Aktivt liv i bebyggda miljöer - manual för kommunal planering, 526 kB

Ruta 4. Gemensamma erfarenheter av effektiva åtgärder för att öka cykling i
Holland, Tyskland och Danmark: [2]
- Rejäl utbyggnad och upprustning av cykelbanor
- Fartgupp
- Avsmalningar av vägutrymmet för motorfordon
- Rondeller
- Upphöjda korsningar
- Cykelanpassade trafikljus vid övergångsställen
- Tillbakadragen stopplinje för motorfordon vid korsningar
- Sensorer i marken som anger vilken fart cyklister behöver hålla för att anlända i rätt tid för att
få grönt ljus vid nästa korsning (”grön våg”)
- Färglagda cykelövergångar vid korsningar
- Rejält tilltagna, stöldsäkra och väderskyddade cykelparkeringar vid viktiga målpunkter,
speciellt vid livsmedelsbutiker, tåg- och busstationer
- Normer för parkeringsplatser vid affärer och annan service
- Hög standard på och prioritering av underhåll
- ”Lugna gatan” (gångfartsområden) i bland annat bostadsområden
- Integrering med kollektivtrafiken
- Cykelservice längs huvudstråken
- Begränsningar av p-platser i centrum för bilister
- Kombinerade buss- och cykelfiler där andra motorfordon ej får framföras
Det är idag väletablerat att fysiska åtgärder i trafikmiljön kraftigt kan öka säkerhet och minska
skaderisken [28]. Exempelvis tillbakadragen stopplinje för motorfordon gör att cyklister blir
mer synliga i korsningar och kollisionerna minskar. Tillbakadragen stopplinje minskar risken
för kollisioner med 10 procent. Ofta har bostadsområden i dessa länder utformats med ett
omfattande insatspaket för att få ned hastigheter på fordon, till exempel fartgupp. Ett fartgupp
i ett område halverar risken att ett barn ska bli påkört av ett motorfordon enligt forskning.
”Trygga gatan” (gångfartsområden) är ett koncept där fotgängare och cyklister nyttjar vägytan
på samma villkor som motorfordon eller till och med har företräde, och där hastigheten ofta är
begränsad till normal gångfart. Gatan är oftast utformad på ett sätt som gör det svårt att
framföra fordon fort (blomlådor, lekområden och så vidare).
Man har även satsat på cykelparkering. Cykelparkeringar som är utformade för att passa olika
former av cyklar är viktiga för att främja cykling och för att motverka olämpligt och
felparkerade cyklar. Felparkerade cyklar utgör ofta ett hinder för synskadade och andra
gångtrafikanter. Vid buss- och tågstationer är det viktigt att cykelparkeringar ger möjligheter
till långtidsparkering. Vid livsmedelsbutiker bör möjligheter finnas att parkera cykelkärror.
Ett annat område av vikt är skick och underhåll. I stora delar av Sverige är is och snö ett
hinder till cykling höst- och vintertid. Skötsel och underhåll av cykelbanor är en extremt
viktig återkommande åtgärd eftersom de flesta cykelolyckor är singelolyckor som ofta orsakas
av grus, is eller andra faktorer som gör vägytan hal. Det går att främja cykling även vintertid
genom bättre underhåll av gång- och cykelbanor enligt erfarenheter från norra Sverige, till
exempel Gävle och Umeå.
Trafikplanerare på kommunal nivå har en nyckelroll i att förbättra förutsättningarna för aktiv
transport, minska fordonshastigheter och öka tryggheten och säkerheten på bostadsområdenas
vägnät. Många av dessa insatser innebär att införa förändringar av den fysiska miljön
eftersom hastighetsbegränsning genom trafikskylt på egen hand inte är tillräckligt för att få
ned hastigheter på motorfordon. En majoritet av motorister i Sverige kör fortare än gällande
hastighetsbestämmelser – speciellt på 30- och 50-vägar.
14