Analys och presentation av fysikexperiment - Fysikum

16 KAPITEL 2. ATT SKRIVA FYSIK
för den sökta sträckan i ekvation 2.2. För att göra detta är det nödvändigt att
skriva ekvationen p˚a en egen rad, annars blir det alldeles för sv˚art att hitta ekvationsnumret.
Observera ocks˚a att ekvationsnumret skrivs längst ut till höger,
och att ekvationen är en del av den löpande texten ocks˚a när den är numrerad.
En annan sak som kan tyckas självklar, men som det händer att det slarvas
med, är att man bara kan ha en ekvation med ett givet nummer. Annars uppst˚ar
förvirring.
Tanken är inte att här beskriva i detalj hur man skriver matematiska formler,
men det finns en del konventioner som det kan vara bra att känna till.
2.5.1 Stil
En grundläggande regel är att en och samma symbol ska skrivas p˚a samma
sätt överallt. Man bör inte byta mellan stor och liten bokstav, kursiverat och
okursiverat, eller fet och normal stil. En anledning till detta, förutom att inte
trötta läsaren i onödan, är att själva stilen utgör en del av symbolen. Detta kan
tyckas som en f˚anig konvention, men bryter man mot den kanske läsaren undrar
om man verkligen menar samma sak med m och m, till exempel. Dessutom
f˚ar man p˚a detta vis tillg˚ang till flera symboler. Man kan t.ex. l˚ata u beteckna
beloppet av vektorn u.
Som ett exempel kan vi ta ”trigonometriska ettan”,
cos 2 x + sin 2 x = 1 .
Här skrivs de matematiska standardfunktionerna med rak stil, medan variabeln
x skrivs kursiverat. Detta är den normala notationen i matematiska texter.
Andra standardfunktioner som skrivs med rak stil är t.ex. ”exp” och ”ln”. I
detta sammanhang kan det vara värt att p˚apeka att man normalt skriver t.ex.
sin θ
2 snarare än sin
θ 2 θ
2 och sin 2 istället för sin
θ 2.
2 (Är argumentet alltför
l˚angt blir man först˚as tvungen att sätta det inom parentes.)
Lägg märke till att enheter skrivs med rak stil, inte kursiv. Enheter är ocks˚a
fysikaliska storheter, s˚a detta är allts˚a ett undantag fr˚an regeln att storheter
skrivs med kursiverad stil, men ett motiverat undantag. Om vi har en storhet,
s, som är en sträcka, och en annan, m, som är en massa kan vi t.ex. bilda
ln s m
s m
m +ln kg . Skriver vi istället ln m +ln kg har vi plötsligt infört tv˚a nya storheter,
l och n, och dessutom är s
m inte enhetslöst, s˚a det skulle inte g˚a att bilda logaritmen
av det. (Produkten ln m˚aste ha dimensionen kg/m för att uttrycket
skall vara giltigt.)
ln s
m
+ ln m
kg
2.5.2 Storheter och enheter i formler
När det gäller fysik är de variabler som förekommer oftast fysikaliska storheter.
De skrivs, liksom matematiska variabler i allmänhet, med kursiv stil. Men en
fysikalisk storhet är inte bara ett tal, s˚a vi kan inte sätta in den som argument
i en matematisk standardfunktion. Om vi t.ex. har en längdkoordinat, x, och
bildar
f(x) = cos x
är det fel! Argumentet för cosinusfunktionen m˚aste vara ett dimensionslöst tal
(observera att en vinkel är dimensionslös eftersom den definieras som kvoten