Aktivt liv i bebyggda miljöer - manual för kommunal planering, 526 kB

Verktyg och metoder
Exempel på verktyg och metoder som kan ligga till grund för en bedömning av närhet och
avstånd:
- GIS – geografiska informationssystem
GIS som verktyg för att analysera folkhälsofrågor har blivit allt mer populärt i takt med att
datorers kapacitet att hantera stora datamängder har ökat. GIS bygger på kartering och
visualisering av data, ofta från olika databaser.
- Enkät till, eller intervju av, regelbundna cykelpendlare (se bilaga 4) eller fotgängare
- Hushållsenkät till invånare (se bilaga 2)
Bakgrund till indikatorerna
Generellt kan nämnas att för att främja det dagliga användandet av en plats krävs att avståndet
är relativt kort, ungefär inom 1 kilometer, medan det mera ”veckovisa” användandet av en
plats för rekreation och motion ”tillåter” något längre sträckor. Självklart ser behoven väldigt
annorlunda ut för olika grupper, till exempel för barn och äldre med funktionshinder jämfört
med för vuxna utan funktionshinder.
Avstånd till grönområden, lokalpark: svensk forskning visar att 300 meter till fots är en gräns
för vardaglig vistelse i lokalparker och grönområden. Vissa kommuner i landet – exempelvis
Stockholms stad i sitt parkprogram – samt Boverket [1] har antagit riktlinjen 200 meter som
längsta avstånd till grönområden. Anledningen till att Stockholm rekommenderar 200 meter
är att de olika stadsdelarna generellt når upp till den riktlinjen och att man vill bibehålla denna
höga standard på grund av den pågående kraftfulla förtätningen av staden. Samtidigt är det
viktigt att beakta små barns sämre förutsättningar att röra sig i närmiljön, vilket är orsaken till
rekommendationen om en enklare lekplats inom 50 meter från hemmet. Med enklare lekyta
avses en plats som till exempel har en sandlåda, en gungställning eller gräsplätt som lämpar
sig för lek. Varje kommun måste enskilt fastställa vilket avstånd som är realistiskt utifrån de
lokala förutsättningarna och syftet med att ha en viss riktlinje.
Avstånd till stora tysta friluftsområden: Större friluftsområden är platser som de flesta
använder sig av ”regelbundet” till ”mindre ofta”, men det handlar sällan om dagligt nyttjande.
Svensk forskning visar att 1-2 kilometer är en gräns för vad man är beredd att gå till ett större
friluftsområde. Cykelavståndet kan generellt vara längre, upp till 3 kilometer. I
sammanhanget är det viktigt att även påpeka att om invånare upplever att vägen till
friluftsområdet är estetiskt attraktiv, välskyltad, framkomlig och trygg verkar de flesta
beredda att gå/cykla en längre sträcka för att ta sig till friluftsområdet eller annan plats för
motion. Ett stort tyst friluftsområde definieras som naturområde med en yta större än 50
hektar och en ljudnivå under 50 dBA.
Avstånd till idrottsplats: Forskning visar att närhet till idrottsplatser och motionsanläggningar
är viktiga stöd för ett aktivt liv. Flera kommuner i landet har riktlinjer för längsta avstånd till
en idrottsplats. Även om riktlinjerna varierar något, är 2,5 kilometer ett rimligt maximalt
avstånd att föreslå.
Avstånd till kollektivtrafik och cykelbana: I Statistiska Centralbyråns studie om
levnadsförhållanden definieras närhet till kollektivtrafik som ett maximalt avstånd på 500
25