Analys och presentation av fysikexperiment - Fysikum

20 KAPITEL 2. ATT SKRIVA FYSIK
h /m
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
0
-0.4 -0.2 0 0.2 0.4 0.6 0.8 1 1.2 1.4
t /s
Figur 2.1: Höjden h över bassängens yta som funktion av tiden t fr˚an att
en person tagit ett steg rakt fram fr˚an sjumeterstornet. Luftmotst˚andet och
personens längd har försummats.
Tabell 2.1: Resultat av ett fallförsök med tre olika stora klot av olika material
(se texten).
Klot Diameter (cm) Massa (kg) Höjd (m) Falltid (s) g (ms −2 )
A 8,0 1,1 5,0 1,012 9,76
B 15 12,0 5,0 1,009 9,83
C 5,0 0,3 5,0 1,015 9,71
A 25,0 2,262 9,77
B 25,0 2,260 9,79
C 25,0 2,265 9,75
A 60,0 3,530 9,63
B 60,0 3,510 9,74
C 60,0 3,555 9,50
2.7 Fel
Det g˚ar inte att mäta n˚agonting med oändlig precision, utan alla mätningar
av fysikaliska storheter är behäftade med en osäkerhet, ett mätfel. Att ange
ett värde utan att säga n˚agot om felet i det är därför egentligen meningslöst.
Skriver n˚agon t.ex. att tyngdaccelerationen g = 9,81 m/s 2 utan att ange n˚agot
fel kan det sanna värdet p˚a g vara vilket som helst. Men riktigt s˚a illa är det
änd˚a inte! Den som anger g med tre siffrors noggrannhet m˚aste rimligen mena
att felet inte är s˚a mycket större än en enhet i tredje siffran, annars skull det ju
inte finnas n˚agon anledning att specificera den!