Höjdarmöte om framtiden Nytt tänkande om webb - Sveriges ...

More documents

Recommendations

Info

KULTUR & HISTORIA Förändringar av Sveriges underrätter efter år 1900 För närvarande pågår en omfattande förändring av landets tingsrättsorganisation. Kanske lite förvånande har denna omdaning inte väckt särskilt stor uppmärksamhet på nationell nivå. Det har visserligen skett en del protester på de orter som har berörts av nedläggningarna, men inte heller dessa har varit så väldigt utbredda eller högljudda. Mot bakgrund av denna förändringsprocess finns det ett behov att göra en historisk tillbakablick över hur lokaliseringen av de svenska domstolarna i första instans, underrätterna, har förändrats under de senaste hundra åren. TEXT ERIK WÅNGMAR ILLISTRATION LARS REHNBERG LANDETS UNDERRÄTTER har under de senaste hundra åren genomgått ganska stora förändringar. Dessa skall självklart ses mot bakgrund av mer övergripande samhällsförändringar såsom industrialiseringen, urbaniseringen och utbyggnaden av välfärdssamhället. Vidare har brottsligheten ökat och även blivit långt grövre under framför allt perioden 1950–1990. Ökningen har särskilt gällt egendomsbrott, ekonomiska brott och 1900 30 DOMKRETSEN NR 3/2004 1930-talet avvecklades allt fler rådhusrätter. Med få undantag gällde det städer med liten folkmängd. Processen var särskilt intensiv under 1940-talet i anslutning till den nya rättegångsbalkens införande 1948. Under 1950- och 1960-talen fortsatte utvecklingen, men i lugnare tempo. Vid införandet av de enhetliga underrätterna 1971 fanns rådhusrätterna främst kvar i residensstäderna och ett antal andra större städer. Antalet domsa- 1910 1920 1930 1940 1950 våldsbrott. I ett europeiskt perspektiv har gor var under perioden 1900–1970 ganska utvecklingen varit ganska normal. En effekt stabilt. Det var först under slutet av 1960- av den ökade brottsligheten har varit att talet som en smärre minskning ägde rum. brott av lindrig karaktär bara behandlas av Det handlade då delvis om förtida genom- polis och åklagare. Ärendena förs därmed föranden av 1971 års reform. Vid denna inte till domstolarna. I annat fall hade dom- tidpunkt hade det totala antalet underrätter stolarnas arbetsbelastning blivit mycket stor. ungefär halverats i förhållande till situationen Den principiellt vik- år 1900. tigaste förändringen av underrätterna var 1971 års reform som jämställde alla landets allmänna »När förändringarna av underrätterna ställs i relation till de omdaningar som har skett inom andra rättsvårdande myndigheter 1971 års reform urgröptes dessutom på två olika sätt. För det första gjorde riksdagen 1969 domstolar i första i samhället, främst polisen och reformeringen min- instans. Den 800 år åklagarväsendet, ter sig dock inte dre långtgående gamla uppdelningen ens dagens förändringar som än vad regeringen mellan rådhusrätter i anmärkningsvärt stora« hade föreslagit i städerna och härads- propositionen. Detta rätter på landsbyg- skedde genom att den ersattes då med tingsrätter. Mellan år möjliggöra fler domstolar med bara två 1900 och mitten av 1930-talet var föränd- domare. Socialdemokraterna gick alltså de ringarna av underrätterna små. Det mest borgerliga partierna till mötes för att skapa intressanta med utvecklingen under perio- enighet i frågan. För det andra genomförde den var att efter 1901 låg alla nytillkomna inte regeringen alla de nedläggningar av städer kvar under den domsaga som orten tingsrätter som hade beslutats 1969–1970. hade tillhört innan stadsbildningen. Genom Dessa reträtter hängde samman både med detta ökade inte antalet rådhusrätter trots en aktiviteter i riksdagen från framförallt bor- klar ökning av antalet städer. Från mitten av gerligt håll och med lokala protester från de berörda orterna. Dessa båda omständigheter har självklart medverkat till att behovet av förändringar av tingsrätterna blev ännu större när frågan på allvar åter kom upp på den politiska dagordningen under 1990-talet. Ett mått på detta var att domstolskommittén år 1967 hade föreslagit att det i mitten av 1970-talet skulle finnas 86 tingsrätter. Ännu i början av år 1999 fanns det emellertid 96 tingsrätter kvar. GENOM ATT FÖRÄNDRINGARNA i viss mån dels hade gällt att lägga samman rådhusrätter med domsagor på samma ort, dels att sammanslå domsagor som hade säte på samma plats, var förändringarna ur ett geografiskt perspektiv förhållandevis måttfulla. Det gällde alltså inte minst en centraliserings- och koncentrationsprocess till färre enheter. Den geografiska centraliseringen var däremot inte lika omfattande. Ur ett geografiskt perspektiv hade inte allmänhetens tillgänglighet till underrätterna försämrats på något långtgående sätt. Detta är ett viktigt konstaterande som står i viss kontrast till de förändringar av domstolarna som pågår i nuläget. Fram till mitten av 1970-talet skedde sedan ett antal ytterligare nedläggningar. Detta hängde samman med att 1971 års reform inte skedde på en gång, utan skulle vara fullt genomförd först i mitten av 1970talet. Under de följande 25 åren var ändringarna av underrätternas yttre organisation mycket små. Från politiskt håll fanns det länge uppenbarligen en rädsla för att göra större reformeringar av domstolarna. Frågan var helt enkelt politiskt känslig. Denna hållning ändrades först under slutet av 1990-
