annat från Lampis (E. Furuhjelm). Synnerligen intressant
är det därför att konstatera, att arten fortlever i landet.