lflÉA**dM^^ - Helda

30 Mötet den 4 december 1920.
påstådda litorifoba natur. Liksom på de tidigare nämnda
orterna: Fagervik, Svartbäck och Nötö i Ingå skärgård ^),
och här ännu närmare till det öppna havet, visa sig de nu
funna exemplaren befinna sig i den bästa välmåga.
De några på denna yttersta tillflyktsort på Busholmen
funna fragmenten slutligen av den tidigare här ytterst allmänna
enen (Jiiniperus communis) ådagalägga de vidrigheter
denna växt i människans närhet har att utstå,
i det att icke
ett enda exemplar skulle vara oskadat, utan alla berövats
sina grenar, så att endast några
få små barrbärande kvistar
återstå. De kvarlämnade grenstumparna utvisa, att grenarna
varit såväl uppräta som bågböjt utstående, samt att bus-
karna med avseende ä sina smågrenar och barr varit såväl
lång- som mindre långbarriga exemplar av alla tre formerna,
läxa, densa och adpressa, såsom de av mig vid Sällskapets
senaste oktobermöte definierats. I Helsingfors omgivningar
för övrigt är det nästan omöjligt att numera finna något
exemplar, och allra minst oskadat, av denna i våra förfäders
hushållning så viktiga växt, vars plats i våra dagar
upptages av sälg- och hallonbuskar samt nässlor.
Mötet den 4 december 1920,
Till åminnelse af Elias Tilland z, som för 250 år
sedan utnämndes till medicineprofessor
vid Akademien i
Åbo, gaf professor Fredr. Elfving mot bakgrunden af
en i stora drag tecknad bild af den dåtida naturvenskapliga
kunskapsnivån en skildring af det verk, som utförts af denne
„den finska botanikens fader".
I anledning af det vid senaste månadsmöte meddelade,
sällsynta fyndet af en gåsgam i Finland omnämnde pro-
s. 130.
1) Se Meddelanden af Soc. pro
F. et Fl. Fenn. 29 s. 25 och 34