1960 1970 1980 talet. I de utredningar som förekom under 1990-talet diskuterades till stor del de förändringar som har kommit till stånd sedan 1999. Kanske behövdes det en viss mental omställningsperiod innan tiden var inne för att gå vidare. Vidare får det anses högst troligt att arbetet har varit klart effektivare när det har utförts av Domstolsverket än i en parlamentarisk utredning, där politiska avvägningar och hänsynstagande till hemmaopinioner lätt kan slå igenom. Från 1999 och framåt har processen gått mycket snabbt och kommer med största sannolikhet att fortgå så under ett antal år framåt. Flera av de tingsrätter som ganska nyligen har lagts ned eller kommer att läggas ned inom kort ansågs redan på 1960talet vara alldeles för små för att ens överleva 1971 års reform. Detta ger en klar indikation på att statsmakten länge intog en nästan anmärkningsvärt försiktig hållning i fråga om förändringar av underrätternas yttre organisation. Synen på förändringarna av underrätterna har i viss mån varit en vänster-höger-fråga i politiken, där vänsterblocket har varit mer benäget än de borgerliga att slå samman tingsrätter i ganska snabb takt. Dessa skilje- 1990 linjer är inte särskilt förvånande. De borgerliga partierna, särskilt moderaterna, har av tradition haft en högre profil i rättsfrågor än vad som har varit fallet med socialdemokraterna och deras två stödpartier. När frågan ses utifrån ett centraliserings- och decentraliseringsperspektiv ligger det också mycket nära till hands att centerpartiet av lång tradition agerar mot vad partiet uppfattar som alltför långtgående indragningar av tingsrätter i landsorten. När förändringarna av underrätterna ställs i relation till de omdaningar som har skett inom andra rättsvårdande myndigheter i samhället, främst polisen och åklagarväsendet, ter sig dock inte ens dagens förändringar som anmärkningsvärt stora. Polis- och åklagarväsendet har i två steg genomgått omfattande centraliseringsprocesser i mer modern tid. Den första var 1965 då polisväsendet i sin helhet förstatligades och det gjordes en tydlig åtskillnad mellan polis, åklagare och kronofogdemyndighet även på landsbygden. Antalet polisdistrikt minskade vid denna tidpunkt från 562 till 119. Detta innebar också att antalet polisstationer reducerades från knappt 1000 till drygt 500. Under senare delen av 1990-talet skedde 2000 KULTUR & HISTORIA nästa centraliseringsprocess, då antalet polismyndigheter reducerades till en i varje län, i nuläget alltså 21 stycken. Åklagarväsendet har också genom en regionalisering genomgått en ytterligare centralisering under mitten av 1990-talet. Rimligen borde allmänheten ha betydligt högre krav på polisens geografiska tillgänglighet, inte minst i samband med olika former av brådskande ärenden, än vad som är fallet med underrätterna. VID EN VÄRDERING av för- och nackdelar med dagens sammanslagningar av tingsrätter kan det konstateras att för domstolarnas professionella kompetens bör en mer storskalig struktur vara en fördel. Den personella sårbarheten i de minsta tingsrätterna är ett annat bekymmer som det är svårt att bortse från. Om tingsrätterna lokaliseras till orter där åklagare och häkten finns placerade underlättas också samarbetet mellan myndigheterna inom rättsväsendet. För polisens del finns det uppenbarligen både fördelar och nackdelar med färre tingsrätter. Fördelarna sammanfaller i stora drag med vad som gäller för åklagare och häkten, medan nackdelarna uppkommer när poliser skall inställa sig vid rättegångar och DOMKRETSEN NR 3/2004 31 2010
Page 1 and 2: • Grannländer samverkar • Kaxi
Page 3 and 4: Vässad ledare till polisen TEXT Å
Page 5 and 6: DET ÄR ONSDAG morgon. Konferensdel
Page 7 and 8: åren, men påtalar att ”det är
Page 9 and 10: ”SKRÄDDARSYDD” STARTSIDA Någr
Page 11 and 12: Gränslöst på Juriststämman Grä
Page 13 and 14: »Avsikten är god - att skydda bar
Page 15 and 16: TEMA - NORDEN Grannland med goda er
Page 17 and 18: FÖRSTA VECKAN I SEPTEMBER träffad
Page 19 and 20: n på domstolarna et har definierat
Page 21 and 22: era. Spyware ligger delvis bakom be
Page 23 and 24: problem. En del fall där skyldiga
Page 25 and 26: som föredragande i hovrätten och
Page 27 and 28: Ditt dagliga IT-stöd Ewa Lyth, And
Page 29: Dragan Stanojevic är IT-handlägga
Page 33 and 34: Magnus Widebeck Magnus Widebeck, ny
Page 35 and 36: Stöd till brottsoffer BROTTSOFFERM

Höjdarmöte om framtiden Nytt tänkande om webb - Sveriges ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?