Analys och presentation av fysikexperiment - Fysikum

10 KAPITEL 2. ATT SKRIVA FYSIK
Heidenstams ”jag längtar stenarna där barn jag lekt” är grammatiskt nonsens.
Ocks˚a när det gäller att skriva fysik kan man välja att bryta mot regler om
det p˚a ett effektivare sätt kommunicerar det man vill ha sagt. Man behöver
inte nödvändigtvis vara p˚a en niv˚a motsvarande Joyce eller Heidenstam för att
till˚ata sig att bryta mot en eller annan regel när man skriver fysik, men man
bör vara medveten om att man är okonventionell. Anledningen bör i första hand
vara att underlätta för läsaren, men ibland kan det ocks˚a vara besvärligt och
tidskrävande att f˚a de program man använder att ˚astadkomma precis det man
vill (det kan man i s˚a fall inte veta förrän man har försökt). Ju mer man skriver
desto viktigare blir det naturligtvis att det skrivna är lättolkat.
För den som övar p˚a att skriva fysik är det en god idé att i möjligaste m˚an
försöka följa de regler och konventioner som finns, och som är avsedda att ge en
s˚a tydlig kommunikation som möjligt.
De följande avsnitten ger en sammanfattning av regler och konventioner
för hur man skriver fysik. Avsnitt 2.2 ger n˚agra allmänna riktlinjer för hur
man disponerar en rapport, avsnitt 2.3 beskriver hur man hanterar den logiska
strukturen i ett resonemang. Storheter och enheter diskuteras i avsnitt 2.4 och
ekvationer och formler i avsnitt 2.5. Tabeller och figurer diskuteras i avsnitt 2.6.
Avsnitt 2.7, slutligen, gäller presentation av mätosäkerheter.
2.2 Disposition
I en skriflig rapport är det vanligt att man har ett försättsblad med titel och
författare och n˚agon information om vilken typ av rapport det rör sig om. Dessutom
brukar försättsbladet inneh˚alla ett abstract som ger en mycket kortfattad
beskrivning av inneh˚allet. Är rapporten omfattande kan det vara lämpligt att
inleda med en inneh˚allsförteckning. I annat fall är det änd˚a ofta lämpligt att
nämna vad de olika avsnitten inneh˚aller i slutet av inledningen.
Om man skriver en rapport bör man först göra klart för sig hur man vill
disponera den. Ju mer material som presenteras desto viktigare blir dispositionen.
För att hjälpa läsaren att hitta är det lämpligt att använda numrerade
avsnitt. Det kan ocks˚a vara lämpligt att införa numrerade underrubriker (som
t.ex. avsnitt 2.4.1). Det är viktigt att alla rubriker som är p˚a samma niv˚a är
utformade p˚a samma sätt. Annars blir strukturen inte tydlig för läsaren.
Hur man delar upp materialet i avsnitt beror först˚as p˚a vad man beskriver,
men det är naturligt att börja med en inledning som ger lite bakgrund och
förklarar varför rapporten skrivits och vad den behandlar. Man bör ocks˚a nämna
de grundläggande principerna och förbereda läsaren för vad som komma skall.
Det kan t.ex. finnas anledning att berätta om n˚agot utelämnats s˚a att läsaren
inte letar förgäves efter det.
Gäller det en presentation av ett experimentellt arbete är det naturligt att
först beskriva teorin som ligger bakom, sedan diskutera den apparatur som
används, mätningarnas utförande, analysen av data, och tolkningen av resultaten.
Hur dessa olika moment grupperas i avsnitt eller underavsnitt beror p˚a
rapportens omfattning och är delvis en smaksak. Huvudprincipen är att underlätta
för läsaren att hitta i rapporten.
För en vetenskaplig rapport (men inte nödvändigtvis för laborationsrapporter)
är det viktigt att citera andra arbeten s˚a att läsaren kan g˚a tillbaka och
först˚a bakgrunden. Det kan gälla allmänna diskussioner, antaganden, metoder,