Läs hela beslutet och Riksdagens motivering under punkt 13

2010/11:KU23 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
20
digheten. Vid sidan av myndighetens ansvar för handläggningens objektivitet
har den enskilde befattningshavaren alltså ett självständigt ansvar för
att jävsbestämmelserna iakttas. Förvaltningslagens jävsbestämmelser avser
”den som ska handlägga ett ärende”. Med detta markeras att inte alla i
ärendets hantering är medverkande utan att bara den som kan karakteriseras
som ”handläggare” omfattas. Som handläggare betraktas i första hand
den som ensam eller tillsammans med andra har att fatta beslut i ärendet
men också den som bereder eller föredrar detta. Däremot omfattas inte
biträdande personal som endast sysslar med rena kontorsgöromål av typ
diarieföring och expediering.
Avgiftsförordningen
Enligt 3 § avgiftsförordningen (1992:191) får en myndighet ta ut avgifter
för varor och tjänster som den tillhandahåller bara om det följer av en lag
eller förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen.
I 4 § första stycket finns ett generellt bemyndigande som innebär att en
myndighet får besluta om att ta ut avgift för sådana varor och tjänster som
räknas upp i paragrafen om det är förenligt med myndighetens uppgift
enligt lag, instruktion eller annan förordning. De varor och tjänster som
avses är bl.a. rådgivning och annan liknande service (se 4 § första stycket
4). Av 4 § andra stycket framgår därtill att de uppräknade varorna och
tjänsterna får tillhandahållas bara om verksamheten är av tillfällig natur
eller av mindre omfattning.
Ekonomistyrningsverket har utfärdat föreskrifter (ESV Cirkulär 1999:6)
till avgiftsförordningen. I föreskriften till 4 § första stycket 4 anges att
innan en myndighet beslutar om att ta ut en avgift för rådgivning eller
annan liknande service ska myndigheten pröva att tjänsten är förenlig med
myndighetens uppgift och att tjänsten innebär en service som går utöver
den hjälp som ska utföras avgiftsfritt enligt 4 och 6 §§ förvaltningslagen
(1986:223).
JO-beslut
I ett beslut den 20 december 2010 kritiserade JO Hans-Gunnar Axberger
Sveriges geologiska undersökning (SGU) för att myndigheten inte hade
beaktat riskerna för jäv när myndigheten yttrat sig som remissinstans (dnr
6455-2009). Ärendet gällde en myndighet som bedriver både anslags- och
uppdragsfinansierad verksamhet, vilket enligt JO innebär att det är särskilt
viktigt att verksamheten organiseras på ett sådant sätt att myndighetens
opartiskhet i den myndighetsutövande funktionen inte kan sättas i fråga.
Den fråga som aktualiserades var om en handläggare vid myndigheten
varit jävig att delta i handläggningen av myndighetens remissyttranden i
och med att han tidigare varit verksam i SGU:s uppdragsverksamhet avseende
frågor som skulle behandlas i remissförfarandet. Den jävsgrund som
enligt JO kunde aktualiseras i fallet var den s.k. generalklausulen i 11 §